23 augusti 2015; Parasit med röd stam

rod tallortTallört är en växt som många nog funderat på, om man nu ens har lagt märke till den. Somliga tror att det är en svamp och ibland tar vissa denna växt för att vara en orkidé och det finns faktiskt en del paralleller till orkidéerna i och med att tallörten också är beroende av samarbete eller kanske mest snyltande. Tallörten är parasit och har en förmåga att utnyttja mykorrhiza i marken och det förekommer uppgifter om att de kan “lura” svampen så att tallörten ska gynnas extra mycket. Det är nog främst i tallmiljöer man hittar denna växt vilket  har gjort att man länge trott att det är tallrötter som är avgörande. Nu är det kanske en komponent till som är viktig vilket är olika arter av soppar som måste finnas på plats. Verkar vara ett forskningsområde som inte är färdigstuderat vilket alltid är glädjande att inte vetenskapen kan ge svar på allt. Denna gång blir det lite extra speciellt. Den annars så blekgula och sparrisliknande stammen är istället röd. Jag har försökt att få någon uppfattning om hur vanligt eller ovanligt detta är och kommit fram till att det verkar vara mycket sällsynt. Kanske att det kan ha något med marken att göra och då förs tankarna genast till kalkinnehåll vilket får en del andra arter att ändra färgskalan. Har hittills bara hört om ett till fynd i Östergötland och några noteringar i Dalsland men det kan också vara svårt med rapportering då det ju inte är en egen art utan bara en färgvariation. Fin är den i alla fall.

22 augusti 2015; Klängande vicker och mäktig talus

artvickerEn fredagseftermiddag med varmt väder och dags för att rekognosera lite i intressanta områden som kanske kan bli kommande guideobjekt. Har på det ena stället sett lite på håll att det finns gamla ekar och misstänkte att det kan finnas mer att upptäcka. Ibland har man lite tur och denna gång var det fullträff. På flera platser klänger den väldigt sällsynta växten ärtvicker i enbuskar. Den har sin huvudsakliga svenska utbredning i Kinda, Linköping och Norrköping med ett ganska fåtal platser upp mot Stockholm och vid Östgötska kusten. Några områden även i västsverige och utanför Jönköping. Då är det alltid trevligt när man kan hitta en plats som inte verkar vara upptäckt sedan tidigare och se till att den bli skyddad från alltför stora ingrepp. Hann också med ett besök i en speciell miljö som nästan inte förekommer i södra delen av landet utan mest kan ses i norra Sverige. Det är rasrännor eller talus som det kanske heter där frostsprängningen har delat berget i mindre block som samlats i ett fält som är tämligen svårframkomligt. Ett mycket blockrikt område där det är bitvis livsfarligt att ta sig fram och mitt bland blocken ligger resterna efter ett vildsvin med underkäken och delar av halskotorna. På blocken växer dvärghäxört, springkorn och rikligt med stensöta tillsammans med den väldigt ovanliga stora revmossan.talus hovbyvildsvin skalle

14 augusti 2015; Himmel och pannkaka

natthimmelKlockan är närmare ett på natten och en underbart fin stjärnhimmel breder ut sig. Det ska ju vara rikligt med stjärnfall vilket ju mer är små gruskorn som drar in genom atmosfären med våldsam hastighet. Läste någonstans att en väldigt liten isklump med några gruskorn innehåller samma rörelseenergi som en långtradare och då kan man ju tänka sig att det skulle hända en hel del om det inte skulle brinna upp i atmosfären. Jag kanske var ute lite tidigt men en del hann jag se men det var inte något som imponerade. Däremot var stjärnhimlen fantastisk och så tydlig att det nästan var svårt att urskilja stjärnbilderna. Tog några fotografier där slutaren fick stå öppen några minuter. Blir ju ganska gryniga bilder men en god uppfattning om natthimlen. En märklig företeelser som syns på bilden är den lite skarpare hopen som är till höger på bilden ovan. Det måste vara Pleiaderna eller sjustjärnorna som är en ganska ung stjärnhop på 70-150 miljoner år. Det var ju ungefär samtidigt som dinosaurerna började och avslutade sin tid på jorden. Det går ju faktiskt att räkna ut hur lång slutartid jag haft utifrån hur långt jorden vridit sig eftersom allt är små streck. Skulle jag ta en bild under 24 timmar skulle allt vridit sig ett helt varv men nu är de bara korta streck. Det var himlen. Pannkakorna får det bli till lunch och då kör vi nog den amerikanska varianten med lönnsirap.natthimmel2

11 augusti 2015; Från tre till fem orkidéer på samma plats

pupurknipprotStrax utanför den lilla orten Ulrika finns ett naturreservat som heter Ycke. En gammal kronopark som varit fredad sedan länge och flera av träden är säkert mer än 300 år. Spår från äldre skogsbrand och orörda sumpskogar där det finns mycket att upptäcka. En dag i juli är jag och min gode vän Lars Frölich på jakt efter korallrot som jag vet att jag hittat tidigare. Både knärot och Jungfru Marie nycklar känner jag till från området sedan tidigare. Efter en stunds 5494 purpurknipprot kopiaklafsande i den blöta sumpskogen där stövlarna sjunker ner i den mjuka björnmossan, konstaterar Lars att det är ju perfekt plats för spindelblomster, en mycket liten och gracil orkidé som säkert många gånger är förbisedd men som också är JuManyrväldigt ovanlig. Precis när han avslutat meningen inser vi att vi står mitt på en yta där vi kan räkna till säkert ett tiotal plantor av just spindelblomster. Något längre bort hittar vi först en planta av korallrot men snart vänjer sig ögonen och det blir till slut ganska många blomstänglar utspridda på en relativt stor yta. Nu är vi uppe i fyra orkidéarter vilka alla är sådana som man kan förvänta sig i denna miljö. Det som blev dagens spindelblomsteröverraskning är purpurknipprot som växer i vägkanten och vi kunde räkna till väldigt många blomstänglar även om antalet individer är betydligt färre. Den mest imponerande plantan består av nästan tjugo blomstänglar. Det tyder på att vi har någon form av kalkberggrund norrut som troligen har skrapats av när inlandsisen växte till söderut och la det kalkrika materialet utspritt i terrängen.

9 augusti 2015

imageKantareller är gott! Dagens tur går till en plats där jag vet att det vissa år har funnits ganska mycket svamp. Det är riktigt torrt i marken vilket är förvånande med tanke på att vi ju ändå haft skapligt med nederbörd. Rikligt med spår av vildsvin och det verkar också finnas gott om hjort som krafsat. Eftersom kantarellskörden inte har blivit som förväntat tar jag mig upp på högsta punkten i närheten av det som på kartan står som Knastraberget. Vidunderlig utsikt på en höjd som ligger på strax över två hundra metersnivån. Åsunden som breder ut sig med vikar och öar har ju en reglerad nivå på åttiosex meter så toppen jag sitter på är alltså mer än hundra meter över sjön och bidrar till att man får en fantastisk överblick åt nästan alla håll. Häftigt att kunna se så långt, något som man annars är van vid längre norrut i Sverige. Det blir en längre promenad än väntat på väg tillbaka genom lite mer fuktiga marker och där finns det skapligt med kantareller.

7 augusti 2015; Kvällsljus och en gnutta regn

blaklint i motljusDet mulnar på kvällen och jag bara väntar på att höra åskmuller. Rätt som det är så spricker molntäcket upp och solen hinner kasta sina sista strålar innan jorden vridit sig så pass att någon annan får gryning och vi får en ljum men allt mörkare augustinatt. Gräshoppor och vårtbitare filar med sina högfrekventa ljud i nästintill varje buske. Rågåkern väntar på att skördas och i år igen hann sånglärkan mer än väl få ut sina ungar vilket inte alltid är fallet på många platser. Blåklinten som ju också är Östergötlands landskapsblomma, finns på några få ställen i åkerkanten och den lågt stående solen visar på en klintsiluett flankerad av rågens långa borst. Ett stilla regn drar över bygden och visar upp en fantastisk regnbåge som, tack vare solens låga position nära horisonten, bildar en väldigt hög båge som också delvis är dubbel. regnbage lillvalla 2 regnbage lillvalla

22 juli 2015; Snigel på tå när det vankas mums

snigelmums 2En stilla promenad längs med en grusväg. Är egentligen på jakt efter växten ryl som jag fått tips om. Istället fann jag en hungrig krabat som verkligen gör allt för att få i sig av det goda smultronet. Den verkligen står allra längst upp på tå. Kan man säga tå förresten? Nä, snigeltå låter väl inte riktigt klokt. Smultronet är blankt och moget och glittrar i solljuset. Tänkte i efterhand att jag borde stannat och lyssnat om det gick att höra ett knaprande när den sätter tänderna i bäret. Nä, tänder har den ju inte heller… Vad krångligt det blir när man sätter mänskliga aspekter på andra organismer.snigelmums

21 juli 2015; Morgonljus

morgonsol grind

Solen har precis orkat sig upp över skogen och lägger långa skuggor som silas genom dimmorna över de daggfuktiga markerna. En stilla promenad för att hämta tidningen kan bjuda på många detaljer som är en fröjd för ögat. Den alltmer blonda rågen har samlat vattendroppar på sina borst och spindlarnas flitiga nattarbete syns som daggtäckta trådar mellan rågstråna. En grov ek släpper genom solljuset och den höga vattenhalten i luften ger upphov till spännande ljusfenomen där man helt plötsligt kan se solstrålarna som sprider sig i trädkronan. Det är tyst. Det är lugnt. En fälthare skuttar lugnt fram på gårdsplanen och getterna gäspar där de ligger på brunnslocket i hagen. En steglits hörs på avstånd men lärkan har drillat färdigt för i år och storspovens resa söderut har redan börjat för länge sedan. Jag vet att jag kommer få stryk men många är de tecken som vi kan koppla till hösten. Ändå är det bara juli.

morgonljus och rag

sol genom ek

7 juli 2015; Taggar, spjut och hullingar

kardborreTaggigt och klibbigt med hullingar och sylvassa nålar. Här kan man ju fundera på de olika strategierna för dessa stickiga saker. Tistelns kraftfulla försvar lär nog främst vara avskräckande för de som vill komma åt och äta av fröerna med sylvassa piggar även längst ut på bladen. En kardborre är ju egentligen inte så vass utan här har ju bollarna piggar med hullingar längst ut. Fungerar ju ungefär som en virknål som hakar sig fast och som får fröna att följa med lämpligt djur i pälsen eller varför inte på ett byxben. Kommer ihåg att vi när jag var liten hade strider där kardborrebollarna var ammunition som kastades och får väl liknas vid dagens paintball. Prova att gå runt utan skor en stund och se vad du samlar på dig för frön. Många olika varianter med hakar och hullingar som ska göra att fröna följer med till annan plats lär sitta fast och det kan bli ett intressant plockande.tistel

28 juni 2015; Det gröna pyret och den röda sysslan

0060 gronpyrolaMitt i skogen döljer sig både tillbakadragna små örter som inte verkar vilja synas mer än nödvändigt och andra som vill visa upp sig så mycket som möjligt. Grönpyrolans ljusa blomstänglar sträcker sig upp från de tjocka, rundade och djupgröna bladen. Den finns i stort sett bara i skogar där det inte utförts några mer omfattande skogsbruksåtgärder på länge. Det är nästan alltid så att man kan hitta en annan av skogens doldisar, knärot, intill grönpyrolan. Jag letar och letar men hittar inget. Ligger ner och försöker få en lämplig vinkel för att grönpyrolan ska framgå tydligt på bild. När jag sedan sätter mig på knä och bläddrar igenom bilderna i kameran inser jag att jag legat på en bladrosett av knärot. Fortsätter promenaden söderut och märker att det bedrivits skogsbruk i området. Körspår och gallring har skett i hela området. Befarar att min nästa doldis ska vara borta men kan hitta tre blommande plantor och några utan 0067 rodsysslablomstänglar. Ska ta ett snack med både markägare och den entreprenör som varit i farten i området och se till att man är försiktig med ytterligare aktiviteter. Rödsysslan är allt en knepig växt och det är inte alls lätt att förstå varför den finns på den här platsen. En helt vanlig slänt nedanför ett berg. Piprör, lingon, blåbär och örnbräken hittar man ju på ganska många andra ställen men mitt bland detta växer alltså rödsysslan. Det är inte många platser som den finns på Sveriges fastland men är mer vanlig på Gotland. Troligen är den gynnad av skogsbete vilket ju nästan inte existerar nu för tiden men för bara femtio år sedan var det ju en betydligt vanligare företeelse.