Kantareller är gott! Dagens tur går till en plats där jag vet att det vissa år har funnits ganska mycket svamp. Det är riktigt torrt i marken vilket är förvånande med tanke på att vi ju ändå haft skapligt med nederbörd. Rikligt med spår av vildsvin och det verkar också finnas gott om hjort som krafsat. Eftersom kantarellskörden inte har blivit som förväntat tar jag mig upp på högsta punkten i närheten av det som på kartan står som Knastraberget. Vidunderlig utsikt på en höjd som ligger på strax över två hundra metersnivån. Åsunden som breder ut sig med vikar och öar har ju en reglerad nivå på åttiosex meter så toppen jag sitter på är alltså mer än hundra meter över sjön och bidrar till att man får en fantastisk överblick åt nästan alla håll. Häftigt att kunna se så långt, något som man annars är van vid längre norrut i Sverige. Det blir en längre promenad än väntat på väg tillbaka genom lite mer fuktiga marker och där finns det skapligt med kantareller.

Det mulnar på kvällen och jag bara väntar på att höra åskmuller. Rätt som det är så spricker molntäcket upp och solen hinner kasta sina sista strålar innan jorden vridit sig så pass att någon annan får gryning och vi får en ljum men allt mörkare augustinatt. Gräshoppor och vårtbitare filar med sina högfrekventa ljud i nästintill varje buske. Rågåkern väntar på att skördas och i år igen hann sånglärkan mer än väl få ut sina ungar vilket inte alltid är fallet på många platser. Blåklinten som ju också är Östergötlands landskapsblomma, finns på några få ställen i åkerkanten och den lågt stående solen visar på en klintsiluett flankerad av rågens långa borst. Ett stilla regn drar över bygden och visar upp en fantastisk regnbåge som, tack vare solens låga position nära horisonten, bildar en väldigt hög båge som också delvis är dubbel.

En stilla promenad längs med en grusväg. Är egentligen på jakt efter växten ryl som jag fått tips om. Istället fann jag en hungrig krabat som verkligen gör allt för att få i sig av det goda smultronet. Den verkligen står allra längst upp på tå. Kan man säga tå förresten? Nä, snigeltå låter väl inte riktigt klokt. Smultronet är blankt och moget och glittrar i solljuset. Tänkte i efterhand att jag borde stannat och lyssnat om det gick att höra ett knaprande när den sätter tänderna i bäret. Nä, tänder har den ju inte heller… Vad krångligt det blir när man sätter mänskliga aspekter på andra organismer.

Solen har precis orkat sig upp över skogen och lägger långa skuggor som silas genom dimmorna över de daggfuktiga markerna. En stilla promenad för att hämta tidningen kan bjuda på många detaljer som är en fröjd för ögat. Den alltmer blonda rågen har samlat vattendroppar på sina borst och spindlarnas flitiga nattarbete syns som daggtäckta trådar mellan rågstråna. En grov ek släpper genom solljuset och den höga vattenhalten i luften ger upphov till spännande ljusfenomen där man helt plötsligt kan se solstrålarna som sprider sig i trädkronan. Det är tyst. Det är lugnt. En fälthare skuttar lugnt fram på gårdsplanen och getterna gäspar där de ligger på brunnslocket i hagen. En steglits hörs på avstånd men lärkan har drillat färdigt för i år och storspovens resa söderut har redan börjat för länge sedan. Jag vet att jag kommer få stryk men många är de tecken som vi kan koppla till hösten. Ändå är det bara juli.

Taggigt och klibbigt med hullingar och sylvassa nålar. Här kan man ju fundera på de olika strategierna för dessa stickiga saker. Tistelns kraftfulla försvar lär nog främst vara avskräckande för de som vill komma åt och äta av fröerna med sylvassa piggar även längst ut på bladen. En kardborre är ju egentligen inte så vass utan här har ju bollarna piggar med hullingar längst ut. Fungerar ju ungefär som en virknål som hakar sig fast och som får fröna att följa med lämpligt djur i pälsen eller varför inte på ett byxben. Kommer ihåg att vi när jag var liten hade strider där kardborrebollarna var ammunition som kastades och får väl liknas vid dagens paintball. Prova att gå runt utan skor en stund och se vad du samlar på dig för frön. Många olika varianter med hakar och hullingar som ska göra att fröna följer med till annan plats lär sitta fast och det kan bli ett intressant plockande.