Det mulnar på kvällen och jag bara väntar på att höra åskmuller. Rätt som det är så spricker molntäcket upp och solen hinner kasta sina sista strålar innan jorden vridit sig så pass att någon annan får gryning och vi får en ljum men allt mörkare augustinatt. Gräshoppor och vårtbitare filar med sina högfrekventa ljud i nästintill varje buske. Rågåkern väntar på att skördas och i år igen hann sånglärkan mer än väl få ut sina ungar vilket inte alltid är fallet på många platser. Blåklinten som ju också är Östergötlands landskapsblomma, finns på några få ställen i åkerkanten och den lågt stående solen visar på en klintsiluett flankerad av rågens långa borst. Ett stilla regn drar över bygden och visar upp en fantastisk regnbåge som, tack vare solens låga position nära horisonten, bildar en väldigt hög båge som också delvis är dubbel.