En promenad längs med en väg och en stig som det var väldigt länge sedan som jag gick. Kommer ihåg när jag var liten så var det den väg vi gick för att hitta fram till hjortronmossen som vi kallade den. En liten mosse ofta med blött lagg i kanten och tallmosse i mitten med gott om hjortron. Denna gång är jag på jakt efter gammal barrskog där det skulle kunna finnas bombmurkla som ju är en ovanlig och kräsen svamp som är en av våra fridlysta svampar. Den ö som jag trodde det gick att ta sig till var tyvärr inte möjlig trots relativt lågt vattenstånd. Hittade ven en annan granskog med bra förutsättningar men inget fynd där heller. Det som ändå blev spännande var alldeles färska spår efter bäver och några mycket grova aspar som tidigare fälts. Det plaskar i vattnet en bit bort vilket skulle kunna vara varnande bäver men jag tror istället att det är gädda som letat sig in i det grunda partiet mellan fastlandet och ön.
Relativt stora fåglar sätter sig i talltoppen strax intill där jag står. Det är utbredda hällmarker med mindre stråk med fuktiga partier och däremellan gott om frodigt blåbärsris. Grov och kort näbb tyder på fågel som är anpassad till ganska hårda från eller frön som sitter lite illa till. Exempelvis har stenknäck kanske den starkaste näbben då de gärna klyver körsbärskärnor medan de fåglar som jag nu står och betraktar är anpassade för att klyva kottefjäll för att komma åt tallfröna. Den märkliga näbben är korslagd i spetsen och detta har också gett fågeln dess namn nämligen korsnäbb. I och med att de sitter i tallar och dessutom ser ut att ha extra grov näbb som är högre än lång, gör att jag tror att det är större korsnäbb. Det finns också en mindre korsnäbb som är mer specialiserad på grankottar. Den grönfärgade honan är sannolikt anpassad att inte synas när de ligger i boet på ägg och ungar medan vuxna hanar har en svårbeskriven rödorange färg. Det är inte många fåglar att blanda ihop dessa med förutom bändelkorsnäbb som med ett vitt vingband lätt kan särskiljas och dessutom är de mer knutna till lärkträd. Även tallbit som är en större fågel än korsnäbbarna är snarlik främst i färg.
Äntligen lite mer närkontakt med spillkråkan som varit aktiv runt huset en tid. Nu har den hittat en jättebra torr talltopp med utmärkt resonans. Tänk så artrik talltoppen är med flera olika skägglavar, tagellavar, slånlav och blåslav och antagligen massa små nål-lavar. I en ektopp låter det och mängder med småfåglar rör sig i jakt på insekter och spindeldjur. Om jag bara hade sett hur de ser ut i motljuset skulle artbestämningen vara svår men tack vare att de låter är det lätt att avgöra att det är en flock med grönsiskor. En av våra mer anonyma fåglar som faktiskt ganska ofta finns runt omkring oss men om man inte känner igen lätet är det en art som lätt förbises. Når jag betraktar även denna bild ser jag att ekgrenarna också är påtagligt artrika och det slår mig att dessa draperade ekgrenar skulle kunna hysa en ovanlig skägglav, nämligen blomskägglav. Den verkar inte vara noterad mer än sporadiskt i norra Östergötland. Det kan bli en utmaning att hitta.
Vaknade tidigt i morse och det var genast något speciellt med denna morgon. Ett spännande tecken på att våren är kommen. I stort sett överallt satt bofink och sjöng för full hals. Igår och tidigare har det funnits bofink på plats men ingen sång. Är det vårtecknet som är speciellt? Nej, det är inte det. Att vi skrämde en morkulla eller att det flög över sträckande sånglärkor och sidensvans eller kanske trummande från större hackspett och spillkråka. Nej, det är inte heller detta som är det speciella denna gång. Skulle ju kunna vara koltrasten som började sjunga när solen sänker sig vilket är angenämt och faktiskt ganska underbart att stå och lyssna på men inte detta som jag är ute efter.
Jag står vid en bäck eller skulle nog kalla det för rännil där det är en svacka i terrängen från skogen ner mot lägre partier så ett tillfälligt stråk med smältvatten. Vattnet rinner i ett smalt flöde nerför en stenig slänt och bildar vattensamlingar. På några få platser är vattnet grönt. Ser lite ut som längs med Östersjökusten där algen grönslick är vanlig. Jag tar ner fingret i vattnet och lyfter det gröna och inser att det som jag lyfter bara är grönt slem.
Detta har jag inte sett förut. Helt klart att det är alger men väldigt svårt att avgöra vad det kan vara. Jag skickar därför bilder och beskrivning till jourhavande biolog på naturhistoriska riksmuséet. Fick svar han fick tillfråga en botanikprofessor som är algspecielist som kunde konstatera att det är ett trevligt vårtecken och alger av släktena Ulothrix, Mougetia eller Spirogyra som alla är trådformiga och kan vara mer eller mindre slemmiga. Alla dessa trivs i kallt vatten och det är typiskt att de dyker upp just när solen kommer fram ordentligt. Tydligen lite svårt att bestämma vilken art då det handlar om att titta på hur kloroplasterna ser ut. Jag bryr mig inte om vad de heter för det vet inte inte själva heller. Men det var ett roligt vårtecken.
Jag står på en hällmark och värmer mig i vårsolen. Renlavar breder ut sig och knotiga tallar tränger upp med stammarna ur sprickor i berget. Här kan det inte vara lätt att växa som träd även om man är tall och bra anpassad till att ändå hitta vatten och näring trots magert jordtäcke. Tallen intill är inte högre än tre meter även om den sannolikt är väldigt gammal med krum krona och grova grenar i toppen.
Det är alltid något visst med att komma upp på en höjd där det blir en vida utsikt. Det hann inte gå lång tid förrän en ensam trana flög över och trumpetade. Min första trana för detta år. Vet att det brukar finnas häckande tranor på flera av mossarna i närheten. Även en större rovfågel som skulle kunna vara ung kungsörn visade sig en kort stund. De vita halvmåneformade fälten på vingarna tyckte jag mig se men skulle helst vilja se den igen för att vara helt säker. På håll hörs spillkråka och en väldigt irriterad större hackspett som tillsammans med nötväcka och mesar verkar ha synpunkter på något i närheten. Kanske en sparvhök som väcker deras irritation eller möjligen att vår katt är ute och ser sig om. På håll hör jag grönsiskor vilket skulle vara kul att få på bild. En art som man hör ganska ofta men som gärna sitter mest uppe i trädtopparna.
Sitter och spanar i solskenet på en hällmark. Här och var finns äldre stubbar som sakta bryts ned av svampar och mikroorganismer. Det är både lätt att gå förbi och dessutom inte riktigt tänka på den artrikedom som en enskild stubbe kan uppvisa.
Lingonfrön har hittat ett bra ställe att gro på.
Intill där jag sitter finns också en större granstubbe. Överallt är det påväxt av mossor och lavar och då är det ju bara det som lätt går att se. Det är ju egentligen en egen ekologisk värld med mängder av små insekter, spindeldjur och även andra organismer som kräver mikroskop. Tänka sig att stubbens långsamma nedbrytning ger utrymme för så många arter.
Förutom blåbär och lingon finns cypressfläta, kvastmossor, franslevermossa, granlav, blåslav och bägarlavar bara vid en snabb översyn.
Hällmarker med äldre tallar och stora utbredda renlavssamhällen i kanten av ett äldre hygge. Utmärkt som utsiktsplats för både däggdjur och fåglar. Verkar vara synnerligen gott om vildsvin men även lo och kronhjort finns på platsen
Med bopålarna på en ny plats i norra delen av Östergötland kommer det framöver att bli inspirerande att hitta nya hundpromenader och upptäcka arter, miljöer och annat. Jag har insett att jag runt huset har tre olika hackspettar som verkar vara inne på häckning i närområdet. Större hackspett, gröngöling och spillkråka. Den sistnämnde har jag faktiskt träffat på mest men haft svårt att få någon bild på. När jag stod och spanade vid ett äldre hygge dök den upp på håll och satt stilla en lång stund. Spillkråkans läte gör att man ofta kan avgöra om det är en flygande eller sittande fågel. Den flygande har ett ljud som ofta beskrivs som en serie med korta ky-ky-ky-ky eller kanske kry-kry-kry-kry som brukar hänga i under stora delar av flykten och när den sätter sig ett mer långdraget klyyyy. Sedan har de en del andra ganska konstiga ljud för sig när det är häckningsdags. Min förhoppning är att få betydligt bättre bilder i och med att den ständigt rör sig runt huset.
