Så fort som det är hundpromenad men i synnerhet när det också är dags att slå vallarna finns de i luften, gladan, som ständigt är på jakt efter sorkar eller kanske skadade mindre däggdjur som också kan bete sig ganska förvirrat när det höga skyddande gräset är avslaget och man har inte något att gömma sig i. Här är man ett lätt byte innan man hittar nytt skydd i angränsande åker eller i kvarvarande gräsremsor. Vissa rovfåglar har också den egenskapen att de kan se urinspår efter sorkar och möss vilket ju nästan borde betecknas som fusk. Tänk själv att man ska på toa en sista gång innan man ska gå och lägga sig och det kanske är det farligaste man kan ta sig för då det en bit ovanför hänger en rovfågel som till och med kan se att du är ute och kissar.

Tänk att vara så lätt att man kan sitta i toppen på ett rågax. De flesta fåglarna väger väldigt lite och mycket tack vare skelettet som är ihåligt vilket gör det lätt men också mer skört än om det är massivt. En småfågel väger någonstans mellan 5 och 20 gram lite beroende på art. Tänka sig att man med ett frimärke inrikes i Sverige kan skicka kanske så mycket som 7 lövsångare för ett frimärke. Även vissa större fåglar kan man bli överraskad över hur lite de väger. En så pass stor fågel som berguv och särskilt den stora honan som kan vara 75 centimeter och upp mot 170 centimeter mellan vingspetsarna, väger ändå inte mer än kanske fyra kilo. När man håller en berguv inser man att det är lite kropp och mycket fluffig fjäderdräkt.

Flicksländor är de minsta av alla trollsländorna. Ofta kan man i sjökanter se blå eller gröna smala och väldigt små flicksländor men denna grupp innehåller ett antal arter som skiljer sig ganska mycket i färg och mönster. Denna gång står jag stilla för att min hund har hittat en buske med massa blåbär som han ivrigt plockar och glufsar i sig jag tittar mig runt och ser då något litet som flyger en lite bit och flyttar sig mellan olika grenar. I förrän jag flyttar mig och kommer i vinkel så att jag ser den i motljus kan jag se den mer tydligt och även få bild på den. Någon form av smaragdflickslända verkar det vara. Återigen en art som jag nog inte träffat på förut. Denna gång får jag vänta på assistans vad gäller rätt artbestämning. Mina kollegor är på semester och jag har en svag aning om vad det kan vara.

Återigen en ny bekantskap av en trollslända. Nästan på samma plats som den förra men återigen är jag ganska säker på att jag inte sett eller i alla fall lagt märke till denna slända tidigare. Tydligt svart i basen men olika gula mönster och stora griporgan där bak. Återigen har jag en idé på att det är en stenflodtrollslända men behöver få stöd i artbestämningen och det visade sig att jag hade rätt denna gång också men blir lite förbryllad då den ska leva vid rinnande vatten eller möjligen längt med skvalpande sandstränder. Inget av detta kan jag tycka finns i närheten. Kanske kan det räcka med en liten ringlande skogsbäck?

En blöt skogspromenad som det ju ofta blivit denna sommar. Det har regnat kraftigt och när jag går fram i högt gräs och tätt med lövsly blir jag dyblöt om kläderna. På håll ser jag en dekorativ trollslända och när jag kommer närmare ser jag att den är stor. Väldigt stor. Som tur är sitter den stilla trots att jag är riktigt närgången. Troligen är den påverkad av regnet och det är inte heller särskilt varmt i luften så den kanske inte har så mycket energi att lyfta eller så känner den sig så självsäker på att den inte syns. Nåväl, stilla sitter den och det är tur för att jag ska kunna få några vettiga bilder. jag har preliminärt kommit fram till att det är en blå kejsartrollslända men jag ser samtidigt att den inte är noterad så många gånger i närheten av där jag nu ser den. Jag tar som vanligt kontakt med någon av mina kollegor, alla specialister på sina områden och denna gång får jag bekräftat att det stämmer. På samma plats har tidigare haft ganska många olika arter trollsländor och även makaonfjäril som jag inte hittar särskilt många gånger.

I höstas var jag ute på en av många promenader som främst hade som mål att komma hem med lite kantareller. Vid ett av många ställen där jag böjde mig ner för att plocka några fina gula kantareller stannar min blick på några gröna blad som jag ganska snabbt kände igen som rödsyssla. Jag var till en början inte helt säker men efter jämförelse med mina egna fotografier och eftersom det fanns rester av blomställningar var jag till slut säker. En ny plats för denna art som i alla fall inte var registrerad sedan tidigare. Eftersom rödsysslan är ovanlig på fastlandet är det ju av vikt att platsen inte påverkas så att plantorna försvinner. De nästan trettio plantorna växer på bara ett par kvadratmeter så det krävs ju inte så mycket för att hela beståndet skulle raderas. Det som är spännande är ju också att det i omgivningen är gott om större blåklocka vilket är en grundförutsättning för att rödsyssla ska långsiktigt finnas kvar och gå i frö. Detta tack vare blomsovarbin som också behöver död ved i vissa stadier av utvecklingen. Återigen en spännande ekologi som vi behöver värna om och bevara.

Jag står egentligen och spanar efter en helt annan häckande fågel men eftersom det är tyst och jag inte kan se något särskilt intressant ägnar jag mig istället åt att betrakta en fågel som kanske är bland det finaste som finns. Om jag så skulle ta fram layout på en fågelklädsel som främst ska innehålla grått, vitt och svart skulle jag aldrig kunna komma på kombinationen av helt grå, helt svarta och alla dessa vita mönstren som en storlom uppvisar. De har mer tung benstomme än andra fåglar vilket gör att den ligger lägre i vattnet och har också lättare att dyka och simma under vatten. Den kan simma både fort och länge under vatten och det är spännande att se var de dyker upp härnäst.

Vanligen hittar jag sandödla på samma plats som mosippa och så blev det även denna gång. Men jag hade också tur att få se den på en plats som jag varit många gånger förut men inte riktigt tänkt på att den även finns på där. Valö utanför Björkfors har stora sandiga ytor där solitärbin, majbagge och svävflugor bildar ett spännande ekologiskt system. Längs med vägen över vattnet kunde jag se flera sandödlor, såväl stora honor som grönfärgade hanar som satt på mossiga stenar nära vattenkanten.

Sen vår och sen blomning av mosippa. På min favoritplats för denna art är det i år inte särskilt många blomställningar men det finns i alla fall bra med plantor så de långsiktiga förutsättningarna finns ändå. Denna plats blev utsatt för påverkan då man bytte elledning och på grund av en del missförstånd och dålig kommunikation höll hela beståndet av mosippor att försvinna. För mosippa är egentligen igenväxning som är den stora boven där ljung och lingon tillsammans med skogsmossor och kruståtel bildar alltför täta skikt så att mosippan inte har en chans att konkurrera. Jag kommer på mig med att gå lite och sparka försiktigt för att hålla sandytorna öppna runt de små plantor av mosippa som ser ut att nyligen ha etablerat sig.

Det är en sval dag och regnet hänger i luften. Jag har några minuter över och stannar vid en grusväg och promenerar in på en äldre körväg. Det är en torr och ganska mager, sandig tallmo med unga träd som planterats samtidigt. En ganska tråkig skog som ser likadan ut åt alla håll och utan någon större variation ens i hur långt det är mellan träden. Men som det är många gånger så kan skenet bedra. Tittar man lite närmare på floran som gömmer sig så dyker flera spännande arter upp. En ganska ovanlig lummer, plattlummer, finns i lite större bestånd. Det finns vissa saker som tyder på att den har gynnats av skogsbrand och jag befinner mig på en plats där det finns otaliga rester efter kolbottnar och i närheten även tjärdalar så stora delar av marken har i alla fall varit påverkat av svedjande av olika slag. Jag går vidare och där mitt på stigen står två blommande plantor med purpurknipprot. Kanske inte en orkidé som jag förknippar med denna miljö och som i första hand vill ha mer kalkrika förhållanden. Nu vet jag att det troligen finns lite basiskt material i moränen som inlandsisen skrapat med sig norrifrån under sin tillväxt för väldigt många år sedan. Det finns även ett antal infertila exemplar som dock är svårare att hitta i den bitvis frodiga grönskan. På väg tillbaka ser jag några välbekanta bladrosetter. Knärot, en förbisedd orkidé som finns lite här och var i äldre barrskog och som oftast upptäcks av blåbärsplockare som när de sitter ner och plockar bär får en annan vinkel och kanske upptäcker de lågvuxna blomstänglarna som just i år verkar vara ganska få. Just på denna plats är det två blomstänglar som gömmer sig under örnbräken och skavfräken. Denna orkidé hittar man inte om man inte jobbar på saken för den är verkligen lätt att gå förbi. I eftermiddag fortsätter jakten på fler orkidéer. Tänkte att jag under sommaren ska försöka hitta alla de som ska finnas i Kinda kommun. Av de cirka fjorton som jag känner till att de finns i kommunen har jag redan hittat åtta så sex stycken återstår varav flera är ganska vanliga men några kräver mer letande.