Featured post

1 februari 2025; En doldis visar sig i solens sken

Solen kommer äntligen efter många dagar med gråväder. I en ek får jag syn på en karaktäristisk siluett, stjärtmes. Liten rund med väldigt kort näbb och långa stjärtfjädrar. Beteendet är också typiskt med oavbruten aktivitet och gärna hängandes upp och ner samtidigt som de letar efter små insekter och spindlar. Sällan är de ensamma utan drar nästan alltid runt i smågrupper. Under vintern kan de följas åt i meståg med många andra fågelarter på jakt efter föda och samtidigt när man är flera är det många ögon som kan hålla koll efter risker såsom sparvuggla eller andra rovdjur. Den gnistrande vita fjäderdräkten och den näpna näbben gör att detta alltid varit en favorit. Den är ju kanske inte direkt ovanlig men det gäller att känna igen lätet annars är det inte helt lätt att få se när de vanligtvis håller till uppe i lövträden och gärna björkar. I familjen går stjärtmesen under namnet fluffboll vilket jag tycker stämmer väl.

Featured post

31 januari 2025; Mer svampar i den gröna vintern

Sista dagen i januari och det har varit en grön vinter men i skogen har det till förra veckan varit relativt mycket snö kvar. Ändå dyker en av våra mest ovanliga svampar upp. Bombmurkla, som också är fridlyst, visar den karaktäristiska överdelen likt en chokladbakelse fylld med chockladkräm. En barrmatta gärna där det är äldre barrskog och inslag av basiska mineral i moränen är lite av grundförutsättningar för denna art. Att det mestadels varit temperaturer som ligger över noll grader är tydligt då det är förhållandevis många färska svampar som finns både på marken och på död ved. Sådana arter brukar kunna visa sig tidigt men kanske inte vanligtvis i januari. Scharlakansröd vårskål växer gärna på lite frisk till fuktig mossa och brunkrös finns i första hand på döda lövträd och kanske främst på annat än ädellöv. Det finns flera krös och en vanlig är ekkrös som är mer mörk och främst på döda ekgrenar men den tydligaste är nog gullkrös på död eller döende lövved som med sin gula till brandgula färg syns tydligt på långt håll. Jag kommer att hålla koll på bombmurklan och räkna med några veckors mellanrum. Den plats i Kinda som jag tillsammans med dottern nu hittade den på är kanske en av Sveriges mest individrika platser för denna arten. Förra året blev det 243 exemplar. Denna gång hittade vi åtta fruktkroppar.

24 januari 2025; Ibland med persilja och annars med oxe

Jo, det är järpe som jag är ute efter. Under min uppväxt har järpe mestadels handlat om mat och i mitt minne kommer det upp persiljejärpar och oxjärpar som nog inte har med fågeln järpe att göra. Jag är ute och går på en skogsväg och råkar titta upp i trädtopparna. En glänta mellan högresta granar står det äldre klibbalar. I toppen sitter två lite knubbiga fåglar och min tanke riktas direkt mot järpe, en skogshöna som jag vet att det är lätt att få se på denna plats. Jag är i en gammal barrskog en bit sydväst om Rimforsa där jag oavsett årstid brukar kunna se järpe eller till och med kycklingar på sommaren som ser ut som bruna och beigefärgade bollar som flyger upp i buskar och träd när de blir rädda medan föräldrarna gärna sitter och trycker på marken under. Spillningen är ganska tydlig och liknar de andra skogshönsen men mycket smalare och mindre.

24 januari 2025; En hämpling fast på vintern

Det klassiska beteendet som jag brukar se hos snösparvar. Födosök på grusvägarna runt omkring där jag brukar gå. Sannolikt är det trampörtens frön som drar till sig störst uppmärksamhet. Stärkelserika små frön som ofta finns i stor mängd just i den miljön. Men det är inte snösparvar. Det är ganska långt bort så först anar jag att det kan vara gulsparv men ser ganska snabbt att det handlar om ytterligare en norrlänning som kommit på besök. Vinterhämpling. Jag är ju van vid hämpling som finns häckande runt tomten men vinterhämpling är väldigt sällan som jag upptäcker. Det är tre fåglar som är ganska orädda och senare på dagen ser jag ytterligare några. De har nog flugit ganska långt för de häckar framförallt i västra fjälltrakterna även om några häckningsförsök även gjorts i södra Sverige men det verkar vara länge sedan.

16 januari 2025; Var fågel har sin tid

Om sommaren har jag turen att ha häckande törnskata i närheten av bostaden. En svart björnliganmask är en viktig karaktär. Nu om vintern har törnskatorna dragit söderut men istället dyker en nära släkting upp norrifrån. Samma svarta ögonbindel men en aning större. Väldigt sällan ser jag den när jag står och spanar efter fåglar utan mer vanligt är att jag på med något annat då den dyker upp, varfågeln, som med sin typiska siluett och vågiga flykt alltid sätter sig i toppen på träd och buskar. Detta gör att den är ganska lätt att upptäcka då den ljusa undersidan gör att det ser ut att sitta en snöboll i toppen. Regelbundna besök om vintern är vanligt då det sannolikt är svårt att hitta föda norrut. Jag har träffat på den i Härjedalen precis i snösmältningen när det blir blottor där det säkert går att hitta små gnagare som är en viktig del av födan. När snötäcket är alltför tjockt är det inte lätt att vara beroende av att fånga djur som bara befinner sig under snön. I södra Sverige blir det sällan så mycket snö överallt och särskilt inte så långa perioder så där finns goda möjligheter att hitta föda även under strängaste vintern. Inte helt lätt att säga var man ska leta efter varfågeln men öppna kulturmarker, gärna med glesa buskar brukar vara bra platser.

5 januari 2025; Fantastiskt gnistrande vintermorgon

Gnistrande vintermorgon med långa iskristaller på såväl grässtrån som trädgrenar. Det har det nog varit någon av de kallaste nätterna denna vinter med närmare 15 minusgrader. Men hunden vill ju gärna gå sin morgonrunda och snö är populärt. Nosen är mer nere i snön än ovanför men nu ser ju även jag vad det är han luktar på. Dovhjort, räv och hare men även mindre gnagare som av någon anledning förflyttat sig i ett utsatt läge och skuttat ganska långa sträckor ovanpå snön istället för att gömma sig bland fjolårsgräs med ett isolerande snötäcke. Nåväl, man är inte så säker under snön heller. Ugglor och andra rovfåglar samt även räv är väldigt bra på att lokalisera sork och möss genom snön. Även hunden gör sina försök och får till ganska bra “sorkhopp” som jag kallar rävens effektiva jakt då de studsar nästan rakt upp och sedan ner med båda tassarna där den förmodade gnagaren borde vara. Fortfarande ligger det dimma kvar och ur dimman kommer havsörnar igen. En sitter och river och sliter på ett byte och både korp och kråkor håller sig i närheten då det kanske faller ner något ätbart.

4 januari; Himla många planeter just nu

Det är kallt när jag går en vända utanför huset. Månen lyser starkt även om den endast är en mindre skära och ännu långt till fullmåne. Men det är en prick intill uppe till till vänster. Detta känner jag inte igen. Snabbt in och hämtar kameran och hinner få ganska frusna fingrar innan jag får en hyfsad bild som visar att det är saturnus. Jag hinner bara få några bilder och korta filmsekvenser sedan förvinner saturnus in bakom månen och vädret slår om och blir dimmigt så det gick inte att se mer än månen senare under kvällen.

3 januari 2025; Örnåret börjar bra

Den reguljära morgonpromenaden med hunden brukar resultera i en eller kanske två havsörnar. Ofta är det unga individer som känns igen på den mörka fjäderdräkten med lite vita inslag men rent generellt ger den ett nästan svart intryck. När det dyker upp två tillsammans är det ofta gamla individer som på långt håll visar upp de vita stjärtfjädrarna. Denna förmiddag ser jag på långt håll att det sitter en örn i en ek på den kulle som jag ska gå till. Vi kommer ett par hundra meter ifrån när örnen lättar och med långsamma, mäktiga vingslag drar den vidare norrut. När den sveper över ett fält och landar i en ståtlig gran lyfter ytterligare örnar och till slut kan jag räkna till fem samtidigt men tror att det är flera.

23 augusti 2024; Inte så mycket getingar men några spindlar

Någon gång så där i slutet på augusti och början på augusti hittar man de första exemplaren som spinner sina egensinniga när. Ett när som nästan inte går att se men sedan lägger de till en sicksacktråd som är så ojämn att det kunde varit jag som gjorde detta i syslöjden i mellanstadiet. Dessa spindlar är ju ettåriga så de behöver kläckas och utvecklas till fullbildade individer varje år. De diken som de finns i är otroligt rikliga på små gräshoppor och de verkar ha en benägenhet att just hoppa och fastna i dessa nät. Kan de ha att göra med sicksackmönstret. Kan de se ut som ett visset gräs? Jag har min dagliga hundpromenad förbi detta ställe så jag kan inte hålla mig från att räkna och det brukar bli fler för varje dag. Inte för att det egentligen är så utan för att jag ställer in blicken på vad jag ska titta efter. Vissa år är det bara fem men andra år är det många, kanske trettio utspridda på flera olika grusvägar i närheten.

2 augusti 2024; Plockat hjortron på myr och i sjö

Sent i juli gjorde jag ett besök på en sluttande kärrmark nära gränsen till Norge nordost om Torsby. Kraftigt regn och allt är blött. Jag klafsar runt bland starr och vitmossa. I botten är det gott om sileshår och även fläcknycklar. Några ovanligare arter dyker också upp i form av spindelblomster, korallrot och dvärglummer varav den sista är inte något som jag ofta hittar i mina hemmamarker. Det är i alla fall gott om hjortron som jag flitigt stoppar i munnen då jag för tillfället inte har med någon hink att plocka i. Bären är stora och många är mogna och välmatade med en fantastisk orange färg.

Sjöhjortron vid badstranden väster om Groveda precis på gränsen mellan Kinda och Linköping

Detta tänker jag på när jag står på en strand och inväntar några som är ute och paddlar kajak. Där i strandkanten guppar ett mörkt och väldigt stort hjortron. Den är knottrig och uppbyggd av små runda bollar som nästan har svart färg på håll men lite mer brungrön när jag tar upp den ur vattnet. Jag har tidigare hittat sjöplommon på flera ställen och tycker att det inte stämmer med detta utan denna gång är det något som är betydligt mer ovanligt. Det rör sig om sjöhjortron. En art som är på tillbakagång och har hittats i sextio sjöar i Sverige varav många är notarede från 1960-talet men inte återfunna. Det ska vara näringsfattiga klarvattensjöar som är lite påverkade av näringsämnen eller försurning. I övriga världen verkar denna art vara ännu mer sällsynt med endast några få fynd utanför Sverige. Jag kan se att det tidigare ju är noterat sjöhjortron just från Järnlunden som jag står intill men även Åsunden som ligger söderut. Kul med ett bra tecken på god vattenkvalitet.