En stilla promenad längs med en grusväg. Är egentligen på jakt efter växten ryl som jag fått tips om. Istället fann jag en hungrig krabat som verkligen gör allt för att få i sig av det goda smultronet. Den verkligen står allra längst upp på tå. Kan man säga tå förresten? Nä, snigeltå låter väl inte riktigt klokt. Smultronet är blankt och moget och glittrar i solljuset. Tänkte i efterhand att jag borde stannat och lyssnat om det gick att höra ett knaprande när den sätter tänderna i bäret. Nä, tänder har den ju inte heller… Vad krångligt det blir när man sätter mänskliga aspekter på andra organismer.