En tita som sitter i en gran bland hängande lavar och torra grenar. Att se skillnad på en- och talltita är inte alltid så lätt. Man får nästan ta det på var man ser dessa. Bor man i ett öppet landskap och ganska långt till skogen och har en tita framme vid fågelbordet så är det nog entita. Talltitan är mer skogspräglad och inte helt gärna att de flyger iväg över öppna marker. Här födosöker den för fullt efter spindeldjur och små insekter i barkspringor och bland lavar. Det är tur att de ofta meddelar vem de är med ljud. Det dröjer inte särskilt länge förrän det typiska och ganska vemodiga lätet avslöjar att det denna gång är talltita som jag har runt omkring mig. Det är några stycken i olika träd men vid närmare kontroll är det också några tofsmesar som jag dock inte fick bild på. De rör sig hela tiden så bara att få in dessa i sökare kräver tålamod.