Gårdagen bjöd på nästan alla väder inklusive storm i byarna. Regn, snö, hagel och åska vilket väl kan betecknas som ett typiskt aprilväder. Morgonen var också ganska blåsig men trots detta så hade en sädesärla tagit sig fram i blåsten och landat på tegelpannorna på grannhuset. Där trippade den fram och sade emellanåt KVIVITT. Det brukar finnas ett bo under en av pannorna så vi hoppas på häckning även i år.

Jag blev sen sittande en stund på bänken nere vid sjön. Det är fortfarande oroligt med vågor och vinden verkar vrida runt och ska väl senare bli nordlig så det blir väl att förvänta sig lite kallare väder. En gräsand simmar längs med stranden på ön en bit ut i sjön. Där är det lä och stilla intill kanten. Men sedan ser jag något litet. Vad är det som rör sig. Jag ser ju storleksskillnaden mellan gräsanden och det som jag nu ser är ett par änder som är mycket mindre. Tanken går till någon av våra små simänder som jag dock inte känner riktigt hör hemma i denna sjö, utan kopplar mer till näringsrika och mer grunda sjöar. Det är i alla fall mer i den miljön som jag sett dessa tidigare. Innan jag hunnit hämta kameran hör jag vilka fåglar det är. Det klassiska lätet från kricka hörs tydligt. En av de fåglar som faktiskt berättar sitt namn. KRICK hörs det igen några gånger. Ett kort och ganska högt ljud från denna lilla simand. När de sedan simmar förbi gräsanden ser man hur mycket mindre de är. Färgteckningen hos krickahanen är lite speciell med det rostbruna huvudet med det gröna fältet och den nästan silvergrå ryggen och sidan.