Veckans fågel, VECKA 20: Törnsångare

Nästan alltid i toppen av en buske sitter den och drar sin strof, törnsångaren. Många anser att den raspiga sången säger “tycker du det, tycker du”. Det är en fågel som kanske inte är helt lätt att särskilja från flera andra om man bara ser den på lite håll. Ärtsångaren är ganska lik men så fort de sätter igång med sin sång är det ingen tvekan om vilken det rör sig om. Den är knuten till kulturlandskapet med sina öppna gräsmarker men framförallt ska det finnas åkerholmar med buskar och träd. I vissa delar av Östergötland har man varit väldigt flitig med att ta bort allt som hindrar jordbruksredskap och det kan man förstå att det blir krångligt och mindre produktivt men samtidigt tappar man många arter som använder åkerholmarna som skydd, häckningsplats eller för att söka föda.

Veckans fågel, VECKA 19: Rödstjärt

Jag skulle nog beteckna rödstjärten som en doldis då den faktiskt är ganska vanlig och dessutom i stora delar av Sverige men ändå när man nämner den ser många ut som frågetecken och säger att det är något som de inte hört om eller sett. Det kolsvarta ansiktet en blygrå hjässa och rygg samt den ljusa undersidan som hos hanen drar åt en färg som jag nog mest förknippar med jordgubbsrippel, en vaniljglass som jag gillade som barn med inslag av stråk med jordgubbssylt. Numera har man bestämt att den är mest släkt med flugsnappare och beter sig till stor del som en sådan men har en del rörelser som kanske mer är likt en rödhake med nigningar och knixningar. En tydlig sak vad gäller rödstjärt är hur mycket som finns vad gäller lokala namn och även olika myter. Nästan alltid brukar detta tyda på att det är en fågel som är knuten till olika miljöer som är förknippade med kulturlandskapet där människan på olika sätt har varit involverad och antingen påverkat genom betesdjur eller annan utglesande aktivitet. Det är förvånansvärt sällan som i alla fall jag hittar rödstjärt i gamla orörda naturskogar utan oftast i anknytning till gårdsmiljöer eller trädgårdar.

10 maj 2023; Grön snabb vinge utan björnbär

En torr varm och sandig slänt i en ledningsgata. Jag är egentligen på jakt efter sandödla och ska också passa på att titta till mosipporna. Solen värmer och får mängder av fjärilar att flyga runt där citronfjäril verkar vanligast men även aurorafjäril och påfågelöga. Den som just nu är både minst och kanske mest svår att upptäcka av de fjärilar som är aktiva är grönsnabbvingen eller som jag fortfarande brukar kalla den björnbärssnabbvinge som är det äldre namnet. Den smälter bra in så fort den sätter sig med hopslagna vingar oavsett om den sitter på tall, lingon eller ljung som är fallet just på denna plats. När den flyger är det också inte helt lätt att känna igen den då insidan är mörk och utsidan grön.

Veckans fågel, VECKA 18: Buskskvätta

Den andra av våra vanliga skvättor, buskskvättan, finns ofta i samma miljö som stenskvättan. Det som skiljer dessa arter är var de oftast sitter. Rent generellt är det ovanligt att hitta buskskvätta på stenar utan den föredrar stolpar, stängseltråd eller buskar där den i stort sett alltid sitter i toppen. Buskskvättan är inte alltid lätt att känna igen på avstånd då den ser ut som en tämligen liten fågel utan alltför mycket kännetecken som sticker ut. På närmare håll ses den beigefärgade haklappen och det ljusa ögonbrynsstrecket. Det allra lättaste är att lära känna igen sången som liknar stenskvättan med rasp och visslingar.

Veckans fågel, VECKA 17: Stenskvätta

Stenskvätta är en fågel som ganska lätt kan identifieras på långt håll. Den uppresta siluetten, som nästan alltid är på en sten och gärna ett stenröse med en bra utsiktspunkt, avbryts med jämna mellanrum av en buggning kombinerat med nigning som. Den svarta “björnliganmasken” ses också tydligt mot de ljusa nyanserna på huvudet och den vita övergumpen lyser när den flyger. Sången kan väl kanske inte sägas vara direkt vacker utan innehåller en mängd raspiga läten och visslingar.

28 april 2023; Naturen formligen exploderar

Bombmurkla i lucker mossa och barrmatta.

Så blev det ändå dags att hitta en bombmurkla i år igen. På den plats där det tidigare år varit tresiffrigt och till och med upp mot två hundra exemplar. Idag blev det två stycken som dessutom gömde sig ordentligt. Förutom bombmurklan så formligen exploderar grönskan med blåsippa, tandrot, gullpudra, vitsippa och vårfryle. Förutom grönska finns även en som saknar det gröna och det är den tidigblommande vätterosen.

Veckans fågel, VECKA 16: Sädesärla

Helt plötsligt är de överallt. Från att första veckan i april bara kunnat höras sporadiskt när de flyger över så sitter de på tak och ute i hagarna runt huset. Var jag än går finns det sädesärlor. Många ska säkert vidare men det är tydligt att flera också verkar intressera sig för potentiella boplatser. Den första tiden är det främst hanar som kan ses och efter ett tag dyker de första honorna upp för att inleda det energikrävande arbetet med att lägga ägg och föda upp en kull med ungar. Det gäller nu att det kommer att finnas gott om insekter och bakslag så att det blir svårt att hitta flugor och myggor kan vara förödande.

Veckans fågel, VECKA 15: Forsärla

Ett karaktäristiskt läte som gör att man känner igen en ärla. Det är dock inte den typiska sädesärlan utan en aning annorlunda. Jag befinner mig i en bergtäkt och nyss har skogssnäppan dragit iväg med sitt speciella flyktläte från våtmarken som just nu är översvämmad så den lilla bäcken har bildat ett bredd stilla vattenflöde. Gullpudran börjar blomma och det grönskar allt med överallt. Jag är ju inte på jakt efter att få se just forsärla på denna plats. Jag förknippar den med inte bara rinnande utan forsande vatten och här är det möjligen lite smältvatten som sipprar längs med bergväggen. Det verkar ändå som att detta drar till sig insekter för ärlorna drar runt och hoppar på de små utskjutande stenarna och snappar efter vad jag uppfattar som fjädermyggor eller liknande. Den svaga gula färgen syns tydligt och gör det lätt att avgöra att det inte är sädesärlor vilket jag hade trott på mer än forsärla om jag inte sett på nära håll eller hört lätet.

Veckans fågel, VECKA 14: Snösparv

Små snöfläckar finns fortfarande kvar och en svag tendens att en del gröna strån kommer upp. För övrigt är det fjolårsexemplar av växter som klarar den extrema miljö som en grusväg innebär med ständig störning och återkommande hyvling. En vanlig växt på denna plats är trampört.

I den strålande solen som också reflekteras från snön på åkrarna gnistrar ett antal fåglar som flyger hastigt från ena sidan till den andra men aldrig på särskilt långt ifrån mig och hunden. Undersidan på snösparvarna är kritvita, jag nästan vitare än det vitaste vita. De ska flyga vidare och kommer på plats nedanför fjällen i väntan på att det blir snöfritt uppe på högfjället. Under maj brukar det vara stora flockar i snöfria lägen som sedan ger sig allt högre upp i fjällvärlden. Tidigare år har jag haft enstaka snösparv varje år men detta år är det flockar nästan var jag än går så länge som det finns trampört eller någon annan frörik växt kvar.

Min första sippa för året blev en mo

Jag tror inte att det hänt förut, att den första sippa som jag ser blomma är en mosippa. Snötäcket har ju gjort att jag inte riktigt har hittat tillräckligt exponerade platser för blåsippa även om jag vet att det finns andra som sett blåsippa ett tag. Det kan dock sägas att denna mosippa står extremt bra med tanke på solinstrålning i en slänt med optimal lutning på sandig mark och skyddad av en tallstubbe. Mosippan är ju ganska stor i jämförelse med övriga sippor men tyvärr har den svårt i dagens landskap när de mest gynnsamma platserna växer igen med ljung, lingon och mjölon. Men på några platser lyckas ändå mosippan hålla sig kvar och i detta fall är det kanske delvis för att de står i en ledningsgata som röjs regelbundet vilket innebär att både lövuppslag och buskar tas bort men även en störning i form av tramp som säkert också är positivt.