9 mars 2026; Siska och kråka

Äntligen lite mer närkontakt med spillkråkan som varit aktiv runt huset en tid. Nu har den hittat en jättebra torr talltopp med utmärkt resonans. Tänk så artrik talltoppen är med flera olika skägglavar, tagellavar, slånlav och blåslav och antagligen massa små nål-lavar. I en ektopp låter det och mängder med småfåglar rör sig i jakt på insekter och spindeldjur. Om jag bara hade sett hur de ser ut i motljuset skulle artbestämningen vara svår men tack vare att de låter är det lätt att avgöra att det är en flock med grönsiskor. En av våra mer anonyma fåglar som faktiskt ganska ofta finns runt omkring oss men om man inte känner igen lätet är det en art som lätt förbises. Når jag betraktar även denna bild ser jag att ekgrenarna också är påtagligt artrika och det slår mig att dessa draperade ekgrenar skulle kunna hysa en ovanlig skägglav, nämligen blomskägglav. Den verkar inte vara noterad mer än sporadiskt i norra Östergötland. Det kan bli en utmaning att hitta.

8 mars 2026; Ett spännande vårtecken

Vaknade tidigt i morse och det var genast något speciellt med denna morgon. Ett spännande tecken på att våren är kommen. I stort sett överallt satt bofink och sjöng för full hals. Igår och tidigare har det funnits bofink på plats men ingen sång. Är det vårtecknet som är speciellt? Nej, det är inte det. Att vi skrämde en morkulla eller att det flög över sträckande sånglärkor och sidensvans eller kanske trummande från större hackspett och spillkråka. Nej, det är inte heller detta som är det speciella denna gång. Skulle ju kunna vara koltrasten som började sjunga när solen sänker sig vilket är angenämt och faktiskt ganska underbart att stå och lyssna på men inte detta som jag är ute efter.

Jag står vid en bäck eller skulle nog kalla det för rännil där det är en svacka i terrängen från skogen ner mot lägre partier så ett tillfälligt stråk med smältvatten. Vattnet rinner i ett smalt flöde nerför en stenig slänt och bildar vattensamlingar. På några få platser är vattnet grönt. Ser lite ut som längs med Östersjökusten där algen grönslick är vanlig. Jag tar ner fingret i vattnet och lyfter det gröna och inser att det som jag lyfter bara är grönt slem.

Detta har jag inte sett förut. Helt klart att det är alger men väldigt svårt att avgöra vad det kan vara. Jag skickar därför bilder och beskrivning till jourhavande biolog på naturhistoriska riksmuséet. Fick svar han fick tillfråga en botanikprofessor som är algspecielist som kunde konstatera att det är ett trevligt vårtecken och alger av släktena Ulothrix, Mougetia eller Spirogyra som alla är trådformiga och kan vara mer eller mindre slemmiga. Alla dessa trivs i kallt vatten och det är typiskt att de dyker upp just när solen kommer fram ordentligt. Tydligen lite svårt att bestämma vilken art då det handlar om att titta på hur kloroplasterna ser ut. Jag bryr mig inte om vad de heter för det vet inte inte själva heller. Men det var ett roligt vårtecken.

6 mars 2026; Fullvuxna gamla tallar som knappt är högre än mig

Jag står på en hällmark och värmer mig i vårsolen. Renlavar breder ut sig och knotiga tallar tränger upp med stammarna ur sprickor i berget. Här kan det inte vara lätt att växa som träd även om man är tall och bra anpassad till att ändå hitta vatten och näring trots magert jordtäcke. Tallen intill är inte högre än tre meter även om den sannolikt är väldigt gammal med krum krona och grova grenar i toppen.

Det är alltid något visst med att komma upp på en höjd där det blir en vida utsikt. Det hann inte gå lång tid förrän en ensam trana flög över och trumpetade. Min första trana för detta år. Vet att det brukar finnas häckande tranor på flera av mossarna i närheten. Även en större rovfågel som skulle kunna vara ung kungsörn visade sig en kort stund. De vita halvmåneformade fälten på vingarna tyckte jag mig se men skulle helst vilja se den igen för att vara helt säker. På håll hörs spillkråka och en väldigt irriterad större hackspett som tillsammans med nötväcka och mesar verkar ha synpunkter på något i närheten. Kanske en sparvhök som väcker deras irritation eller möjligen att vår katt är ute och ser sig om. På håll hör jag grönsiskor vilket skulle vara kul att få på bild. En art som man hör ganska ofta men som gärna sitter mest uppe i trädtopparna.

5 mars 2026; Några tankar vid ett par artrika stubbar

Sitter och spanar i solskenet på en hällmark. Här och var finns äldre stubbar som sakta bryts ned av svampar och mikroorganismer. Det är både lätt att gå förbi och dessutom inte riktigt tänka på den artrikedom som en enskild stubbe kan uppvisa.

Lingonfrön har hittat ett bra ställe att gro på.

Intill där jag sitter finns också en större granstubbe. Överallt är det påväxt av mossor och lavar och då är det ju bara det som lätt går att se. Det är ju egentligen en egen ekologisk värld med mängder av små insekter, spindeldjur och även andra organismer som kräver mikroskop. Tänka sig att stubbens långsamma nedbrytning ger utrymme för så många arter.

Förutom blåbär och lingon finns cypressfläta, kvastmossor, franslevermossa, granlav, blåslav och bägarlavar bara vid en snabb översyn.

4 mars 2026; Ny plats med nya miljöer och arter

Hällmarker med äldre tallar och stora utbredda renlavssamhällen i kanten av ett äldre hygge. Utmärkt som utsiktsplats för både däggdjur och fåglar. Verkar vara synnerligen gott om vildsvin men även lo och kronhjort finns på platsen

Med bopålarna på en ny plats i norra delen av Östergötland kommer det framöver att bli inspirerande att hitta nya hundpromenader och upptäcka arter, miljöer och annat. Jag har insett att jag runt huset har tre olika hackspettar som verkar vara inne på häckning i närområdet. Större hackspett, gröngöling och spillkråka. Den sistnämnde har jag faktiskt träffat på mest men haft svårt att få någon bild på. När jag stod och spanade vid ett äldre hygge dök den upp på håll och satt stilla en lång stund. Spillkråkans läte gör att man ofta kan avgöra om det är en flygande eller sittande fågel. Den flygande har ett ljud som ofta beskrivs som en serie med korta ky-ky-ky-ky eller kanske kry-kry-kry-kry som brukar hänga i under stora delar av flykten och när den sätter sig ett mer långdraget klyyyy. Sedan har de en del andra ganska konstiga ljud för sig när det är häckningsdags. Min förhoppning är att få betydligt bättre bilder i och med att den ständigt rör sig runt huset.

7 september 2025; Är jag i fjällen? Det piper på åkern

En nyharvad åker som är torr så att det dammar. Det är en disig septembermorgon och jag är på promenad med hunden. På håll hör jag en svagt ljud som jag känner igen väl men kanske inte riktigt i södra Sverige utan främst på kalfjället. Det är en ensam ljungpipare som är på väg söderut. På långt håll såg det ut som en trast och den upprätta kroppshållningen såg mest ut som dubbeltrast men så fort som jag fick in den i kamerasökaren var det inget tvivel om vad det är och strax efter jag tog bilden lyfter den och genast kommer de för mig välkända sorgsna tonerna som man ofta har med sig på fjällvandringar.

6 september 2025; En nybörjare i björken

Varför kallas en nybörjare eller novis för gröngöling. Ja, det verkar finnas många idéer på om det har med grön, i betydelsen omogen, att göra. Finns tydligen lite kopplingar till andra begrepp kopplat till nollor, alltså nya studenter. I detta fall är det ju en gröngöling i dubbel bemärkelse. Det är ju en gröngöling men också en ung vilket märks på beteendet som kan betecknas som nyfiken och lite osäker och i viss mån orädd. Den tydligt gröna färgen på ryggen och röda hjässan är inte helt utfärgade utan lite mer grådaskiga. Även fjäderdräkten på bröstet är lite fläckig. När den väl sitter stilla är det nästan omöjligt att upptäcka den.

17 augusti 2025; En av de vackraste blommorna

En tämligen påfrestande promenad längs en välanvänd djurstig upp i en svacka mellan höga stup. Jag kommer fram från den torra unga barrskogen ut på en vändplats. Här har inga större åtgärder gjorts på ett tag. Kanterna börjar återtas av en artrik flora och dikenas funktion har blivit begränsad så det ställer sig vatten som påverkar även en bit ut på vändplanen. Här är det genast en växt som sticker ut bland många som redan blommat färdigt och istället har fröställningar i bruna toner. Slåtterblomma växer på några få kvadratmeter men i många exemplar. Jag tycker den är fantastisk med femtaligheten som går igen i kronblad, ståndare och pistill och de välordnade grå linjer på de vita kronbladen som kanske fungerar som körriktningsvisare för pollinerande insekter. Den gynnas av kalk som jag vet att det finns i moränlagren tack vare inlandsisen. Men denna växt behöver egentligen också hävd och helst i form av slåtter. Här får den kanske tillräckligt med påverkan genom enstaka bilar som stör marken sådär lite lagom och någon gång med glesa mellanrum skrapas vägen men ända kan de klara sig kvar i utkanten och trivs där ganska gott tillsammans med ögontröst, ängsskallra och gott om smultron som alla också behöver hävdad eller störd mark.

8 juli 2025; Fullt med stjärtmesar

Helt plötsligt dyker de upp. En hel flock med unga stjärtmesar som är påtagligt nyfikna sitter i trädet intill. Alla rör sig oavbrutet och med en hund som jag försöker hålla fast och som inte alls är sugen på att stå stilla har jag fullt sjå med att få någon användbar bild. Ju mer jag pratar när jag försöker få hunden att stå still märker jag att de blir mer och mer nyfikna och kommer allt närmare.

25 juni 2025; Steglitsen på jakt efter frön

Ängshaverroten, denna vägkantsväxt, som under tidig sommar förgyller diken innan det sker slåtter. Nu har de gått i frö och en som gärna äter dessa är steglits. Nästan varje gång som jag går förbi detta bestånd så sitter flera fåglar på plats. Jag tycker att steglitsen har en fantastisk fjäderdräkt med det röda ansiktet den kanelbruna ryggen och de gula vingkanterna. En lite svart kalott och en ganska kraftig näbb vilket är typiskt för fröspecialister. Under höst och vinter är frön från kardborrar och tistlar en vanlig föda för steglitsen. Jag har vissa år gjort en kärve som jag satt på en stolpe intill den övriga fågelmatningen. Det har varit populärt och även intressant för flera andra fågelarter.