Promenad under eftermiddagen och kikade lite vad som växer i vägkanten. Åkrarna har inte långt kvar till skörd av alla olika sädesslagen. Till och med havre som man ganska sällan ser just i denna del av Sverige. Lite längre bort växer några ytor med korn som ger ett speciell vy när de långa borsten vajar fram och tillbaka. I gruset i vägkanten försöker en stor larv att gräva sig ner. Det är en stor larv med ögonfläckar på sidorna och ett rödbrunt spröt längst bak. Det visar sig vara en brunssprötad skymningssvärmare som så småningom kommer att utvecklas till en nattfjäril som likt en kollibri kommer att suga nektar i skymningen.
24 juli 2017; Gul blomma på riktigt nära håll
Att titta riktigt nära ger ibland helt nya perspektiv. Något som man sett hur många gånger som helst kan på nära håll se ut på ett sätt som man inte tänkt på tidigare. I vägkanterna står de och lyser redan nu men blir att högre och kan stå långt in på hösten. Renfana. Denna kraftigt doftande växt som tidigare använts mot bland annat mask i magen, är jättevanlig men kanske inte en växt som man ens tänker på att de existerar. Näst gång ni ser en renfana, stanna upp och titta då riktigt nära så får ni se en synnerligen fin blomma som egentligen består av massa blommor av olika slag.
18 juli 2017; En svårbestämd larv
Ibland hittar man saker som man blir brydd över. En liten larv i ett träd i trädgården är ett sådant exempel. Finns en hel del som stämmer med både det ena och det andra men inget som är helt korrekt. Tillslut inser jag att det är en alldeles nykläckt och därav problemet med att hitta motsvarande bild. Verkar vara en gaffelsvans som ska utveckla sig till en ganska lurvig fjäril. Ska hålla ögonen öppna efter mer utvecklade larver eftersom de får ett alltmer spektakulärt utseende ju större de blir.
9 juli 2017; En aprikos stiger över trädtopparna
7 juli 2017; Litte rosa i det gröna och en blå jungfruslända
En kvällstur till några favoritplatser där det finns en hel del att titta på i form av orkidéer och annat spännande. En stilla kväll där fjärilar fladdrar mellan blommorna och över den lilla skogsbäcken som kvillrar när vattnet sipprar över stenar, flyger jungfrusländor med sin karaktäristiska stil. Ganska flaxigt med rörelser uppåt och ner och lite nervöst sittande på en gren, växt eller sten för att snabbt röra sig till nästa område men hela tiden i närheten av bäcken. I lite mer skogbeväxta områden finns flera arter av pyrola och klotpyrolan utmärker sig påtagligt med den mer rosa färgen i allt annat grönt. Orkidéerna är i blandade stadier. Korallroten har blommat färdigt, knärot och purpurknipprot har inte slagit ut. På de mer öppna delarna finns tvåblad, Jungfru Marie nycklar, grönvit och äkta nattviol samt den mer sällsynta brudsporren. Jag hade tänkt mig att hitta spindelblomster men den kanske inte har kommit så långt eller så missade jag de få exemplaren som brukar finnas strax intill korallroten. Platserna som besöktes var Ycke naturreservat som egentligen är känt för sin gammelskog med flerhundraåriga barrtärd och rik förekomst av död ved samt Gamla Måla som är en ängsmark som vuxit igen men som restaurerats och som nu hyser en blomsterprakt som knappast kan jämföras med särskilt många andra platser i länet eller i landet.
28 juni 2017; Orkidéer över hela ängen
Ibland blir man helt tagen av en naturupplevelse. När jag tar en lunchtur till Gamla Måla mellan Kisa och Ulrika, visar den gamla fuktängen upp sig på ett fantastiskt sätt. Vet inte riktigt hur många blommande orkidéer det är men det handlar om tusentals. Mestadels Jungfru Marie nycklar men även grönvit nattviol, äkta nattviol och enstaka exemplar av brudsporre. När man tittar lite mer noga gömmer sig också en mer oansenlig orkidé, tvåblad, ganska frekvent men som inte direkt skriker ut att den finns då den har mestadels gröna nyanser. På många delar av området står en mer högvuxen växt ut sig. Det är brudborste, som har en stor utbredd korg med lila-rosa färg som består av massa småblommor.
27 juni 2017; Aspfjärilen undrar vad jag sysslar med
Riktigt varmt i den knastertorra tallskogen. Knappast några blåbär eller lingon på gång men smultron börjar mogna i vägkanten. Tar mitt årliga besök till en skogsbacke för att se hur det går för rödsysslan, en av våra mer ovanliga och okända orkidéer. I år finns bara ett blommande exemplar vad jag kan se men fem plantor utan blomställning. Märkligt att den finns just på den här platsen när det finns hur många likadana ytor som helst. Varför just här? Är det en rest från tidigare skogsbete eller finns det något i marken som gynnar växterna här? På grusvägen sveper aspfjärilar fram på låg höjd och landar men fladdrar vidare ganska snabbt. Svårt att hinna få någon bra bild. Jag går runt och försöker följa fjärilarna men de flyger bara längre bort. Telefonen ringer och jag blir stående en stund och rätt som det är landar en aspfjäril på min sko. Vad kan det vara som är så inbjudande? Den söker med sugsnabeln i de hål som finns i tyget på skon och blir sittande ganska länge.
24 juni 2017; Irriterad mamma skvätta
Tranorna har fått fram sina ungar och vissa har med sig barnen ut på fälten för att proviantera. Det är en näpen syn med dessa bruna, ulliga bollar med lång hals och långa ben vilket gör att de mer liknar en emu än en trana. Det är svårt att komma nära utan att riskera att skrämma föräldrarna, så jag promenerar vidare och blir utskälld av mamma stenskvätta som tycker att jag är för närgången. Jag ursäktar mig med att jag faktiskt måste gå där för att mata kaninerna strax intill ladugården. Denna ursäkt biter inte alls utan irritationen fortsätter. Jag måste dock retas lite till och tar några bilder innan jag smiter undan. Det märks dock tydligt att de är påtagligt vana vid människor i närheten, för varken mamman eller pappan sitter särskilt långt borta. De luras också ganska bra. När honan flyger iväg och visar sig tydligt och låter med visslingar och sitt karaktäristiskt skrapiga “krex”, passar hanen på att flyga till boet med mat. Detta sker precis bakom mig utan att jag först märker att jag är grundlurad, igen. Således fick det bli bilder på mammaskvättan medan pappan matar för fullt. Undrar hur många ungar det ligger i boet?
22 juni 2017; Långsamma vingslag med kupade vingar
En stilla promenad ut mot en liten göl. Marken är torr och det knastrar i blåbärsriset och ut i strandkanten växer hjortron men inga rester av blommor. Blir nog inte mycket hjortron i år. Den sviktande vitmossan är blöt och när jag står stilla en stund sipprar vattnet in mot mina skor och jag känner att det kyler och blir lite blött där det kommer in och fuktar strumporna. Helt plötsligt ser jag i ögonvrån att något stort lyfter och flaxar längs med de stupande bergen. En häger. Nästa gång som ni har möjlighet att titta på en häger på nära håll, passa då på att studera både utseende och rörelse. Lite som vår egen flamingo men betydligt mindre rosa.
21 juni 2017; Några av de små i hage och äng

Att krypa på marken i en fantastisk blomsteräng vid Föllingsö utanför Kisa kan ge mycket. Hösnuva är en sak, insåg jag efter en liten stund, men även ett härligt perspektiv på några av de små växter som idogt strävar upp för att få en liten bit av solljuset. Dessa kortväxta som under årens lopp helt och hållet förlitat sig på människans slåtter med lie eller skära och djurens bete och tramp. Här har många hundra, ja kanske till och med tusen år av hävd, format en flora och fauna som är både enormt artrik men också rik på färg, form och strategier för både spridning och annat.

