På besök i ett spännande reservat i södra Kinda. Hulebo, där det endast blev en lite del som jag hann med. Senvuxna ekar, varav de flesta är bergek, som med sina ekollon med kort stjälk lätt kan särskiljas från vår mer vanliga skogsek. Fick också lära mig ett ännu bättre kännetecken på bladen där vanlig ek har sidonerver till både spets och vik medan bergeken endast har nerverna till spetsarna på de vågkantade bladen. På flera av ekarna växer en speciell lav som heter blomskägglav. Stora runda fruktkroppar som har en kant av tunna grenar. Många exemplar växer högt upp och kan endast ses som en siluett mot himlen. Även fertil lunglav, alltså lunglav med fruktkroppar, växte på en plats i utkanten av reservatet. Vad jag känner till är det bara två platser till i Östergötland där detta förekommer.
15 oktober 2017; Herre i rönnen
17 september 2017; Korgen är full – med sporer
På en syrénbuske som beskurits och avlämnat ett snitt som sedan fått mosspåväxt sitter en av de mer spektakulära svamparna. Lämpligt namn har den fått också. Brödkorgsvamp. Ser ut som små stiliga korgar som är alldeles fulla med nybakat bröd. Varje korg bara några millimeter i diameter och bröden är således väldigt små. På några korgar sitter locket delvis kvar som ska skydda spor-bröden tills de är klara.
10 september 2017; Sopp och flugsvamp
En förmiddagspromenad i svampskogen. Den senaste veckans regnande har gett resultat. Hela skogen är full med riskor, kremlor, skivlingar av många slag, i form och färg samt ätliga sorter där jag främst ägnar mig åt kantareller, trattkantareller och rödgul trumpetsvamp. Soppar och röd flugsvamp hör till andra arter som är synnerligen vanliga. Solljuset tar sig ner mellan grenarna och lyser på mossan så det glittrar i vattendropparna i kanten på svamphatten. Kan nog bli en bra svamphöst med fortsatt värme och regn lite då och då.
2 september 2017; Öron och horn – allt fler svampar i markerna
Mitt bland blåsippa och mossor står den märkliga skålsvampen som jag tror är haröra. Den är tunnkantad och ganska stor. Egentligen är jag på jakt efter en ovanlig växt som heter myskmåra. Det visar sig finnas ganska gott om den också men mer spektakulära svampar drar till sig mer uppmärksamhet. Som till exempel stubbhorn som ser ut som små renhorn som sticker upp från marken.
18 augusti 2017; Amiral, vädd och gentiana på äng och fält

Betesmarker som hävdats sedan många hundra år har skapat förutsättningar för några av de mest kräsna växterna som bara finns kvar på ett fåtal platser. Fältgentiana är en sådan som är väldigt känslig för upphörd betesdrift och igenväxning. Denna dag är jag på några otroligt artrika betesmarker runt Törnevik, Dänskebo och vid Groveda utanför Rimforsa. På den ena finns det senblommande fältgentiana och på den andra är det en tidigblommande variant och på den tredje platsen finns både spindelört och ärtvicker där spindelörten kräver bete men den delikata ärtvickern vill inte ha betesdjur. Här och var fladdrar amiralfjärilar mellan ängsväddblommor.
13 augusti 2017; Humlans flykt bland solrosor och pollen
Det tunga molntäcket spricker upp och solens strålar värmer en kort stund innan det återigen försvinner bakom grå moln. En humla kryper runt på solrosen och tar ibland en kortare flygtur för att orientera sig och kanske hitta en bättre plats eller annan blomma. Den välutvecklade solrosen har gott om nektar och pollen som allehanda humlor och bin gärna samlar på sig. Ja, just det, humlor ska ju inte kunna flyga som det heter. Det är ju egentligen en ganska gammal historia som ligger till grund för denna tes och tämligen långt innan man har all kunskap om både flygteknik och humlans fysiologi. De har ju en typ av gummisnoddsliknande proteinkedja som gör att vingslagen slår extra hårt. Ungefär som om man spänner en pilbåge och släpper bågsträngen men för varje vingslag. Finns mycket här i världen att lära sig och upptäcka.
11 augusti 2017; Fyra glada och en gjuse på villovägar
Är hundvakt för två små hundar och tar en promenad i trädgården där det idag är varmare än på länge. Inte ens i skuggan är det svalt så jag går in men råkar titta upp ovanför huset där det seglar en glada på låg höjd. Nej, det är två. Betraktar den akrobatiska flykten där vingar och stjärtpennor samsas om att vinkla åt olika håll, allt för att få huvudet att vara så stilla i flykten som möjligt. Kan ju i alla fall försöka få en bild på någon av dem så jag hämtar kamera och går iväg på en grusväg som leder ner mot lite fuktigare gräsmarker. Först kommer något annat flygande. En fiskgjuse som väl jagar lite väl långt från närmaste vatten. Sedan dyker en glada upp och en till och efter en stund svävar tre glador som tidvis skruvar sig uppåt på varma termikvindar. Till slut kan jag räkna in fyra glador som jag har i blickfånget samtidigt och är inte helt säker på att det räcker med fyra för på annat håll är det mera rovfåglar på gång. Tar i alla fall en del foton och några blir helt okej.

7 augusti 2017; En skugga faller över augustimånen
Den är full, månen, men ändå inte riktigt hel. Det är i slutskedet av en månförmörkelse där jorden fortfarande är lite i vägen för solens strålar som annars skulle gjort månen både starkare och rundare. Fortfarande är kvällsljuset kvar även om solen nyss gått ner under horisonten och det gör att Kättilstads kyrka syns tydligt. När det finns något i förgrunden märker man hur snabbt månen stiger och förflyttar sig på himlavalvet. För att få en bild med månen i rätt placering behöver jag ständigt förflytta mig lite hit och dit och även ta mig ner för en slänt för att skapa nya vinklar. Gräshoppor och vårtbitare spelar när jag återvänder längs med mogna sädesfält. En stilla och sval kväll i början på augusti när man både känner rester av sommaren och en antydan till höst.






