Nästan minus tio och solen går upp tidigt men det lär dröja några timmar innan den värmer ordentligt. En flock tranor går omkring på den frusna snön. Några flyger iväg mot mer snöfria åkermarker men vissa står kvar och börjar i den tidiga gryningen att slänga bak huvudet och trumpeta. Den varma andedräkten gör att det vid varje trumpetstöt kommer ett rökmoln från näbben. Nu händer det saker nästan varje dag även om snön ligger utbredd och nätterna är kalla.

Sädesärlan sitter gärna på nockpannorna med vida utsikt över taket där varje rörelse från insekter studeras innan ett snabbt utfall ofta resulterar i något ätbart fastklämt i den gracila näbben. Hanen kvittrar stolt och verkar vara en verklig herre på täppan med utblick över både taket men även hela omgivningen så att inga andra konkurrerande hanar tar sig in på gården.

Inne i buskar och under trädgårdsbord flyger rödhaken runt och sjunger här och var. Snabbt ner på marken och fångar något och sedan upp igen. Tranorna flyger runt och trumpetar och på baksidan av huset smyger en ringduva i gräset och äter inför kommande häckning. Snöfallet de senaste dagarna har gjort att många fåglar kommit av sig men nu när solen åter är framme ökar sångfrekvensen avsevärt.

Staren har jag blivit lurad av åtskilliga gånger även i år. Senast var det en tydlig strof från järnsparv. Men dagen till ära blev jag blåst av bofink. Försökte en bra stund att lokalisera gärdsmyg som satt någonstans i ett buskage. Helt plötsligt slår sången över till en bofink avslutning. Några tydliga gärdsmygsstrofer och sedan en blandning och några rena bofinkskvitter. En märklig företeelse som i alla fall inte jag varit med om tidigare och särskilt inte från bofink. Stare sitter annars och härmar mängder av fåglar. En sädesärla flyger snabbt över hustaken men ger ifrån sig sitt tydliga kvi-vitt. Precis när jag ska gå in kommer gladan igen. Det är ett tag sedan jag såg den hemma men den visar upp sig så att den kluvna stjärten syns väldigt väl.

Något som rör sig inne i syrénbusken som såg väldigt bekant ut även om det är flera månader sedan sist. Ett kort ögonblick visar den sig, rödhaken, mellan kvistar och grenar. Ingen sång ännu men det är nog bara dagar innan det så karaktäristiskt gurglar fram och pendlar mellan höga och låga oktaver. Våren är sannerligen kommen och på bara senaste veckan ändrar sig den vintertysta trädgården till sång från blandad kör. Stare, bofink, pilfink, gråsparv, gulsparv och på håll även sånglärka över den angränsande åkern.

Staren har kommit på allvar och sitter sin vana trogen högst uppe i en hästkastanj med vida utsikt åt alla håll. Det går att känna igen mycket av sången sedan tidigare år men lite nya inslag. Den härmande sången innehåller som vanligt storspov men endast med korta strofer. Även fasan, ormvråk, rödvingetrast, grågås, kaja, järnsparv, sothöna och något som mest liknar småfläckig sumphöna är bara några av de läten som kommer från staren. Allt tillsammans med det egna gnisslandet och visslandet som så starlikt alltid finns med.