Ett stort risbo i toppen av ett träd och kanske oftast en tall som ska kunna klara den tyngd som boet innebär. Många bon finns kvar men inte alltid bebott av fiskgjuse som ofta är de som byggt dessa. Idag är det vanligt att det istället är korp som tagit över och fiskgjusen är betydligt mer ovanlig än tidigare. Vad som har orsakat minskningen verkar oklart. Många gånger är de största riskerna själva flyttningen och kanske även faror på övervintringsplatsen. Än så länge finns vissa platser där den fortfarande är ganska vanlig och lätt att få se. I Kinda finns en liten fågelsjö som heter Striern och som ligger intill Kättilstads kyrka. Här är fiskgjuse en flitig besökare och står ryttlande, stilla i luften för att fokusera på en eller annan blänkande fisk som ligger nära ytan. En snabb attack och dyk ner i vattnet ger ofta resultat i denna fiskrika sjö. Många gånger ser det ut som att det är brax eller någon annan likfomig fisk som blir byte. En och annan gång är fisken så pass stor att det både är svårt att lyfta från vattenytan och även flyga vidare till boet.

En specialist på frön från tistel och kardborre men uppenbarligen finns många andra frön som fungerar bra. Här sitter steglitsen och gungar i den ljumma vinden. En grupp ängshaverrot har blommat färdigt och består istället av en mängd frön med varsin hårpensel. Metodiskt tar den tag i hårpenseln och rycker till och sedan nyper av så att endast fröet återstår. När man visar bild på steglits får man många gånger reaktionen att det ser ut som en burfågel och då är det sannolikt zebrafink som man sett i djuraffär eller hemma hos någon. Den ljusa undersidan, det röda huvudet en beige rygg med svarta inslag samt gyllengula fält på vingarna. Här har man använt hela paletten och en flock steglitser är verkligen iögonenfallande. De är också ganska lätta att locka fram till fågelbordet. Jag har vissa vintrar plockat en bukett med vinterståndare av tistel och kardborre och sätter på en stolpe ungefär som en julkärve. Det går ju också att vara lite mer försiktig med att ta bort tistlar och kardborrar, särskilt när de står i utkanten av trädgården. Dessa kan utgöra ett avgörande skafferi om det blir en lång och besvärlig vinter.

Det finns några fåglar som verkligen utvecklat flygtekniken och man kan nästa säga att de har tre vingar som alla samspelar. På mina promenader med hunden har jag förmånen att kunna betrakta dessa mäktiga fåglar på nära håll och se stjärtpennorna vridas för att kompensera och hålla huvudet stilla för att bättre kunna spana och ta byten. Det finns ju flera fåglar som beter sig liknande och då tänker jag bland annat på tärnor och tornfalk som ju också ryttlar där vingar och stjärtpennor ser till att huvudet är helt stilla.

Nyslagna gräsmarker är väldigt inbjudande för gladan. Antagligen visar sig åtskilliga sorkar och möss som helt plötsligt blir av med sitt skydd av tätt gräs. Det har ju de senaste tio åren blivit en väldigt stor ökning av röd glada i trakterna där jag bor och från att ha varit en exklusiv art som man möjligen fick se någon gång per år till att vara en följeslagare i stort sett så fort som man är utomhus. Tidigare brukade jag skämta med att säga att jag har mer glada än mygg där jag bor men detta får jag i år ta tillbaka för det är påtagligt mer myggor än vanligt. Detta beror sannolikt på att det varit gott om småvatten och stillastående vatten i diken och i skogen vilket gjort att det kläckts fram gott om mygg vilket borde gynna många fåglar.