Det är en varm dag och inne i den täta skogen är det gott om myggor men jag tar mig tid att sätta mig på huk för att få bild på några växter som döljer sig i den skuggiga miljön. Jag befinner mig i en blandskog där många granar dött av barkborreangrepp men många gamla granar verkar också ha klarat sig. För övrigt finns här gott om hasselbuketter, lind och rönn. I den mullrika jorden spirar flera exemplar av nästrot. En orkidé som saknar klorofyll. Den får sin näring genom att parasitera på svampmycel. Det verkar inte som att de parasiterar på andra högre växter utan endast på svamp. Det är en av tre svenska orkidéer som saknar klorofyll och jag har tänkt att hitta alla dessa denna sommar. De två övriga, korallrot och skogsfru kan bli svårare. Korallroten är inte helt ovanlig men dyker inte upp i större mängd varje år. Skogsfrun är en riktig luring som sannolikt inte kommer upp årligen utan kan dröja flera år mellan blomningarna. Att nästroten finns just på denna plats visar på att det är kalk i jordlagren.

Här finns också två andra växter som man kanske inte alltid lägger märke till. Skogsvicker med sina vita blommor men som man vid närmare betraktelse kan se hysa blålila streck. På många växter kan just denna typ av linjer vara körriktningsvisare för pollinerande insekter. Ett sätt att visa var man ska landa. Skogsvicker är ganska vanlig och växer gärna i dikeskanter längs med skogsvägar men för att växa på höjden behöver de hjälp vilket de får eller tar från träd eller buskar eller andra växter som till exempel örnbräken.

En väldigt vanlig växt är ekorrbär som trivs i många skogstyper men kanske är så pass oansenlig att den försvinner i all annan grönska. Den är en sparrisväxt som efter blomning med små späda, vita blommor, utvecklar röda bär som anses vara giftiga eller i alla fall irriterande på slemhinnor.