En kvällspromenad med hunden och ett nära möte med ett par grävlingar. Det händer ju alltid saker när man vistas mycket utomhus och särskilt på kvällen och i gryningen då många djur är ute och aktiva som vi sällan ser på dagen. När jag kommer tillbaka från promenaden ser jag månen. Som ett eldklot visar den sig precis över trädtopparna. Jag slås alltid av att månen stiger så pass fort. Det är inget man märker när den står högt upp på himlen. Men när det finns något att jämföra med så flyttar den sig snabbt. En fascinerande sak är ju den välsynkade rotationen som hela tiden innebär att samma sida visas mot oss och därför får vi aldrig se baksidan från jorden.
Category Archives: Rymden
29 januari 2023; Månen som kompass
En relativt klar natt där månen syns tydligt men ett tunt molntäcke gör att jag inte kan se stjärnorna. Rent orienteringsmässigt är det ju då svårt att veta var exempelvis norr är utan kompass. Då går det ju att använda sig av månen. I och med att solen lyser på månen och skapar de olika månfaserna genom att det skiljer sig åt var månen och solen står. När det är fullmåne står månen hundra åttio grader från solen så att det som vi ser av månen blir helt belyst. När månen är helt i nedan står ju solen i princip i samma riktning som månen och belyser baksidan vilket ju gör att vi inte ser månen alls.
Detta går ju att använda som kompass. Ovanstående bild är tagen klockan 18 vilket innebär att solen står i väster men har ju gått ner. Genom att syfta var solen står i förhållande till hur månen är belyst ger detta i alla fall en bra hint om var solen står och således var väster är. Krångligt, ja, det kan låta lite krångligt och förhoppningsvis behöver man inte använda detta mer än i nödfall. Testa nära gång ni är ute och månen är uppe.
27 december 2022; Nymåne i kvällsljus
Helt klart och en kvällshimmel som skiftar i alla färger men ju lägre solen står under horisonten blir färgerna mer kalla och pastellartade. Försöker få några bilder på månen men det blåser så kamera och stativ vibrerar. Det blev trots allt några bilder där kratrar och andra strukturer framgår. Det måste vara ett häftigt landskap som påverkas ständigt av inkommande asteroider och annat material. Tack vare vår atmosfär brinner ju det mesta upp innan det når marken men sådana förhållanden finns ju inte på månen.
7 augusti 2017; En skugga faller över augustimånen
Den är full, månen, men ändå inte riktigt hel. Det är i slutskedet av en månförmörkelse där jorden fortfarande är lite i vägen för solens strålar som annars skulle gjort månen både starkare och rundare. Fortfarande är kvällsljuset kvar även om solen nyss gått ner under horisonten och det gör att Kättilstads kyrka syns tydligt. När det finns något i förgrunden märker man hur snabbt månen stiger och förflyttar sig på himlavalvet. För att få en bild med månen i rätt placering behöver jag ständigt förflytta mig lite hit och dit och även ta mig ner för en slänt för att skapa nya vinklar. Gräshoppor och vårtbitare spelar när jag återvänder längs med mogna sädesfält. En stilla och sval kväll i början på augusti när man både känner rester av sommaren och en antydan till höst.
6 januari 2017; Månskäran, Venus och Mars
En tunn månskära kan ses tillsammans med en mycket tydligt lysande och strax ovanför också en mer svagt lysande planet. Det är Venus som lyser mest och Mars med både annan färgton och svagare sken. Det pratas ju mycket om resor till Mars men egentligen är Venus närmare närmare, en planet som är nästan lika stor som jorden men med en ganska svajig atmosfär. Det som är avgörande för att inte utföra resor till Venus är temperaturen som till och med för vana solsemesterresenärer är lite i högsta laget. Närmare fyra hundra grader räknar man med att det är på ytan.
4 december 2016; Månen är ny
5 februari 2016; Morgonhimmel i brand
Solen går sakta upp men innan den kommer över horisonten kastar den sina strålar på undersidan av den mäktiga molnbank som som ligger ovanför huset. Under några minuter blir det ett spektakulärt skådespel som förändrar färg och struktur. Innan man hunnit njuta färdigt kommer solens översta del ovanför skogskanten och de röda nyanserna går genast över i ljusare toner. Talgoxen trivs trots den lite kyliga morgonen och startar med ett par vårstrofer. Ti-ti-tuuu. För varje vecka blir det allt ljusare och solen värmer när den kommer högre men så blir det inte denna morgon för molnen tätnar och fortsätter med mulet väder.
26 december 2015; Jakt på Saturnus blev pyramid på månen
Tidig annandagsmorgon. Är på visit i Värmland och vaknar till innan det blivit ljust. Månen som för två dygn sedan visade hela sin sida solbelyst lyser in starkt genom fönstret. Jag vet att det troligen finns ganska många planeter att studera innan himlen blir för ljus. Skulle vara roligt att hitta Saturnus. Använder en tubkikare med ganska mycket förstoring och hittar flera planeter däribland Venus och Jupiter med sina månar som står diagonalt på linje. Ingen Saturnus. Jag vet var jag ska leta men den brukar vara betydligt svagare än många av de andra planeterna och under tiden som fingrarna börjar domna bort gör solen himlen alldeles för ljus för att det ska vara värt att fortsätta sökandet. Månen hänger tungt över horisonten och skymtar fram mellan gran och björk. Försöker få lite bilder innan jag måste in och tina upp fingrarna. Riktigt kallt med ordentlig frost men det är nog bara några minusgrader. Det är väldigt lätt att vänja sig vid varmt väder. Sitter och tittar på resultatet och ser då i ena kanten av månen att en av höjderna faktiskt ser ut som en pyramid. Det brukar ju annars mest vara kratrar som går att se. Ena sonen hajar till och vet att det finns massa bilder och diskussioner på olika forum om just pyramider på månen. Detta hade jag ingen aning om.
28 september 2015; Mer orange än blodröd
Vi bestämmer oss gemensamt för att vi ska försöka se till att hela familjen får se månen. Det är blött i gräset och mina knän börjar tappa känseln när jag står på knä framför stativet med kameran. Inte helt lätt motiv att försöka få bild på. Något som är så ljussvagt och samtidigt rör sig förhållandevis fort. Vanligtvis är månen starkt solbelyst och det går att få skarpa och tydliga bilder men nu blir det lite trixande med inställningarna och jag känner mig inte helt nöjd med resultatet men det får väl betecknas som okej i alla fall. Visade sig vara en fantastisk stjärnhimmel för övrigt. “Stjärnfall” lite här och var när små partiklar brinner upp i atmosfären och ganska lågt står Venus och lyser så där riktigt starkt som planeterna gör i förhållande till stjärnorna. Det får allt bli en mugg värmande kaffe innan man hinner sova en kort stund till.
14 augusti 2015; Himmel och pannkaka
Klockan är närmare ett på natten och en underbart fin stjärnhimmel breder ut sig. Det ska ju vara rikligt med stjärnfall vilket ju mer är små gruskorn som drar in genom atmosfären med våldsam hastighet. Läste någonstans att en väldigt liten isklump med några gruskorn innehåller samma rörelseenergi som en långtradare och då kan man ju tänka sig att det skulle hända en hel del om det inte skulle brinna upp i atmosfären. Jag kanske var ute lite tidigt men en del hann jag se men det var inte något som imponerade. Däremot var stjärnhimlen fantastisk och så tydlig att det nästan var svårt att urskilja stjärnbilderna. Tog några fotografier där slutaren fick stå öppen några minuter. Blir ju ganska gryniga bilder men en god uppfattning om natthimlen. En märklig företeelser som syns på bilden är den lite skarpare hopen som är till höger på bilden ovan. Det måste vara Pleiaderna eller sjustjärnorna som är en ganska ung stjärnhop på 70-150 miljoner år. Det var ju ungefär samtidigt som dinosaurerna började och avslutade sin tid på jorden. Det går ju faktiskt att räkna ut hur lång slutartid jag haft utifrån hur långt jorden vridit sig eftersom allt är små streck. Skulle jag ta en bild under 24 timmar skulle allt vridit sig ett helt varv men nu är de bara korta streck. Det var himlen. Pannkakorna får det bli till lunch och då kör vi nog den amerikanska varianten med lönnsirap.