Staren har kommit på allvar och sitter sin vana trogen högst uppe i en hästkastanj med vida utsikt åt alla håll. Det går att känna igen mycket av sången sedan tidigare år men lite nya inslag. Den härmande sången innehåller som vanligt storspov men endast med korta strofer. Även fasan, ormvråk, rödvingetrast, grågås, kaja, järnsparv, sothöna och något som mest liknar småfläckig sumphöna är bara några av de läten som kommer från staren. Allt tillsammans med det egna gnisslandet och visslandet som så starlikt alltid finns med.
Category Archives: Fåglar
25 februari 2017; Vedörnar
En förmiddag i solens sken där det går att känna att våren kanske kommer så småningom. Ett lämpligt tillfälle att kapa och klyva ved. Nästan hela tiden kommer fåglar över ladugårdsplanen med grågäss, korp och en och annan sångsvan som trumpetande meddelar omgivningen att man är på inflygning. Några gånger sveper örnar förbi och cirklar för att sedan dra vidare mot andra jaktmarker. Några tillfällen dyker de upp precis över byggnaderna. Blir regelbundet avbrott för att försöka få någon bild på örnarna. När jag betraktar fotografierna i datorn inser jag att ett par sticker ut påtagligt. Både en där solen lyser genom fjäderdräkten och ett annat foto där ett flygplan har kommit med på bild.
28 januari 2017; Domherre till lunch
Dags för lunch. Skidåkning på tv men utanför fönstret sätter sig domherrar som söker av grenarna efter ätbara saker. Den grova näbben har stor kraft som kan bearbeta frön som är ganska hårda. En hane lyser som ett kvarlämnat rött äpple i solljuset som alltmer börjar kännas som vårsol som till och med värmer lite svagt. Snart försvinner domherrarna till skogs där häckningen inleds och sedan är det bara tack lätet som avslöjar att de fortfarande finns omkring oss när vi under vår, sommar och höst strosar runt i våra barrskogar.
8 januari 2017; Det ringer i träden i kvällsljuset
Tar en tur med skottkärran för att fylla på vedförrådet. Utanför huset ser man solens sista strålar för denna dag när det precis snuddar trädtopparna. Det ringer ett välbekant ljud när sidensvansarna samlar ihop sig och verkar diskutera var de ska tillbringa natten. Månen har sakta stigit och fåglarna visar upp sin karaktäristiska siluett med den säregna tofsen i nacken. När det nu har blivit lite mildare hörs både pilfinkar och gråsparvar tjattra med lite vårtoner. Än så länge är det en hel del vinter kvar men redan nu kan man skönja detaljer som vittnar om att våren faktiskt inte är så väldigt långt borta.
29 november 2016; Herren i syrénen
Under den senaste tiden har det varit gott om domherrar i trädgården. Men inte herrar utan fruar alltså honor som har fullt upp med att äta så att förråden är påfyllda inför häckningen som börjar tidigt nästa år. Nu när jag tittade ut genom fönstret satt ett flertal hanar och julstämningen infaller direkt. Det är nästan lite konstigt att domherrehanen är så intimt förknippad med julen. Det är också tydligt att de kvarhängande fröna på syrénerna är värda att sitta och jobba med och de sitter och plockar ett i taget, skalar och tuggar i sig kärnan.
28 november 2016; Sista frukten går åt i solnedgången
Kliver ur bilen och hör genast ringandet. Det karaktäristiska lätet från sidensvansen. En märklig fågel som man i stort sett aldrig ser på marken och aldrig ensam. Hur kommer det sig att det är så? Det finns säkert någon vettig förklaring som kanske har att göra med risken att sitta öppet på marken och kanske fördelen av att vara många ögon som både hittar mat och upptäcker faror. En synnerligen grann fågel är det i alla fall men färgerna träder inte fram lika bra i motljus men däremot den speciella tofsen i nacken.
29 oktober 2016; Gammal havsörn, korp och skata
De dagliga besöken av havsörn är ibland stilla överflygningar där markerna spanas av efter lämplig mat. Ibland dyker det dock upp för örnen ytterst irriterande fåglar som ser till att jakten inte ska få en lugn stund. Flera korpar, skator och kråkor far runt och gör lite sporadiska attacker mot örnen.
8 juni 2016; Det skvätter om stenarna
En fågel som inte gör så mycket väsen av sig och håller sig också i sådana miljöer där man kanske inte springer jämt och ständigt. Stenrösen ute på åkrar, i grustag, stenar och stängselstolpar i betesmarker. Detta är bra miljöer för stenskvättan. Med sin svarta ansiktsmask, ljusa mage och bröst samt en svagt beige krage och gråblå rygg gör den ganska lätt att känna igen. Det brukar alltid finnas en favoritplats som den sitter och spanar från för att göra utfall och sedan tillbaka igen.
6 juni 2016; Falken har landat, på åkern

Precis när jag steg ur bilen efter en tur in till affären och med lite trött blick sneglar upp mot ladugårdstaket eftersom det sveper förbi något i motljuset. Där drar den iväg, tornfalken, som jag spanat efter så länge och som vi haft som gäst i flera år. Den verkar nog inte häcka i ladugården i år men någonstans i närheten hoppas jag. Runt omkring på de nyslagna vallarna sveper den för att stanna och ryttla. Ibland drar den vidare men några tillfällen faller den i etapper ner för att rikta in och slå sitt byte på marken. Inte träff varje gång men några sorkar fick nog sätta livet till. De flesta andra fåglar bryr sig inte men en kråka verkar ha blivit uppretad och tar upp en svindlande jakt bort över åker och betesmark. Ska bli kul att se om de kommer hålla till runt gården resten av sommaren också.

1 juni 2016; Landskapet är randigt på längden och tvären
Inte varje år som det skördas vall innan första juni. Gladan flyger sin vingliga i jakt på sork. Sånglärkan verkar lite vilsen när den tidigare skyddande gräsmarken är naken från strån. Det drar nog ihop sig till nästa häckning och då blir nog åkermarken det bästa alternativet för att lägga boet. Fick också en glimt av tornfalken som tidigare häckade i ladugården och som förhoppningsvis i alla fall är kvar i trakten.


