Tranorna har fått fram sina ungar och vissa har med sig barnen ut på fälten för att proviantera. Det är en näpen syn med dessa bruna, ulliga bollar med lång hals och långa ben vilket gör att de mer liknar en emu än en trana. Det är svårt att komma nära utan att riskera att skrämma föräldrarna, så jag promenerar vidare och blir utskälld av mamma stenskvätta som tycker att jag är för närgången. Jag ursäktar mig med att jag faktiskt måste gå där för att mata kaninerna strax intill ladugården. Denna ursäkt biter inte alls utan irritationen fortsätter. Jag måste dock retas lite till och tar några bilder innan jag smiter undan. Det märks dock tydligt att de är påtagligt vana vid människor i närheten, för varken mamman eller pappan sitter särskilt långt borta. De luras också ganska bra. När honan flyger iväg och visar sig tydligt och låter med visslingar och sitt karaktäristiskt skrapiga “krex”, passar hanen på att flyga till boet med mat. Detta sker precis bakom mig utan att jag först märker att jag är grundlurad, igen. Således fick det bli bilder på mammaskvättan medan pappan matar för fullt. Undrar hur många ungar det ligger i boet?
Category Archives: Fåglar
22 juni 2017; Långsamma vingslag med kupade vingar
En stilla promenad ut mot en liten göl. Marken är torr och det knastrar i blåbärsriset och ut i strandkanten växer hjortron men inga rester av blommor. Blir nog inte mycket hjortron i år. Den sviktande vitmossan är blöt och när jag står stilla en stund sipprar vattnet in mot mina skor och jag känner att det kyler och blir lite blött där det kommer in och fuktar strumporna. Helt plötsligt ser jag i ögonvrån att något stort lyfter och flaxar längs med de stupande bergen. En häger. Nästa gång som ni har möjlighet att titta på en häger på nära håll, passa då på att studera både utseende och rörelse. Lite som vår egen flamingo men betydligt mindre rosa.
18 juni 2017; Tunga skvättor kämpar med fetknoppar
Riktigt härligt sommarväder med växlande molnighet och tämligen varmt i luften. En kort promenad där jag egentligen hade tänkt att leta efter blommande olvon och besksöta. Det blev inte någon av dessa med lite annat smått och gott. På stenhällarna strax utanför tomten lyser det gult av fetknopp. Fjärilar, bin och en del andra insekter söker sig fram bland alla tusentals blommorna. Längs med vägen lyser oxtunga med djupt blålila blommor och en bit bort i betesmarken har rödkämpar börjat blomma vilket visar på att det är någon form av kalk i marken. En hane av brun kärrhök drar fram lågt över den nyslagna vallen och buskskvättor och stenskvättor sitter och varnar på flera ställen. Ungarna ligger säkert och väntar i boet eftersom både hane och hona är ute och flyger och samlar mat.
11 juni 2017; Mamma skvätta matar i stenfoten
Första gången som jag har den stora äran att ha stenskvätta häckande på tomten. I stenfoten till ladugården har de fått fram okänt antal ungar som måste matas ideligen. Ett snabbt stopp på en stolpe för att se att ingen fara finns i närheten och sedan raskt till boet. Ut igen för att snappa nya insekter, tillbaka till stolpen och sedan boet. Är inte utan att man blir lite stressad av detta “löpande band beteende” men som är så otroligt vanligt just denna tid men som vi kanske inte märker.
17 april 2017; Nu må det vare nock
Sädesärlan sitter gärna på nockpannorna med vida utsikt över taket där varje rörelse från insekter studeras innan ett snabbt utfall ofta resulterar i något ätbart fastklämt i den gracila näbben. Hanen kvittrar stolt och verkar vara en verklig herre på täppan med utblick över både taket men även hela omgivningen så att inga andra konkurrerande hanar tar sig in på gården.
16 april 2017; Rödhaken gurglar när snön smälter i vårsolen
Inne i buskar och under trädgårdsbord flyger rödhaken runt och sjunger här och var. Snabbt ner på marken och fångar något och sedan upp igen. Tranorna flyger runt och trumpetar och på baksidan av huset smyger en ringduva i gräset och äter inför kommande häckning. Snöfallet de senaste dagarna har gjort att många fåglar kommit av sig men nu när solen åter är framme ökar sångfrekvensen avsevärt.
1 april 2017; Gladan igen samt stare och bofink som luras
Staren har jag blivit lurad av åtskilliga gånger även i år. Senast var det en tydlig strof från järnsparv. Men dagen till ära blev jag blåst av bofink. Försökte en bra stund att lokalisera gärdsmyg som satt någonstans i ett buskage. Helt plötsligt slår sången över till en bofink avslutning. Några tydliga gärdsmygsstrofer och sedan en blandning och några rena bofinkskvitter. En märklig företeelse som i alla fall inte jag varit med om tidigare och särskilt inte från bofink. Stare sitter annars och härmar mängder av fåglar. En sädesärla flyger snabbt över hustaken men ger ifrån sig sitt tydliga kvi-vitt. Precis när jag ska gå in kommer gladan igen. Det är ett tag sedan jag såg den hemma men den visar upp sig så att den kluvna stjärten syns väldigt väl.
31 mars 2017; Tord, trast och sippknoppar
Sista dagen i mars och ingen sädesärla i sikte. Längs med grusvägen strävar en skogstordyvel fram i sakta mak. Kanterna glänser i turkos och lila och när jag lägger mig för att komma nära stannar den och är alldeles stilla. Många djur som just är på jakt efter skalbaggar har det påtagligt svårt att se och identifiera byten när de inte rör sig. Detta kanske är orsaken till att den håller sig stilla eller så är den helt enkelt inte riktigt uppvärmd för att fortsätta just nu. Överallt sitter trastar och sjunger och i en grantopp upprepar taltrasten sina korta strofer två eller tre gånger. På bara ett dygn har det tillkommit sång från både taltrast och rödvingetrast som tillsammans med rödhake, koltrast och dubbeltrast bildar en ljudkuliss som börjar göra det svårt att urskilja de olika arterna. Den fuktiga granskogen börjar också blomma med hundratals blåsippor vittnar om att denna granskog är lite mer näringsrik och kanske finns det kalk inslaget i jorden. Även hasselbuskar dyker upp på samma plats vilket bekräftar mina tankar.
24 mars 2017; Sippa och ärla
En fredagstur mot de södra delarna av kommunen. Som vanligt så här års har jag några favoritplatser som jag stannar vid. Mycket riktigt sitter den där alldeles intill det forsande vattnet. Forsärlans gula fjädrar glimrar i solskenet men för övrigt är den mycket bra kamouflerad där den gärna sitter på berghällarna i vattenkanten. Inte sällan finns det gula lavar på hällen som också hjälper till att försvåra upptäckten.
I en sandig slänt har enstaka oansenliga bladrosetter tagit sig upp mellan täta bestånd med ljung. Det är mosippan som så här tidigt endast har några enstaka knoppar som mest liknar en rysk pälsmössa med sin kraftiga behåring som såväl håller mot frosten men också håller kvar vattendroppar.
23 mars 2017; Syrén med hake
Något som rör sig inne i syrénbusken som såg väldigt bekant ut även om det är flera månader sedan sist. Ett kort ögonblick visar den sig, rödhaken, mellan kvistar och grenar. Ingen sång ännu men det är nog bara dagar innan det så karaktäristiskt gurglar fram och pendlar mellan höga och låga oktaver. Våren är sannerligen kommen och på bara senaste veckan ändrar sig den vintertysta trädgården till sång från blandad kör. Stare, bofink, pilfink, gråsparv, gulsparv och på håll även sånglärka över den angränsande åkern.
