Category Archives: Fåglar

18 februari 2025; Ugglor men inte i mossen utan i eken

En gammal solbelyst ek med flera håligheter. Under många år åkte jag förbi detta träd och brukade bromsa in och då satt den i ett av de övre hålen. Sedan blev det mer sällan som jag hade anledning att åka förbi men när jag väl gjorde det satt ingen uggla på plats. Det har alltid varit kattuggla som jag sett i eken även om jag vet att flera andra ugglearter finns i trakten. I och med att det verkar vara gott om gnagare ser jag fram mot flera häckningar i och omkring trädgården vilket brukar resultera i tiggande uggleungar under försommar och sommar. Särskilt hornuggleungar kan bli rejält tjatiga men lätena gör också att det går att få syn på dem. Hittade en gammal bild på en hornuggleunge som jag råkade få syn på genom köksfönstret.

1 februari 2025; En doldis visar sig i solens sken

Solen kommer äntligen efter många dagar med gråväder. I en ek får jag syn på en karaktäristisk siluett, stjärtmes. Liten rund med väldigt kort näbb och långa stjärtfjädrar. Beteendet är också typiskt med oavbruten aktivitet och gärna hängandes upp och ner samtidigt som de letar efter små insekter och spindlar. Sällan är de ensamma utan drar nästan alltid runt i smågrupper. Under vintern kan de följas åt i meståg med många andra fågelarter på jakt efter föda och samtidigt när man är flera är det många ögon som kan hålla koll efter risker såsom sparvuggla eller andra rovdjur. Den gnistrande vita fjäderdräkten och den näpna näbben gör att detta alltid varit en favorit. Den är ju kanske inte direkt ovanlig men det gäller att känna igen lätet annars är det inte helt lätt att få se när de vanligtvis håller till uppe i lövträden och gärna björkar. I familjen går stjärtmesen under namnet fluffboll vilket jag tycker stämmer väl.

24 januari 2025; Ibland med persilja och annars med oxe

Jo, det är järpe som jag är ute efter. Under min uppväxt har järpe mestadels handlat om mat och i mitt minne kommer det upp persiljejärpar och oxjärpar som nog inte har med fågeln järpe att göra. Jag är ute och går på en skogsväg och råkar titta upp i trädtopparna. En glänta mellan högresta granar står det äldre klibbalar. I toppen sitter två lite knubbiga fåglar och min tanke riktas direkt mot järpe, en skogshöna som jag vet att det är lätt att få se på denna plats. Jag är i en gammal barrskog en bit sydväst om Rimforsa där jag oavsett årstid brukar kunna se järpe eller till och med kycklingar på sommaren som ser ut som bruna och beigefärgade bollar som flyger upp i buskar och träd när de blir rädda medan föräldrarna gärna sitter och trycker på marken under. Spillningen är ganska tydlig och liknar de andra skogshönsen men mycket smalare och mindre.

24 januari 2025; En hämpling fast på vintern

Det klassiska beteendet som jag brukar se hos snösparvar. Födosök på grusvägarna runt omkring där jag brukar gå. Sannolikt är det trampörtens frön som drar till sig störst uppmärksamhet. Stärkelserika små frön som ofta finns i stor mängd just i den miljön. Men det är inte snösparvar. Det är ganska långt bort så först anar jag att det kan vara gulsparv men ser ganska snabbt att det handlar om ytterligare en norrlänning som kommit på besök. Vinterhämpling. Jag är ju van vid hämpling som finns häckande runt tomten men vinterhämpling är väldigt sällan som jag upptäcker. Det är tre fåglar som är ganska orädda och senare på dagen ser jag ytterligare några. De har nog flugit ganska långt för de häckar framförallt i västra fjälltrakterna även om några häckningsförsök även gjorts i södra Sverige men det verkar vara länge sedan.

16 januari 2025; Var fågel har sin tid

Om sommaren har jag turen att ha häckande törnskata i närheten av bostaden. En svart björnliganmask är en viktig karaktär. Nu om vintern har törnskatorna dragit söderut men istället dyker en nära släkting upp norrifrån. Samma svarta ögonbindel men en aning större. Väldigt sällan ser jag den när jag står och spanar efter fåglar utan mer vanligt är att jag på med något annat då den dyker upp, varfågeln, som med sin typiska siluett och vågiga flykt alltid sätter sig i toppen på träd och buskar. Detta gör att den är ganska lätt att upptäcka då den ljusa undersidan gör att det ser ut att sitta en snöboll i toppen. Regelbundna besök om vintern är vanligt då det sannolikt är svårt att hitta föda norrut. Jag har träffat på den i Härjedalen precis i snösmältningen när det blir blottor där det säkert går att hitta små gnagare som är en viktig del av födan. När snötäcket är alltför tjockt är det inte lätt att vara beroende av att fånga djur som bara befinner sig under snön. I södra Sverige blir det sällan så mycket snö överallt och särskilt inte så långa perioder så där finns goda möjligheter att hitta föda även under strängaste vintern. Inte helt lätt att säga var man ska leta efter varfågeln men öppna kulturmarker, gärna med glesa buskar brukar vara bra platser.

5 januari 2025; Fantastiskt gnistrande vintermorgon

Gnistrande vintermorgon med långa iskristaller på såväl grässtrån som trädgrenar. Det har det nog varit någon av de kallaste nätterna denna vinter med närmare 15 minusgrader. Men hunden vill ju gärna gå sin morgonrunda och snö är populärt. Nosen är mer nere i snön än ovanför men nu ser ju även jag vad det är han luktar på. Dovhjort, räv och hare men även mindre gnagare som av någon anledning förflyttat sig i ett utsatt läge och skuttat ganska långa sträckor ovanpå snön istället för att gömma sig bland fjolårsgräs med ett isolerande snötäcke. Nåväl, man är inte så säker under snön heller. Ugglor och andra rovfåglar samt även räv är väldigt bra på att lokalisera sork och möss genom snön. Även hunden gör sina försök och får till ganska bra “sorkhopp” som jag kallar rävens effektiva jakt då de studsar nästan rakt upp och sedan ner med båda tassarna där den förmodade gnagaren borde vara. Fortfarande ligger det dimma kvar och ur dimman kommer havsörnar igen. En sitter och river och sliter på ett byte och både korp och kråkor håller sig i närheten då det kanske faller ner något ätbart.

3 januari 2025; Örnåret börjar bra

Den reguljära morgonpromenaden med hunden brukar resultera i en eller kanske två havsörnar. Ofta är det unga individer som känns igen på den mörka fjäderdräkten med lite vita inslag men rent generellt ger den ett nästan svart intryck. När det dyker upp två tillsammans är det ofta gamla individer som på långt håll visar upp de vita stjärtfjädrarna. Denna förmiddag ser jag på långt håll att det sitter en örn i en ek på den kulle som jag ska gå till. Vi kommer ett par hundra meter ifrån när örnen lättar och med långsamma, mäktiga vingslag drar den vidare norrut. När den sveper över ett fält och landar i en ståtlig gran lyfter ytterligare örnar och till slut kan jag räkna till fem samtidigt men tror att det är flera.

6 juli 2023: Ögonblick man minns

En tämligen vanlig promenad med hunden. Det blåser lite och på himlen finns en del stackmoln som gör att det inte blir alltför varmt då solen då och då döljer sig bakom fluffiga moln. Det ser inte ut som att de kommer torna upp sig till åskmoln utan de kommer snarare lösas upp fram mot kvällen. På avstånd hör jag en vaktel som med sin specifika ploppkonsert är svår att ta miste på. Jag ser på håll att en havsörn kommer åt mitt håll. Jag följer den med blicken och inser att den faktiskt kommer att flyga ganska nära en häckningsplats för röd glada. Det blir nog också lite väl mycket och alltför nära så det kommer en glada som gör återkommande attacker. När gladan kommer alltför nära med klorna reagerar örnen på att vända runt för att kunna försvara sig med sina egna klor ungefär som man kan få se när de gör sin spelflykt då hanen överför byte till honan med klorna mot varandra. Jag inser att jag får uppleva något som jag antagligen inte får se igen. Två av våra största rovfåglar, gladan med vingbredd på en meter och sjuttio centimeter och örnen som har ett par decimeter över två meter. Örnen inser efter ett tag att de nog är ganska obehagligt med dessa attacker och flyger vidare medan gladan verkar återgå till sin boplats som antagligen innehåller ungar som nog snart flyger ur boet.

Veckans fågel, VECKA 26: Törnskata

Det finns två fåglar som liknar varandra och som lite tar över samma beteende och i viss mån samma plats men den ena ser jag bara på vintern och den andra bara på sommaren. De som jag tänker på är varfågel och törnskata. Jag skulle nog säga att det inte helt stämmer med samma plats. Törnskatan är lite mer knuten till betesmarker gärna med ett utvecklat buskskikt och varfågeln ser jag mer ofta på fuktigare gräsmarker gärna med buskar men kanske inte just betesmarker i första hand. Båda föredrar att äta allt från insekter till ödlor och små gnagare där jag tror att varfågeln, som är lite större, har lättare att ta även lite större gnagare. Törnskatan ser jag alltmer sällan. Det kan kanske bero på ändrat bruk av markerna och jag tror att den missgynnats av omfattande röjning av kantzoner som utförts på ett intensivt sätt så att det inte längre blir en flytande buskrik övergång mellan åker och vall samt skog. I denna kantzonen fanns tidigare slån, nypon, enbuskar, olvon, fläder och hägg som alla på olika sätt drar till sig djur som är lämpliga som föda för törnskatan. Även alltför intensiv buskröjning i betesmarkerna minskar möjligheten till skydd, jakt och föda.

Veckans fågel, VECKA 25: Fiskgjuse

Ett stort risbo i toppen av ett träd och kanske oftast en tall som ska kunna klara den tyngd som boet innebär. Många bon finns kvar men inte alltid bebott av fiskgjuse som ofta är de som byggt dessa. Idag är det vanligt att det istället är korp som tagit över och fiskgjusen är betydligt mer ovanlig än tidigare. Vad som har orsakat minskningen verkar oklart. Många gånger är de största riskerna själva flyttningen och kanske även faror på övervintringsplatsen. Än så länge finns vissa platser där den fortfarande är ganska vanlig och lätt att få se. I Kinda finns en liten fågelsjö som heter Striern och som ligger intill Kättilstads kyrka. Här är fiskgjuse en flitig besökare och står ryttlande, stilla i luften för att fokusera på en eller annan blänkande fisk som ligger nära ytan. En snabb attack och dyk ner i vattnet ger ofta resultat i denna fiskrika sjö. Många gånger ser det ut som att det är brax eller någon annan likfomig fisk som blir byte. En och annan gång är fisken så pass stor att det både är svårt att lyfta från vattenytan och även flyga vidare till boet.