En kvällspromenad med hunden och ett nära möte med ett par grävlingar. Det händer ju alltid saker när man vistas mycket utomhus och särskilt på kvällen och i gryningen då många djur är ute och aktiva som vi sällan ser på dagen. När jag kommer tillbaka från promenaden ser jag månen. Som ett eldklot visar den sig precis över trädtopparna. Jag slås alltid av att månen stiger så pass fort. Det är inget man märker när den står högt upp på himlen. Men när det finns något att jämföra med så flyttar den sig snabbt. En fascinerande sak är ju den välsynkade rotationen som hela tiden innebär att samma sida visas mot oss och därför får vi aldrig se baksidan från jorden.