Ibland träffar man på personer som verkligen inte tycker om vissa fåglar. Att det finns fåglar som ställer till det är ju klart och då finns ju en verklig anledning men just när det handlar om att tycka om fåglar utan att egentligen kunna beskriva varför då kan man fundera på om det istället är något som man fått lära sig av någon i ens närhet. Det är ju också lite konstigt att just kråkfåglarna är extra utsatta för detta fenomen. Olycksbådande mörka och ibland i stora flockar. Jag är ganska säker på att Alfred Hitchcock har en del med saken att göra och då särskilt vad gäller stora flockar av kajor och kanske även innehållande kråkor. Hans film “Fåglarna” var ju allt annat än trevligt men ändå helt påhittat och vad jag vet finns inget registrerat som på riktigt kan jämföras med det som hände i filmen. Även skator har oförtjänt rykte. Det är många som jag pratat med som skulle göra vad som helst för att få bort skatboet som finns i närheten. Ofta finns absolut ingen direkt anledning utan bara att man tycker att det är obehagligt. Det är inte utan att jag funderar på om det är för att de är smarta och egentligen överglänser oss alla vad gäller att ta sig in och kanske ta saker eller ställa till med något. Om det finns ett sätt att ta sig in där det finns något att äta, då hittar skatan och i viss mån kajan detta. Kan det finnas något så rotat sedan den tid då våra förråd och visthusbodar utsattes för stöld och det var sannolikt väldigt svårt att helt skydda sig då det räcker med en liten glipa eller en otät dörr för att maten var utsatt för risk. Sanningen att säga har vi ju sedan länge ordnat så att dessa fåglar gynnas. Mängder med soptunnor och matställen där det finns matrester som lätt går att komma åt. Ett bra underlag för att flera fågelarter ser till att hålla till på platsen oavbrutet. Jag skulle vilja att man tittar på dessa fåglar för att verkligen se hur fina de är men kajans olika grå nyanser och de ljusblå ögonen eller skatan som skimrar i lila och turkos bara man tar sig tid att se tillräckligt länge och i rätt vinkel och ljus. Skatan är ju egentligen häftig med de extremt långa stjärtpennorna, lite som en papegoja. Undrar hur man skulle se på den om det vore väldigt sällsynt? Varför finns det en tendens att riktigt ovanliga fåglar helt plötsligt är mer beundransvärda.