5 maj 2016; Idag blev vi glada

rod gladaÖver gräsmarkerna en bit ifrån huset svävar ett par röda glador. Ibland tar den ena en lågflygning och landar på något som jag antar är sork eller någon annan gnagare. Samma plats som förra året så nu tror jag att det möjligen kan handla om häckning i trakten. Blir ett spännande projekt att fortsätta att hålla koll på. Det som är särskilt anmärkningsvärt med Gladan är att de är så mycket större än de flesta andra rovfåglar. Upp mot 170 centimeter mellan vingspetsarna gör att det i stort sett bara är örnarna som är större.

4 maj 2016; Inredningsarbete

sadesarla_3Som vanligt trippar sädesärlan på taket, men denna gång inte för att fånga flugor. Med en bunt bomaterial i näbben bär det av till boet för att bygga klart inför äggläggningen. Ibland står han och tvekar när en fluga landar bredvid. Ska jag ta den eller inte? Inredningsmaterialet verkar dock vara viktigare just nu. Själv ska jag ge mig ut med kameran i trädgården där Aurorafjärilarna precis har kommit fram för året.

29 april 2016; En aning smak av Frankrike

styvmorsviolTidigt men ändå inte bland de första. Gärna på tunn jord ovanpå stenhällen, sträcker sig styvmorsviolen upp tillsammans med andra lågvuxna växter såsom nagelört, grusbräcka och gul fetknopp. Vad är det då som har med Frankrike att göra som antyds i rubriken? Är det namnet, något med styvmor eller färgerna? Jag lite med färgerna är det faktiskt även om det inte stämmer med den franska flaggan. Det latinska namnet är Viola tricolor och där finns ju en klar parallell till den franska flaggan som ofta just kallas för trikoloren.

15 april 2016; En skål för våren!

image(3)På en fuktig skogsmark på lite döda granar av sälg växer en av våra mer spektakulära svampar i färg och utseende. Den riktigt illröda insidan kontrasterar med utsidan som i senare stadier övergår mot mer ljus och nästan vit färg. Scharlakansvårskål är namnet men det verkar råda lite tveksamhet om det egentligen handlar om flera arter och det är sporernas utseende som skiljer dessa åt. För min del räcker det med att betrakta denna fantastiska lilla svamp oavsett vad den heter.

2 april 2016; Äntligen är den här

sadesarlaDet brukar vara i slutet av mars och nog har jag hört några som flugit förbi men det gills inte. Den måste landa åtminstone för en stund och trippa, springa och göra små utfall efter nyvakna flugor på tegeltaket. Idag hände det. På ungefär samma ställe och nästan samma tegelpanna står den stilla och vippar på stjärtfjädrarna. Det kommer ett och annat välljudande “klä-vitt”. Sädesärlan är nog ett av de mest tydliga vårtecknen kanske just för att det är så datumstyrt. Oavsett väder så kommer den i stort sett samma datum till samma plats. Först någon enstaka men efter några dagar ser man ärlorna trippande nästan överallt.

31 mars 2016; Sippornas tid är här

mosippa 2016Blåsipporna har blommat en tid och vitsipporna börjar så smått titta upp i solvarma backar. Det är några veckor tills backsipporna slår ut i blom men lite tidigare än vanligt breder mosippan ut sina kronblad mellan ljung och lingon. Den sandiga marken har detta år rikt med blommor men ljungen breder ut sig allt mer och riskerar att tränga undan de konkurrenskänsliga mosippeplantorna. Fortfarande verkar det vara lite för kallt för att sandödlan ska vara aktiv så det får nog bli ett återbesök om ett par veckor.

28 mars 2016; Gul och vit, sippa och ört

vitsippaEn vit sippa och en gul ört. De tidiga vårblommorna börjar dyka upp i soliga söderlägen trots den lita kalla vinden. Hittade en backe där några stackars kylslagna vitsippor börjar leta sig upp mellan fjolårsgräs och gamla eklöv. En utslagen svalört glittrar i solen och de blanka kronbladen blänker och de olika nyanserna av gult fungerar som en fyr för insekter som ska hitta ner till nektar och pollen. Nässelfjärilar flyger också runt i solskenet och en fälthare skuttar bort en bit mellan stenarna. svalort

Söndag 27 mars 2016; Vårfåglar nästan överallt

6520 tranaTranor spatserar stolt på åkrarna runt huset. Nästan alltid i jämnt antal. Två, fyra, sex eller åtta. Nere vid ett större dike i kanten av en åker går det två. Snart blir det bara en, när honan lägger sig och ruvar medan hanen fortsätter med sin stilla matpromenad. Trumpetstötarna ekar över nejden när små grupper med tranor flyttar mellan matställen. Även bofinkarna har kommit i stor mängd och intar i stort sett varenda hörn av trädgården. Sången från just bofink är ett av mina mest tydliga vårtecken som ger hopp om att vi går mot varmare tider. Men det kan komma bakslag och när jag går och väntar på att sädesärlan kan komma när som helst vill jag egentligen att de kan vänta ett tag till så att det finns gott om insekter när de väl är här.bofink

29 februari 2016; Det trummar i trädgårn’

St hackKallt, som det brukar kunna vara så här i månadsskiftet mellan februari och mars. Det är ju skottdagen idag. Tänk, en hel dag till. Egentligen bara ett sätt att justera så att kalendern inte blir helt konstig när man på hundra år skulle behöva justera nästan en månad vilket nog har gjorts i vissa kulturer. Sanningen är ju att ett naturligt år är 365,24 dygn och det är de här 0,24 som göra att var fjärde år lägger till ett dygn extra. Tideräkning är ju ganska spännande när man börjar fundera. Ligger vi egentligen inte ett år snett? När man väl bestämde att man skulle börja räkna tiden så startade man väl inte med år 0, utan år 1. Så första århundradet går från år 1 till 99 men resterande från 00-99. Ja, lite saker man kan fundera på en skottdag. Men trummandet i trädgården härrör från större hackspett som gärna hittar den mest välljudande trädtoppen. Ingen födodsökande utan bara revirmarkering.

28 februari 2016; Vårens ljud ekar över nejden

sangsvan-o-tofsvipaÅter en solig morgon som värmer trots den lite kalla vinden. En blå kärrhök sveper nästan över huset för att sedan fortsätta ut över åkern med sin vingliga flykt. Den blå kärrhöken är en av alla fåglar som är under flyttning och som passar på att hitta föda innan resan fortsätter. På åkern står sångsvanar och rätt som det är klingar ett välkänt ljud som jag längtat efter. Det är tofsvipan som på sitt oefterhärmliga sätt radar upp en serie märkliga ljud alltmedan den akrobatiskt flyger och tumlar runt tillsammans med några likasinnade kompisar. Gröngölingen är också riktigt på hugget och med sitt fallande läte lockar den honor och markerar sitt revir. Överallt kommer gäss inflygande från olika håll. Mest grågäss men det kan nog vara lite blandat. Jag hade nog hittat fler arter om jag hade lagt mer tid på att spana av alla flockarna. När solen värmer och dagarna blir allt längre kan man nog förvänta sig bofinkens klara sång vilken dag som helst. Även sånglärka gör nog entré ganska snart även om det ser ut att bli risk för bakslag i veckan.grongoling1