Under den senaste tiden har det varit gott om domherrar i trädgården. Men inte herrar utan fruar alltså honor som har fullt upp med att äta så att förråden är påfyllda inför häckningen som börjar tidigt nästa år. Nu när jag tittade ut genom fönstret satt ett flertal hanar och julstämningen infaller direkt. Det är nästan lite konstigt att domherrehanen är så intimt förknippad med julen. Det är också tydligt att de kvarhängande fröna på syrénerna är värda att sitta och jobba med och de sitter och plockar ett i taget, skalar och tuggar i sig kärnan.
29 november 2016; Himmel vilken morgon
28 november 2016; Sista frukten går åt i solnedgången
Kliver ur bilen och hör genast ringandet. Det karaktäristiska lätet från sidensvansen. En märklig fågel som man i stort sett aldrig ser på marken och aldrig ensam. Hur kommer det sig att det är så? Det finns säkert någon vettig förklaring som kanske har att göra med risken att sitta öppet på marken och kanske fördelen av att vara många ögon som både hittar mat och upptäcker faror. En synnerligen grann fågel är det i alla fall men färgerna träder inte fram lika bra i motljus men däremot den speciella tofsen i nacken.
17 november 2016; Fin novembermorgon med lite vårkänsla
Trots en kallare period med en del snö är det just nu lite med vår i luften. Mellan fem och tio plusgrader och mestadels rätt stilla. Soluppgångarna avlöser varandra med nytt skådespel varje gång. Färgerna går från gula till röda och i viss mån lila toner. Denna morgon kan man också urskilja ett svagt halofenomen där iskristaller gör att det blir regnbågsliknande fenomen på ömse sidor om solen. Till skillnad från regnbågen där man ska ha solen i ryggen, ser man halo bredvid och kan ibland till och med vara som en ring runt solen.
12 november 2016; Månen på riktigt nära håll
29 oktober 2016; Gammal havsörn, korp och skata
De dagliga besöken av havsörn är ibland stilla överflygningar där markerna spanas av efter lämplig mat. Ibland dyker det dock upp för örnen ytterst irriterande fåglar som ser till att jakten inte ska få en lugn stund. Flera korpar, skator och kråkor far runt och gör lite sporadiska attacker mot örnen.
28 oktober 2016; Domfrun svarvar rönnbär
8 oktober 2016; Fortsatt matletning i den milda hösten
Det prasslar i de torra löven intill skogsvägen. Min promenad bromsas när jag upptäcker en stor grävling som ivrigt letar och smaskar på maskar och annat gott som gömmer sig bland löv och pinnar. Den är så upptagen att den inte alls märker min närvaro trots att den endast är några meter från mig. Jag låter den fortsätta och vandrar vidare men på väg tillbaka håller den fortfarande på. Nu kommer en viktig tid som kan vara avgörande för om man ska överleva vintern. Ju längre det går att leta mat och desto färre gånger som de vaknar är avgörande faktorer för att klara sig.
30 juli 2016; Utbredningskartan ritas om
Sneglar över kanten på kaffekoppen. Fjärilar fladdrar runt mellan astrar som står utanför köksfönstret. Citronfjäril och påfågelöga är vanligast men flera nätfjärilar och någon form av pärlemorfjäril sveper förbi. Plötsligt sitter en mörk fjäril på en blomma. Den påminner vid en snabb betraktelse om en aspfjäril men är alldeles för liten. Jag är övertygad om att jag inte sett denna förut och det tar ett tag innan jag inser att det är kartfjäril. En märklig fjäril med två färgvarianter med en orangebrun vårversion och en nästan svart högsommarvariant. Kartfjäril är ganska ny i Sverige och har spridit sig norrut från att i början av 1980-talet varit förekommande endast i Skåne. Verkar inte vara många fynd så pass långt norrut som Östergötland. Passar på att försöka få några bilder på de andra fjärilarna också.
23 juni 2016; Sten med mönster och skugga
Tänk vad många saker som man går förbi hela tiden men som om man ger det lite tid kan innebära en fantastisk värld i form och färg. En sten med flera färggranna lavar men också ormbunkarna intill som ger spännande skuggor. Även själva stenen har en egen struktur som ger det hela ett smått grafiskt intryck.





