Kombinationen av rinnande vatten samtidigt som det är kallt kan ge mängder av fenomen. Mycket kan jämföras med geologiska företeelser där kalkrikt vatten skapar stalaktiter och andra skvätt- och droppformationer. Denna dag är jag på utflykt med min vän Lars där vi befinner oss i norra Kinda vid Klevberget och Hallstadsån.
En källmiljö med ett litet bäckflöde som trots snö och frusen mark, har ett sipprande flöde som är täckt av tunn is. Vattenflödet skapar mönster på undersidan som bildar härliga grafiska mönster.
I december hittade jag en ovanlig företeelse som jag inte kan minnas att jag sett förut. Det kallas hår-is men går också under namnet vätteskägg och is-ull. Har letat en del för att få en förklaring till fenomenet och hittat information hos SMHI men inser också att det verkar vara relativt sällan som det är lämplig miljö och rätt klimat för att det ska inträffa. Tog en sväng under förmiddagen och hittade några grenar intill en liten bäck där det förekommer mer hår-is. Denna gång hade jag med mig kameran så det blev några bilder för att dokumentera företeelsen. Främst är det en kombination av nedbrytning inne i den fuktiga veden samtidigt som temperaturen ligger runt noll. Vid nedbrytningen blidas koldioxid som genom tryck pressar ut vatten ur porerna i veden. Detta omvandlas till is och genom fortsatt tryck trycker mer vatten ut och till slut bildas portjocka istrådar. Det finns teorier att det också är bakterier inblandade men det vet jag inte om man är säker på.
Tar en tur med skottkärran för att fylla på vedförrådet. Utanför huset ser man solens sista strålar för denna dag när det precis snuddar trädtopparna. Det ringer ett välbekant ljud när sidensvansarna samlar ihop sig och verkar diskutera var de ska tillbringa natten. Månen har sakta stigit och fåglarna visar upp sin karaktäristiska siluett med den säregna tofsen i nacken. När det nu har blivit lite mildare hörs både pilfinkar och gråsparvar tjattra med lite vårtoner. Än så länge är det en hel del vinter kvar men redan nu kan man skönja detaljer som vittnar om att våren faktiskt inte är så väldigt långt borta.
Åter en kall natt. Trädgrenar och växter är övertäckta av iskristaller som gör att det mesta ser ut som tistlar med vassa breda taggar. Från trädtopparna kommer kristallerna singlande likt enorma snöflingor som glittrar i solskenet. Flitig aktivitet vid fågelbordet med talgoxar, blåmesar, nötväckor och pilfinkar. En bofink var framme förra helgen men har inte synts till sedan dess. Enstaka gulsparv och koltrast trivs mest på marken där nog äpplena är mest intressanta för trastarna. Snart börjar vi närma oss uggletider och nästa veckas förväntade mildväder kan nog trigga igång en del fåglar till att kvittra sina vårstrofer. Lite takdropp och solsken ser ut att kunna inträffa inom en vecka och då tror jag nog att en och annan talgoxe drar sitt “ti-ti-tuuuu”. Nåja, än så länge är det kallt och mer snö är i antågande.