Riktigt varmt i den knastertorra tallskogen. Knappast några blåbär eller lingon på gång men smultron börjar mogna i vägkanten. Tar mitt årliga besök till en skogsbacke för att se hur det går för rödsysslan, en av våra mer ovanliga och okända orkidéer. I år finns bara ett blommande exemplar vad jag kan se men fem plantor utan blomställning. Märkligt att den finns just på den här platsen när det finns hur många likadana ytor som helst. Varför just här? Är det en rest från tidigare skogsbete eller finns det något i marken som gynnar växterna här? På grusvägen sveper aspfjärilar fram på låg höjd och landar men fladdrar vidare ganska snabbt. Svårt att hinna få någon bra bild. Jag går runt och försöker följa fjärilarna men de flyger bara längre bort. Telefonen ringer och jag blir stående en stund och rätt som det är landar en aspfjäril på min sko. Vad kan det vara som är så inbjudande? Den söker med sugsnabeln i de hål som finns i tyget på skon och blir sittande ganska länge.
Category Archives: Växter
21 juni 2017; Några av de små i hage och äng
Att krypa på marken i en fantastisk blomsteräng vid Föllingsö utanför Kisa kan ge mycket. Hösnuva är en sak, insåg jag efter en liten stund, men även ett härligt perspektiv på några av de små växter som idogt strävar upp för att få en liten bit av solljuset. Dessa kortväxta som under årens lopp helt och hållet förlitat sig på människans slåtter med lie eller skära och djurens bete och tramp. Här har många hundra, ja kanske till och med tusen år av hävd, format en flora och fauna som är både enormt artrik men också rik på färg, form och strategier för både spridning och annat.
18 juni 2017; Tunga skvättor kämpar med fetknoppar
Riktigt härligt sommarväder med växlande molnighet och tämligen varmt i luften. En kort promenad där jag egentligen hade tänkt att leta efter blommande olvon och besksöta. Det blev inte någon av dessa med lite annat smått och gott. På stenhällarna strax utanför tomten lyser det gult av fetknopp. Fjärilar, bin och en del andra insekter söker sig fram bland alla tusentals blommorna. Längs med vägen lyser oxtunga med djupt blålila blommor och en bit bort i betesmarken har rödkämpar börjat blomma vilket visar på att det är någon form av kalk i marken. En hane av brun kärrhök drar fram lågt över den nyslagna vallen och buskskvättor och stenskvättor sitter och varnar på flera ställen. Ungarna ligger säkert och väntar i boet eftersom både hane och hona är ute och flyger och samlar mat.
17 april 2017; Påskhelgen avslutades med sippbesök
På den sandiga mon bland tall, ljung och lingon strävar några envisa mosippor upp med ett mycket begränsat antal blomstänglar. Vissa år är det gott om blommor men i år verkar det som att det åtminstone ännu inte har blivit riktigt bra temperatur eller om förra årets torka har påverkat. Tillsammans med goda vänner som bor i trakten hjälps vi åt att leta och räkna både plantor och blomstänglar men det är mycket färre än jag någonsin sett på denna plats. Trots det kalla vädret tar vi oss tid att njuta av dessa fantastiska sippor som en gång var betydligt vanligare i våra sandiga miljöer där äldre tiders skogsbete med djurens tramp och svedjebränning hela tiden skapade förutsättningar för frön att gro och blad att utvecklas. Numera sluter sig dessa områden och utan aktiv hjälp är dessa sippor ett minne blott. Själv vill jag kunna ta med barn och eventuella kommande barnbarn till denna och andra platser och kunna se mosippan i dess naturliga miljö men då krävs små men ack så viktiga insatser och dessutom ingen som gräver upp plantor för att odla runt knuten.
7 april 2017; Vårblomsterprakt
Djupt inne i den fuktiga granskogen blommar några spännande blommor. Kanske inte de arter som man förväntar sig just i granskog. Just här är dock marken mer näringsrik och med ett visst inslag av kalk. Tibasten har blommat ett tag och nu börjar bladen titta fram. De rosa blommorna lyser i solen och ger en skarp kontrast mot alla gröna mossor. Blåsipporna blommar rikligt även i de mest skuggiga delarna av skogen där nästan hela marken är täckt med blåsippsblad tillsammans med tandrot och små plantor av ärtväxter där gökärt verkar vara vanligast. På den mer källpåverkade marken där vatten sipprar fram tack vare ytligt markvatten, börjar en riktig favorit att blomma. Det är gullpudra som i grunden är helt grön men ett svagt gult puder på toppen gör att den lyser i grönskan.
31 mars 2017; Tord, trast och sippknoppar
Sista dagen i mars och ingen sädesärla i sikte. Längs med grusvägen strävar en skogstordyvel fram i sakta mak. Kanterna glänser i turkos och lila och när jag lägger mig för att komma nära stannar den och är alldeles stilla. Många djur som just är på jakt efter skalbaggar har det påtagligt svårt att se och identifiera byten när de inte rör sig. Detta kanske är orsaken till att den håller sig stilla eller så är den helt enkelt inte riktigt uppvärmd för att fortsätta just nu. Överallt sitter trastar och sjunger och i en grantopp upprepar taltrasten sina korta strofer två eller tre gånger. På bara ett dygn har det tillkommit sång från både taltrast och rödvingetrast som tillsammans med rödhake, koltrast och dubbeltrast bildar en ljudkuliss som börjar göra det svårt att urskilja de olika arterna. Den fuktiga granskogen börjar också blomma med hundratals blåsippor vittnar om att denna granskog är lite mer näringsrik och kanske finns det kalk inslaget i jorden. Även hasselbuskar dyker upp på samma plats vilket bekräftar mina tankar.
24 mars 2017; Sippa och ärla
En fredagstur mot de södra delarna av kommunen. Som vanligt så här års har jag några favoritplatser som jag stannar vid. Mycket riktigt sitter den där alldeles intill det forsande vattnet. Forsärlans gula fjädrar glimrar i solskenet men för övrigt är den mycket bra kamouflerad där den gärna sitter på berghällarna i vattenkanten. Inte sällan finns det gula lavar på hällen som också hjälper till att försvåra upptäckten.I en sandig slänt har enstaka oansenliga bladrosetter tagit sig upp mellan täta bestånd med ljung. Det är mosippan som så här tidigt endast har några enstaka knoppar som mest liknar en rysk pälsmössa med sin kraftiga behåring som såväl håller mot frosten men också håller kvar vattendroppar.
3 februari 2017; Svampar från frusen mark
En kall skogspromenad på frusen mark. Tjocka barrmattor där det sticker upp mossor och några blåsippsblad som enträget håller sig gröna året runt. En bit bort i den fuktigare svackan ligger snön decimeterdjup. Ur denna frusna mark tränger bombmurklor upp med is i kanterna. Lite märkligt att en organism som till så stor del består av vatten, kan växa när allt är fruset. Någon form av sockerarter eller kombination med glykolliknande vätskor kan vara en förklaring. Det gick bara att hitta 15 exemplar i ett område där det senare kan vara flera hundra svampar. Det är inte alltid helt lätt att upptäcka bomdmurklor då det mesta runt omkring är bruna löv och barr.
1 januari 2017; Arv och miljö på årets första dag
Första dagen på det nya året. Det är ju främst vi människor som är knutna till tid och almanacka men man kanske ska tänka på att det är något som är påhittat för att vi ska kunna få struktur. Att det går att plocka trattkantareller som vi förknippar med hösten eller hitta blommor som mest blommar på vår och sommar är ju bara för att vi delat in året i årstider. Växter och djur reagerar visserligen på antalet ljusa timmar eller dagstemperatur men annars kan det börja växa, blomma eller något annat under större delen av året. Just idag ger en promenad runt huset flera blommor som kanske inte förknippas med nyår. En plister lyser med sina rödrosa blommor kämpar man ofta med i rabatter och grönsaksland. Även en ännu besvärligare kulturmarksväxt blommar med små vita blommor. Det är våtarv, en mycket användbar art som kan blandas i sallad, mixas i hälsodrycker eller fräsas med lite smör. Många frågor dyker upp när vintern är som den är. Har vädret och temperaturen något att göra med växthuseffekt eller en allmänt förhöjd medeltemperatur. Svaret man kan ge på detta är ja, nej eller kanske. Det kanske är helt naturligt eller så finns det en del i förändrade vädersystem. Viktigt är dock att fortsätta värna om och tänka på sitt agerande när det gäller resor och konsumtion. Själv har jag tänkt att öka mitt kollektivresande påtagligt. Blir kanske lite krångligare och tar längre tid men kan vara väl så viktigt för vår planet. Gott nytt år!