I den strålande solen som också reflekteras från snön på åkrarna gnistrar ett antal fåglar som flyger hastigt från ena sidan till den andra men aldrig på särskilt långt ifrån mig och hunden. Undersidan på snösparvarna är kritvita, jag nästan vitare än det vitaste vita. De ska flyga vidare och kommer på plats nedanför fjällen i väntan på att det blir snöfritt uppe på högfjället. Under maj brukar det vara stora flockar i snöfria lägen som sedan ger sig allt högre upp i fjällvärlden. Tidigare år har jag haft enstaka snösparv varje år men detta år är det flockar nästan var jag än går så länge som det finns trampört eller någon annan frörik växt kvar.

Små fåglar sitter på grusvägen när jag tar en tur med hunden. De är aktiva hela tiden och söker frön där snön har smält i den varma solen. Det är trampört som verkar vara viktig för även gråsiskan men även för många andra finkar. Bara på denna promenaden har jag också träffat på gulsparv, bofink, snösparv och sävsparv som alla äter där det främst finns trampört i stor mängd. Några gånger har jag sett gråsiskan framme vid fågelbordet men annars har det oftast varit flockar som driver runt mellan grusvägen och vinterståndare av tistlar och kardborre. Den ger ett förhållandevis mörkt intryck trots att den är ganska ljus och den röda pannan och svag röd färg på bröstet syns inte alltid tydligt om man inte ser den på nära håll i bra ljus.

Den är ju för söt den lilla rödhaken. Ögon likt svartpepparkorn och huvud och haklapp som kanske inte riktigt är röd utan snarare orange. Den lilla smala näbben visar att den är insektsätare och födosöket under fågelbordet borde ge ganska bra resultat. Den underbara sången hörde jag igår för första gången och är ju lätt att lära sig. Sirliga och höga toner som tvärt går ner en oktav där den nästan gurgliga sången fortsätter för att återigen gå upp en oktav igen.

Ett härligt vårtecken är skrattmåsens ankomst. Fiskmås har funnits på plats en tid men skrattmåsen har precis anlänt till de fuktiga maderna som utgör omgivningarna på mina hundpromenader. Skrattmåsen häckar i kolonier men denna gång är det en ensam mås som letar föda i smältvattnet. Ett evigt sökande och regelbundna dopp med näbben. Ibland går det att se att något följer med upp. Troligen kan både maskar och larver i jorden söka sig upp för att undkomma vattnet och då bli lätta byten för måsen. Det är tydligt att det främst är på marken där det står vatten som är mest intressant för födosök.

Under en tid har det hörts trastsång men det är i inte alltid som man är helt säker på vilken trast som hörs. Taltrast och rödvingetrast har ju tydlig karaktär med upprepningar respektive fallande toner. Det är nog främst dubbeltrastens sång i jämförelse med koltrasten som man kan fundera på. Koltrasten har ofta långa och ganska varierande sekvenser medan dubbeltrasten har korta och mestadels lika strofer. Tonfallet är mer i moll och en aning dystrare hos dubbeltrasten. Hörde ett tips om att koltrasten lägger till lite typiska trastljud som är en typ av kraxningar som inte dubbeltrasten har särskilt ofta. Även om vädret fortfarande är lite blandat och våren inte helt känns på gång ordentligt, förgyller koltrastens sång den stilla kvällen.