Vintern är just nu snöfri vilket gör att till och med svampen växer i skogen. Jag ställer mig varje år denna fråga; hur kan en organism som till största delen består av vatten, växa i frusen mark när det är minusgrader. Måste handla om sockerarter som inte fryser. Bombmurklan brukar ju dyka upp precis när snön smälter men denna gång har den alltså redan börjat gå att hitta i den frusna mossa innan snön faller. Även den fleråriga myskmadran går ju lätt att känna igen på vintern.

Hundratals plantor av Jungfru Marie nycklar tillsammans med tvåblad, nattvioler och några exemplar brudsporre. Vid den lilla bäcken trivs flicksländor, kungstrollslända och gott om jungrusländor.

Högst upp i en pärongren sjunger koltrasten sina ljuvliga strofer. Med en aning variation kommer nästan samma strof och ibland lite småkraxande däremellan. Allt är kolsvart förutom den gula näbben som är ganska kraftig för att hålla tag i och smaska i sig maskar och andra insekter samt bär och frukt.

Lite räfsande och pysslande i trädgården. Vid en kort paus ser jag att det ryker ur grannens skorsten. Det är bara det att jag vet att det dels inte är någon i huset nu och dels är det inte en fungerande skorsten utan det mesta är i trä. Kanske för att visa att man hade råd med flera eldstäder eller för att det skulle bli symmetriskt på huset. Nä, det är ett moln som visar på att det är lite oroligt uppe i atmosfären men blir ju lite mer roligt i kombinationen med skorstenen. När jag samlar lite grenar från fruktträden kommer en bekant sångstrof “silt salt silt salt silt salt”. Efter en kort stund svarar en till med samma strof men från andra sidan av trädgården. Det är gransångare som jag nästan årligen hör men bara någon enstaka och nästan alltid när man minst anar det. I alla fall är det nog första gången i den här trädgården.

Våren har kommit igång ordentligt och idag kom den första sädesärlan på ladugårdstaket. När jag står och njuter av konsert med stare och bofink blir det oro i lägret. En sparvhökshane sveper snabbt förbi och sätter sig på taket. Den sneglar misstänksamt mot mig när jag ska gå och kasta soporna. Jag kommer ändå skapligt nära men har svårt att få några skarpa bilder när det inte finns något att stödja sig mot. Imorgon blir det trädgårdsarbete med kameran nära tillhands.

Ett lite märkligt vinterläge med kallt väder men fortfarande snö. Eftersom Östersjön är öppen bildas kustnära molnområden över vattnet som bildar en snökanon som ligger och matar in snö. Detta påverkar vädret även långt från kusten där det kommit ca en decimeter under natten och fortsätter snöa. Även kraftig vind bidrar till drivbildning så att köra omkring på vägarna är just nu ett riskfyllt uppdrag. Solen tränger igenom även om det verkar lite motsträvigt idag.

Tack vare det höga vattenflödet finns gott om översvämmade partier och rinnande vatten som är långt från att frysa. Familjegrupper med sångsvanar med de grå ungfåglarna simmar stilla runt och hittar lite smått och gott att äta. Vi går nu mot en period med betydligt kallare väder och risken finns att många av de vattenytor som nu är öppna kommer att frysa. Det kan innebära att svanarna får söka sig till nya områden. Hoppas att sånglärkor och tofsvipor håller sig borta ett bra tag till. Det är redan en hel del noteringar i Skåne och längs med kusterna men flera noteringar även i Östergötland.