Sakta men säkert stiger månen och kvällsljuset gör att Kättilstad kyrka fortfarande syns tydligt. Det är fullmåne och man har svårt att slita blicken från den aprikosfärgade månskivan som nyss tagit sig över trädtpopparna.
En kvällstur till några favoritplatser där det finns en hel del att titta på i form av orkidéer och annat spännande. En stilla kväll där fjärilar fladdrar mellan blommorna och över den lilla skogsbäcken som kvillrar när vattnet sipprar över stenar, flyger jungfrusländor med sin karaktäristiska stil. Ganska flaxigt med rörelser uppåt och ner och lite nervöst sittande på en gren, växt eller sten för att snabbt röra sig till nästa område men hela tiden i närheten av bäcken. I lite mer skogbeväxta områden finns flera arter av pyrola och klotpyrolan utmärker sig påtagligt med den mer rosa färgen i allt annat grönt. Orkidéerna är i blandade stadier. Korallroten har blommat färdigt, knärot och purpurknipprot har inte slagit ut. På de mer öppna delarna finns tvåblad, Jungfru Marie nycklar, grönvit och äkta nattviol samt den mer sällsynta brudsporren. Jag hade tänkt mig att hitta spindelblomster men den kanske inte har kommit så långt eller så missade jag de få exemplaren som brukar finnas strax intill korallroten. Platserna som besöktes var Ycke naturreservat som egentligen är känt för sin gammelskog med flerhundraåriga barrtärd och rik förekomst av död ved samt Gamla Måla som är en ängsmark som vuxit igen men som restaurerats och som nu hyser en blomsterprakt som knappast kan jämföras med särskilt många andra platser i länet eller i landet.
Ibland blir man helt tagen av en naturupplevelse. När jag tar en lunchtur till Gamla Måla mellan Kisa och Ulrika, visar den gamla fuktängen upp sig på ett fantastiskt sätt. Vet inte riktigt hur många blommande orkidéer det är men det handlar om tusentals. Mestadels Jungfru Marie nycklar men även grönvit nattviol, äkta nattviol och enstaka exemplar av brudsporre. När man tittar lite mer noga gömmer sig också en mer oansenlig orkidé, tvåblad, ganska frekvent men som inte direkt skriker ut att den finns då den har mestadels gröna nyanser. På många delar av området står en mer högvuxen växt ut sig. Det är brudborste, som har en stor utbredd korg med lila-rosa färg som består av massa småblommor.
En stilla promenad ut mot en liten göl. Marken är torr och det knastrar i blåbärsriset och ut i strandkanten växer hjortron men inga rester av blommor. Blir nog inte mycket hjortron i år. Den sviktande vitmossan är blöt och när jag står stilla en stund sipprar vattnet in mot mina skor och jag känner att det kyler och blir lite blött där det kommer in och fuktar strumporna. Helt plötsligt ser jag i ögonvrån att något stort lyfter och flaxar längs med de stupande bergen. En häger. Nästa gång som ni har möjlighet att titta på en häger på nära håll, passa då på att studera både utseende och rörelse. Lite som vår egen flamingo men betydligt mindre rosa.
Att krypa på marken i en fantastisk blomsteräng vid Föllingsö utanför Kisa kan ge mycket. Hösnuva är en sak, insåg jag efter en liten stund, men även ett härligt perspektiv på några av de små växter som idogt strävar upp för att få en liten bit av solljuset. Dessa kortväxta som under årens lopp helt och hållet förlitat sig på människans slåtter med lie eller skära och djurens bete och tramp. Här har många hundra, ja kanske till och med tusen år av hävd, format en flora och fauna som är både enormt artrik men också rik på färg, form och strategier för både spridning och annat.
Riktigt härligt sommarväder med växlande molnighet och tämligen varmt i luften. En kort promenad där jag egentligen hade tänkt att leta efter blommande olvon och besksöta. Det blev inte någon av dessa med lite annat smått och gott. På stenhällarna strax utanför tomten lyser det gult av fetknopp. Fjärilar, bin och en del andra insekter söker sig fram bland alla tusentals blommorna. Längs med vägen lyser oxtunga med djupt blålila blommor och en bit bort i betesmarken har rödkämpar börjat blomma vilket visar på att det är någon form av kalk i marken. En hane av brun kärrhök drar fram lågt över den nyslagna vallen och buskskvättor och stenskvättor sitter och varnar på flera ställen. Ungarna ligger säkert och väntar i boet eftersom både hane och hona är ute och flyger och samlar mat.
Första gången som jag har den stora äran att ha stenskvätta häckande på tomten. I stenfoten till ladugården har de fått fram okänt antal ungar som måste matas ideligen. Ett snabbt stopp på en stolpe för att se att ingen fara finns i närheten och sedan raskt till boet. Ut igen för att snappa nya insekter, tillbaka till stolpen och sedan boet. Är inte utan att man blir lite stressad av detta “löpande band beteende” men som är så otroligt vanligt just denna tid men som vi kanske inte märker.
På den sandiga mon bland tall, ljung och lingon strävar några envisa mosippor upp med ett mycket begränsat antal blomstänglar. Vissa år är det gott om blommor men i år verkar det som att det åtminstone ännu inte har blivit riktigt bra temperatur eller om förra årets torka har påverkat. Tillsammans med goda vänner som bor i trakten hjälps vi åt att leta och räkna både plantor och blomstänglar men det är mycket färre än jag någonsin sett på denna plats. Trots det kalla vädret tar vi oss tid att njuta av dessa fantastiska sippor som en gång var betydligt vanligare i våra sandiga miljöer där äldre tiders skogsbete med djurens tramp och svedjebränning hela tiden skapade förutsättningar för frön att gro och blad att utvecklas. Numera sluter sig dessa områden och utan aktiv hjälp är dessa sippor ett minne blott. Själv vill jag kunna ta med barn och eventuella kommande barnbarn till denna och andra platser och kunna se mosippan i dess naturliga miljö men då krävs små men ack så viktiga insatser och dessutom ingen som gräver upp plantor för att odla runt knuten.
Sädesärlan sitter gärna på nockpannorna med vida utsikt över taket där varje rörelse från insekter studeras innan ett snabbt utfall ofta resulterar i något ätbart fastklämt i den gracila näbben. Hanen kvittrar stolt och verkar vara en verklig herre på täppan med utblick över både taket men även hela omgivningen så att inga andra konkurrerande hanar tar sig in på gården.
Inne i buskar och under trädgårdsbord flyger rödhaken runt och sjunger här och var. Snabbt ner på marken och fångar något och sedan upp igen. Tranorna flyger runt och trumpetar och på baksidan av huset smyger en ringduva i gräset och äter inför kommande häckning. Snöfallet de senaste dagarna har gjort att många fåglar kommit av sig men nu när solen åter är framme ökar sångfrekvensen avsevärt.