Dags för lunch. Skidåkning på tv men utanför fönstret sätter sig domherrar som söker av grenarna efter ätbara saker. Den grova näbben har stor kraft som kan bearbeta frön som är ganska hårda. En hane lyser som ett kvarlämnat rött äpple i solljuset som alltmer börjar kännas som vårsol som till och med värmer lite svagt. Snart försvinner domherrarna till skogs där häckningen inleds och sedan är det bara tack lätet som avslöjar att de fortfarande finns omkring oss när vi under vår, sommar och höst strosar runt i våra barrskogar.

Under den senaste tiden har det varit gott om domherrar i trädgården. Men inte herrar utan fruar alltså honor som har fullt upp med att äta så att förråden är påfyllda inför häckningen som börjar tidigt nästa år. Nu när jag tittade ut genom fönstret satt ett flertal hanar och julstämningen infaller direkt. Det är nästan lite konstigt att domherrehanen är så intimt förknippad med julen. Det är också tydligt att de kvarhängande fröna på syrénerna är värda att sitta och jobba med och de sitter och plockar ett i taget, skalar och tuggar i sig kärnan.

De dagliga besöken av havsörn är ibland stilla överflygningar där markerna spanas av efter lämplig mat. Ibland dyker det dock upp för örnen ytterst irriterande fåglar som ser till att jakten inte ska få en lugn stund. Flera korpar, skator och kråkor far runt och gör lite sporadiska attacker mot örnen.