Category Archives: Fåglar

Veckans fågel, VECKA 2: Havsörn

En aning vitt kan ses på stjärtfjädrarna vilket direkt visar på att det handlar om en äldre örn.

Tänk att det finns positiva exempel i naturen där människan en gång ställt till det men sedan till viss del hjälpt till att ställa till rätta och tills viss del är det naturen själv som bara behövt tid för återhämtning. Jag är ute och tar en av mina dagliga hundpromenader och får som vanligt se havsörn på nära håll. Som vanligt ja, det är just det som kan kännas lite märkligt när jag tänker tillbaka på hur exklusivt det var för inte alltför länge sedan att få se en örn. När jag i tonåren åkte runt, ofta i Norrköpingstrakten för att få se fåglar när de var på vår- eller höstflytt eller kanske nattsångare och ugglor. Dock blev alltid vintern en särskild upplevelse då många gånger färden gick till Svensksundsviken en bit österut på Vikbolandet. Om man hade tur kunde man där få se en eller flera havsörnar långt ute på isen där de matades med särskilda åtlar för att vara säker på att de fick i sig kött utan miljögifter. Ja, för just miljögifter i kombination med blyhagel var det som gjorde att havsörn för inte allt för länge sedan var en sällsynt fågel som inte kunde färdigställa en häckning för att äggen inte höll och dessutom fick i sig blyhagel från skadeskjutna fåglar vilket bland annat orsakade blyförgiftning men också att de till slut inte kunde flyga av ren tyngd. Skräckexemplet som jag hört var en örn som kom in till naturhistoriska riksmuséet med åtta hekto blyhagel vilket är mycket för en fågel som kanske bara väger fyra till sju kilo. Ibland brukar jag skämta med att jag runt huset ser fler havsörnar än mygg. Dels hör det nog ihop med att det inte är särskilt mycket mygg just runt huset men även att man nästan ser havsörn så fort som man går utanför dörren. En framgångssaga där det finns många ideella krafter som lagt mycket tid på att utfodra och skydda bon men även på att informera och påverka lagstiftning till förbud för en rad miljögifter.

Den mäktiga siluetten av havsörn med sina spretiga vingpennor. Med ett vingspann på ända upp till 240 centimeter gör att de på nära håll blir väldigt stora.

Veckans fågel, VECKA 1: Talgoxe

Hane med kraftigt svart streck till vänster och hona i mitten och till höger. Färgen skiljer sig dock inte åt.

Nytt år och detta år har jag planerat att ha ett återkommande tema med veckans fågel och då främst en fågel som är aktuell för den del av året. Har funderat mycket på vilken som jag ska börja med men eftersom det är full fart runt huset där vi matar med frön och nötter samt talgbollar, får det bli en av de mest vanliga besökarna nämligen talgoxe. En art som är vanlig över stora delar av världen även om det ständigt diskuteras om olika underarter eller hur man ska dela in arterna vilket säkert blir ännu mer besvärligt nu när det går att använda sig av genetiken som kan röra till det hela. Tidigare användes ju mest yttre kännetecken med färgvariationer och kanske lite beteendeskillnader. Genetiken gör ibland att fåglar på olika platser och som till det yttre är ganska olika, har i stort sett identisk genuppsättning och således borde räknas till samma art.

En så pass vanlig art som också är knuten till kulturmarker och sedan länge funnits runt mänskliga boningar innebär alltid att det finns både många dialektala namn och även nämnd i folktro från nästan alla delar av Sverige. Det som är intressant är att det mestadels handlar om förebådande om negativa saker som otur, svält och lite mat samt dåliga tider rent generellt. En teori varför det blivit så är att talgoxe är en av få fåglar som hörs tidigt på året då det på många håll handlade om att överleva när matlagren tryter. Det sades bland annat att talgoxen säger “lite hö – lite hö” eller “spicket fläsk”. Att känna skillnad på hane och hona brukar vara lätt. Hanens färg brukar vara mer klar och honorna ofta blekare. Ett mer säkert sätt är att titta på det svarta strecket på bröst och mage. Hanarna har brett svart streck medan honor mer smalt och kanske även inte synligt streck hela vägen.

25 december 2022; Liten men bestämd

Den är liten men ack så ettrig. Att samsas med en blåmes eller rättare sagt att slåss med en blåmes om solrosfrön är kanske inte det lättaste. Till och med när jag varit med och ringmärkt fåglar, sticker just blåmesen ut som en av de fåglar som är mest besvärlig och nyper med näbben och vill absolut markera att den inte alls tycker om att hållas fast. Många andra fåglar brukar vara stilla och nästan “gilla läget”. Denna blåmes sitter dock ensam och pickar på resterna från hackspettens mejslande i skruvhålet som jag nämnt tidigare.

19 augusti 2019; Torn är det gemensamma

På min cykeltur från bussen och hem finns det tid för en stunds reflektion. Solen skiner och det är lite höst i luften trots att det är ganska varmt. Det är tyst, men inte helt tyst för grönfinkar och några flockar med steglitser rör sig i landskapet och på håll ser jag både flockar med kajor och starar. Över åkern ryttlar en tornfalk. Den har jag inte sett på länge men nu hänger den där alldeles stilla med huvudet och spanar på ett byte nere på marken. Vingarna viftar och stjärtpennorna vinklas oavbrutet för att blicken ska kunna fokusera inför en annalkande attack på lämpligt byte. Jag cyklar vidare innan själva attacken och tänker då på något som jag varje år brukar missa. Tornseglarnas avfärd. Någon gång nu i andra halvan av augusti händer det. Från ena dagen till nästa är de bara borta och alla på en gång. Från att skrikande komma flygande nära husen i jakt på insekter och sannolikt också för att det är så fruktansvärt roligt att flyga så där fort tillsammans med sina seglarkompisar, har de nu samlat ihop sig för resan söderut.

23 november 2018; Tjädern vid vägen

På väg norrifrån in mot Horns samhälle. En biltur för att om möjligt få se utter längs med Stångån. Bredvid vägen en lite bit från ICA står en tjäderhane och tar emot eller är det så att den inväntar posten. Den verkar i alla fall inte särskilt rädd. Ett beteende som man brukar se under våren då det kan röra sig om lite tecken på tjäderspel där vissa hanar kan ändra beteende och i vissa fall söka sig in till bebyggelse.

3 november 2018; Sidensvansar i kvällsljus

Tagna på bar gärning. Vid ett kort besök i trädgården ringer det från alla håll. Sidensvansar som fått korn på de kvarhängande äpplena som kan vara avgörande för den fortsatta flytten. Dåligt med rönnbär och ganska få andra lättåtkomliga bär gör att äpplena lyser extra inbjudande. Även sträckande trastar drar förbi. Än så länge ganska varmt för årstiden men höstfärgerna lyser fortfarande i många gula nyanser även om det på allt fler träd är nakna grenar.

26 maj 2018; Morgon vid Striern

Den traditionsenliga (andra året) gökottan vid Striern. Göken är igång redan från början tillsammans med åtskilliga lövsångare, svartvita flugsnappare och starar som matar sina ungar. Spaningen från fågeltornet ger en hel del med fiskgjuse som gång på gång försöker och ibland fångar fisk, havsörn som flyger bort mot Viksholm och vidare via Nimmern ut mot Åsunden, skäggmesarna som med sitt metalliska tickande rör sig runt tornet och sävsparven som enstavigt sjunger från flera buskar i närheten. Snatteränder, sothönor och skäggdopping finns hela tiden i närheten.

3 april 2018; Kall morgon med tranor

Nästan minus tio och solen går upp tidigt men det lär dröja några timmar innan den värmer ordentligt. En flock tranor går omkring på den frusna snön. Några flyger iväg mot mer snöfria åkermarker men vissa står kvar och börjar i den tidiga gryningen att slänga bak huvudet och trumpeta. Den varma andedräkten gör att det vid varje trumpetstöt kommer ett rökmoln från näbben. Nu händer det saker nästan varje dag även om snön ligger utbredd och nätterna är kalla.

25 februari 2018; Strömstare i kvällsljus

En söndag eftermiddag och det är bitande kallt. Nordostlig vind och lite snö yr i luften. En promenad längs med Hallstadsån med många spår av vidsvin, räv och hare och så förstås utter som bitvis mest har kanat fram. En strömstare sitter på iskanten simmar sedan ut en bit för att dyka ner och fånga nattsländelarver. Rester efter tidigare måltider ligger längs med iskanten.