En del rönnbär kvar på tomten. Några domherrar sitter och kalasar på bären och tar systematiskt ett i taget och roterar i näbben samtidigt som fruktköttet nästan svarvas loss. En försmak av att vi går mot höst och vinter även om det inte är så populärt att nämna.

Är hundvakt för två små hundar och tar en promenad i trädgården där det idag är varmare än på länge. Inte ens i skuggan är det svalt så jag går in men råkar titta upp ovanför huset där det seglar en glada på låg höjd. Nej, det är två. Betraktar den akrobatiska flykten där vingar och stjärtpennor samsas om att vinkla åt olika håll, allt för att få huvudet att vara så stilla i flykten som möjligt. Kan ju i alla fall försöka få en bild på någon av dem så jag hämtar kamera och går iväg på en grusväg som leder ner mot lite fuktigare gräsmarker. Först kommer något annat flygande. En fiskgjuse som väl jagar lite väl långt från närmaste vatten. Sedan dyker en glada upp och en till och efter en stund svävar tre glador som tidvis skruvar sig uppåt på varma termikvindar. Till slut kan jag räkna in fyra glador som jag har i blickfånget samtidigt och är inte helt säker på att det räcker med fyra för på annat håll är det mera rovfåglar på gång. Tar i alla fall en del foton och några blir helt okej.

En stilla promenad ut mot en liten göl. Marken är torr och det knastrar i blåbärsriset och ut i strandkanten växer hjortron men inga rester av blommor. Blir nog inte mycket hjortron i år. Den sviktande vitmossan är blöt och när jag står stilla en stund sipprar vattnet in mot mina skor och jag känner att det kyler och blir lite blött där det kommer in och fuktar strumporna. Helt plötsligt ser jag i ögonvrån att något stort lyfter och flaxar längs med de stupande bergen. En häger. Nästa gång som ni har möjlighet att titta på en häger på nära håll, passa då på att studera både utseende och rörelse. Lite som vår egen flamingo men betydligt mindre rosa.

Första gången som jag har den stora äran att ha stenskvätta häckande på tomten. I stenfoten till ladugården har de fått fram okänt antal ungar som måste matas ideligen. Ett snabbt stopp på en stolpe för att se att ingen fara finns i närheten och sedan raskt till boet. Ut igen för att snappa nya insekter, tillbaka till stolpen och sedan boet. Är inte utan att man blir lite stressad av detta “löpande band beteende” men som är så otroligt vanligt just denna tid men som vi kanske inte märker.