Staren har jag blivit lurad av åtskilliga gånger även i år. Senast var det en tydlig strof från järnsparv. Men dagen till ära blev jag blåst av bofink. Försökte en bra stund att lokalisera gärdsmyg som satt någonstans i ett buskage. Helt plötsligt slår sången över till en bofink avslutning. Några tydliga gärdsmygsstrofer och sedan en blandning och några rena bofinkskvitter. En märklig företeelse som i alla fall inte jag varit med om tidigare och särskilt inte från bofink. Stare sitter annars och härmar mängder av fåglar. En sädesärla flyger snabbt över hustaken men ger ifrån sig sitt tydliga kvi-vitt. Precis när jag ska gå in kommer gladan igen. Det är ett tag sedan jag såg den hemma men den visar upp sig så att den kluvna stjärten syns väldigt väl.
Author Archives: admin
31 mars 2017; Tord, trast och sippknoppar
Sista dagen i mars och ingen sädesärla i sikte. Längs med grusvägen strävar en skogstordyvel fram i sakta mak. Kanterna glänser i turkos och lila och när jag lägger mig för att komma nära stannar den och är alldeles stilla. Många djur som just är på jakt efter skalbaggar har det påtagligt svårt att se och identifiera byten när de inte rör sig. Detta kanske är orsaken till att den håller sig stilla eller så är den helt enkelt inte riktigt uppvärmd för att fortsätta just nu. Överallt sitter trastar och sjunger och i en grantopp upprepar taltrasten sina korta strofer två eller tre gånger. På bara ett dygn har det tillkommit sång från både taltrast och rödvingetrast som tillsammans med rödhake, koltrast och dubbeltrast bildar en ljudkuliss som börjar göra det svårt att urskilja de olika arterna. Den fuktiga granskogen börjar också blomma med hundratals blåsippor vittnar om att denna granskog är lite mer näringsrik och kanske finns det kalk inslaget i jorden. Även hasselbuskar dyker upp på samma plats vilket bekräftar mina tankar.
24 mars 2017; Sippa och ärla
En fredagstur mot de södra delarna av kommunen. Som vanligt så här års har jag några favoritplatser som jag stannar vid. Mycket riktigt sitter den där alldeles intill det forsande vattnet. Forsärlans gula fjädrar glimrar i solskenet men för övrigt är den mycket bra kamouflerad där den gärna sitter på berghällarna i vattenkanten. Inte sällan finns det gula lavar på hällen som också hjälper till att försvåra upptäckten.I en sandig slänt har enstaka oansenliga bladrosetter tagit sig upp mellan täta bestånd med ljung. Det är mosippan som så här tidigt endast har några enstaka knoppar som mest liknar en rysk pälsmössa med sin kraftiga behåring som såväl håller mot frosten men också håller kvar vattendroppar.
23 mars 2017; Syrén med hake
Något som rör sig inne i syrénbusken som såg väldigt bekant ut även om det är flera månader sedan sist. Ett kort ögonblick visar den sig, rödhaken, mellan kvistar och grenar. Ingen sång ännu men det är nog bara dagar innan det så karaktäristiskt gurglar fram och pendlar mellan höga och låga oktaver. Våren är sannerligen kommen och på bara senaste veckan ändrar sig den vintertysta trädgården till sång från blandad kör. Stare, bofink, pilfink, gråsparv, gulsparv och på håll även sånglärka över den angränsande åkern.
19 mars 2017; En synnerligen varierad sång
Staren har kommit på allvar och sitter sin vana trogen högst uppe i en hästkastanj med vida utsikt åt alla håll. Det går att känna igen mycket av sången sedan tidigare år men lite nya inslag. Den härmande sången innehåller som vanligt storspov men endast med korta strofer. Även fasan, ormvråk, rödvingetrast, grågås, kaja, järnsparv, sothöna och något som mest liknar småfläckig sumphöna är bara några av de läten som kommer från staren. Allt tillsammans med det egna gnisslandet och visslandet som så starlikt alltid finns med.
25 februari 2017; Vedörnar
En förmiddag i solens sken där det går att känna att våren kanske kommer så småningom. Ett lämpligt tillfälle att kapa och klyva ved. Nästan hela tiden kommer fåglar över ladugårdsplanen med grågäss, korp och en och annan sångsvan som trumpetande meddelar omgivningen att man är på inflygning. Några gånger sveper örnar förbi och cirklar för att sedan dra vidare mot andra jaktmarker. Några tillfällen dyker de upp precis över byggnaderna. Blir regelbundet avbrott för att försöka få någon bild på örnarna. När jag betraktar fotografierna i datorn inser jag att ett par sticker ut påtagligt. Både en där solen lyser genom fjäderdräkten och ett annat foto där ett flygplan har kommit med på bild.
4 februari 2017; Mönster i isen
3 februari 2017; Svampar från frusen mark
En kall skogspromenad på frusen mark. Tjocka barrmattor där det sticker upp mossor och några blåsippsblad som enträget håller sig gröna året runt. En bit bort i den fuktigare svackan ligger snön decimeterdjup. Ur denna frusna mark tränger bombmurklor upp med is i kanterna. Lite märkligt att en organism som till så stor del består av vatten, kan växa när allt är fruset. Någon form av sockerarter eller kombination med glykolliknande vätskor kan vara en förklaring. Det gick bara att hitta 15 exemplar i ett område där det senare kan vara flera hundra svampar. Det är inte alltid helt lätt att upptäcka bomdmurklor då det mesta runt omkring är bruna löv och barr.
28 januari 2017; Domherre till lunch
Dags för lunch. Skidåkning på tv men utanför fönstret sätter sig domherrar som söker av grenarna efter ätbara saker. Den grova näbben har stor kraft som kan bearbeta frön som är ganska hårda. En hane lyser som ett kvarlämnat rött äpple i solljuset som alltmer börjar kännas som vårsol som till och med värmer lite svagt. Snart försvinner domherrarna till skogs där häckningen inleds och sedan är det bara tack lätet som avslöjar att de fortfarande finns omkring oss när vi under vår, sommar och höst strosar runt i våra barrskogar.
27 januari 2017; Vätteskägg och håris
I december hittade jag en ovanlig företeelse som jag inte kan minnas att jag sett förut. Det kallas hår-is men går också under namnet vätteskägg och is-ull. Har letat en del för att få en förklaring till fenomenet och hittat information hos SMHI men inser också att det verkar vara relativt sällan som det är lämplig miljö och rätt klimat för att det ska inträffa. Tog en sväng under förmiddagen och hittade några grenar intill en liten bäck där det förekommer mer hår-is. Denna gång hade jag med mig kameran så det blev några bilder för att dokumentera företeelsen. Främst är det en kombination av nedbrytning inne i den fuktiga veden samtidigt som temperaturen ligger runt noll. Vid nedbrytningen blidas koldioxid som genom tryck pressar ut vatten ur porerna i veden. Detta omvandlas till is och genom fortsatt tryck trycker mer vatten ut och till slut bildas portjocka istrådar. Det finns teorier att det också är bakterier inblandade men det vet jag inte om man är säker på.