Det är ganska sent och nästan helt mörkt. En aning ljust på himlen fortfarande och ur mörkret hörs ett välbekant ljud. Det är en morkulla som med sin karaktäristiska spelflykt och en siluett med lite rund kropp och spetsiga vingar. Den flyger nästan alltid längs med skogsbryn och lätet med knorrp, knorrp följt av tjipp eller tjipp, tjipp går inte att ta miste på.

Promenaden fortsätter och precis innan jag kommer tillbaka sätter den igång, sparvugglan. Det var ganska länge sedan som jag hörde eller såg en sparvuggla så det är roligt med ny kontakt. Den lite vemodiga och entoniga visslingen hörs nästan alltid i skymning eller gryning. Denna lilla uggla är bara en och en halv decimeter stor och väger sextio gram.

Ser fram mot första lomropet över sjön. Kanske ikväll när det är ganska stilla och soligt. Nu är det också dags att börja spana efter första sädesärlan även om många brukar ha riktmärke att det ska gå fram till några dagar in i april innan den visar sig.