Relativt stora fåglar sätter sig i talltoppen strax intill där jag står. Det är utbredda hällmarker med mindre stråk med fuktiga partier och däremellan gott om frodigt blåbärsris. Grov och kort näbb tyder på fågel som är anpassad till ganska hårda från eller frön som sitter lite illa till. Exempelvis har stenknäck kanske den starkaste näbben då de gärna klyver körsbärskärnor medan de fåglar som jag nu står och betraktar är anpassade för att klyva kottefjäll för att komma åt tallfröna. Den märkliga näbben är korslagd i spetsen och detta har också gett fågeln dess namn nämligen korsnäbb. I och med att de sitter i tallar och dessutom ser ut att ha extra grov näbb som är högre än lång, gör att jag tror att det är större korsnäbb. Det finns också en mindre korsnäbb som är mer specialiserad på grankottar. Den grönfärgade honan är sannolikt anpassad att inte synas när de ligger i boet på ägg och ungar medan vuxna hanar har en svårbeskriven rödorange färg. Det är inte många fåglar att blanda ihop dessa med förutom bändelkorsnäbb som med ett vitt vingband lätt kan särskiljas och dessutom är de mer knutna till lärkträd. Även tallbit som är en större fågel än korsnäbbarna är snarlik främst i färg.