I höstas var jag ute på en av många promenader som främst hade som mål att komma hem med lite kantareller. Vid ett av många ställen där jag böjde mig ner för att plocka några fina gula kantareller stannar min blick på några gröna blad som jag ganska snabbt kände igen som rödsyssla. Jag var till en början inte helt säker men efter jämförelse med mina egna fotografier och eftersom det fanns rester av blomställningar var jag till slut säker. En ny plats för denna art som i alla fall inte var registrerad sedan tidigare. Eftersom rödsysslan är ovanlig på fastlandet är det ju av vikt att platsen inte påverkas så att plantorna försvinner. De nästan trettio plantorna växer på bara ett par kvadratmeter så det krävs ju inte så mycket för att hela beståndet skulle raderas. Det som är spännande är ju också att det i omgivningen är gott om större blåklocka vilket är en grundförutsättning för att rödsyssla ska långsiktigt finnas kvar och gå i frö. Detta tack vare blomsovarbin som också behöver död ved i vissa stadier av utvecklingen. Återigen en spännande ekologi som vi behöver värna om och bevara.