En tämligen vanlig promenad med hunden. Det blåser lite och på himlen finns en del stackmoln som gör att det inte blir alltför varmt då solen då och då döljer sig bakom fluffiga moln. Det ser inte ut som att de kommer torna upp sig till åskmoln utan de kommer snarare lösas upp fram mot kvällen. På avstånd hör jag en vaktel som med sin specifika ploppkonsert är svår att ta miste på. Jag ser på håll att en havsörn kommer åt mitt håll. Jag följer den med blicken och inser att den faktiskt kommer att flyga ganska nära en häckningsplats för röd glada. Det blir nog också lite väl mycket och alltför nära så det kommer en glada som gör återkommande attacker. När gladan kommer alltför nära med klorna reagerar örnen på att vända runt för att kunna försvara sig med sina egna klor ungefär som man kan få se när de gör sin spelflykt då hanen överför byte till honan med klorna mot varandra. Jag inser att jag får uppleva något som jag antagligen inte får se igen. Två av våra största rovfåglar, gladan med vingbredd på en meter och sjuttio centimeter och örnen som har ett par decimeter över två meter. Örnen inser efter ett tag att de nog är ganska obehagligt med dessa attacker och flyger vidare medan gladan verkar återgå till sin boplats som antagligen innehåller ungar som nog snart flyger ur boet.