Tänka sig vad vi människor ställer till med. En fågel som var väldigt vanlig i det svenska odlingslandskapet med god tillgång till spillsäd och gott om kvarlämnade frön runt gårdar och på åkermarken. Ända tills vi kom på den “smarta” lösningen att se till att utsädet inte gick att äta eller rättare sagt det gick ju att äta men tog ihjäl de som gjorde detta. Betad säd som fått doppning med metylkvicksilver gjorde att skördarna sannolikt blev bättre men på bekostnad av att vi spred ut kvicksilver i marken och dessutom reducerade antalet gulsparvar kanske så pass mycket som 90% eller till och med mer. Detta skedde under 1960-talet då det också fanns en hel del andra ämnen som vi var frikostiga med att sprida både på åker och i skogen. Betat utsäde med kvicksilver förbjöds dock 1966 och sedan dess har arten återhämtat sig även om den fortfarande inte anses ha kommit helt tillbaka. Vi är nu precis i den tid då hanarna börjat skifta i alltmer illgula nyanser som ofta börjar med en fläck i pannan och sedan hela huvudet och en bit ner på bröstet. Honan är tämligen kamouflagefärgad året runt. När man ser en gulsparv som flyger iväg brukar man kunna se en tydlig rödbrun färg på ryggslutet som gör det lätt att veta att det är gulsparv även om man inte ser andra karaktärer.