Åter en solig morgon som värmer trots den lite kalla vinden. En blå kärrhök sveper nästan över huset för att sedan fortsätta ut över åkern med sin vingliga flykt. Den blå kärrhöken är en av alla fåglar som är under flyttning och som passar på att hitta föda innan resan fortsätter. På åkern står sångsvanar och rätt som det är klingar ett välkänt ljud som jag längtat efter. Det är tofsvipan som på sitt oefterhärmliga sätt radar upp en serie märkliga ljud alltmedan den akrobatiskt flyger och tumlar runt tillsammans med några likasinnade kompisar. Gröngölingen är också riktigt på hugget och med sitt fallande läte lockar den honor och markerar sitt revir. Överallt kommer gäss inflygande från olika håll. Mest grågäss men det kan nog vara lite blandat. Jag hade nog hittat fler arter om jag hade lagt mer tid på att spana av alla flockarna. När solen värmer och dagarna blir allt längre kan man nog förvänta sig bofinkens klara sång vilken dag som helst. Även sånglärka gör nog entré ganska snart även om det ser ut att bli risk för bakslag i veckan.