Högst upp i en pärongren sjunger koltrasten sina ljuvliga strofer. Med en aning variation kommer nästan samma strof och ibland lite småkraxande däremellan. Allt är kolsvart förutom den gula näbben som är ganska kraftig för att hålla tag i och smaska i sig maskar och andra insekter samt bär och frukt.
Lite räfsande och pysslande i trädgården. Vid en kort paus ser jag att det ryker ur grannens skorsten. Det är bara det att jag vet att det dels inte är någon i huset nu och dels är det inte en fungerande skorsten utan det mesta är i trä. Kanske för att visa att man hade råd med flera eldstäder eller för att det skulle bli symmetriskt på huset. Nä, det är ett moln som visar på att det är lite oroligt uppe i atmosfären men blir ju lite mer roligt i kombinationen med skorstenen. När jag samlar lite grenar från fruktträden kommer en bekant sångstrof “silt salt silt salt silt salt”. Efter en kort stund svarar en till med samma strof men från andra sidan av trädgården. Det är gransångare som jag nästan årligen hör men bara någon enstaka och nästan alltid när man minst anar det. I alla fall är det nog första gången i den här trädgården.
Våren har kommit igång ordentligt och idag kom den första sädesärlan på ladugårdstaket. När jag står och njuter av konsert med stare och bofink blir det oro i lägret. En sparvhökshane sveper snabbt förbi och sätter sig på taket. Den sneglar misstänksamt mot mig när jag ska gå och kasta soporna. Jag kommer ändå skapligt nära men har svårt att få några skarpa bilder när det inte finns något att stödja sig mot. Imorgon blir det trädgårdsarbete med kameran nära tillhands.
Nästan minus tio och solen går upp tidigt men det lär dröja några timmar innan den värmer ordentligt. En flock tranor går omkring på den frusna snön. Några flyger iväg mot mer snöfria åkermarker men vissa står kvar och börjar i den tidiga gryningen att slänga bak huvudet och trumpeta. Den varma andedräkten gör att det vid varje trumpetstöt kommer ett rökmoln från näbben. Nu händer det saker nästan varje dag även om snön ligger utbredd och nätterna är kalla.
Ett lite märkligt vinterläge med kallt väder men fortfarande snö. Eftersom Östersjön är öppen bildas kustnära molnområden över vattnet som bildar en snökanon som ligger och matar in snö. Detta påverkar vädret även långt från kusten där det kommit ca en decimeter under natten och fortsätter snöa. Även kraftig vind bidrar till drivbildning så att köra omkring på vägarna är just nu ett riskfyllt uppdrag. Solen tränger igenom även om det verkar lite motsträvigt idag.
En söndag eftermiddag och det är bitande kallt. Nordostlig vind och lite snö yr i luften. En promenad längs med Hallstadsån med många spår av vidsvin, räv och hare och så förstås utter som bitvis mest har kanat fram. En strömstare sitter på iskanten simmar sedan ut en bit för att dyka ner och fånga nattsländelarver. Rester efter tidigare måltider ligger längs med iskanten.
Tack vare det höga vattenflödet finns gott om översvämmade partier och rinnande vatten som är långt från att frysa. Familjegrupper med sångsvanar med de grå ungfåglarna simmar stilla runt och hittar lite smått och gott att äta. Vi går nu mot en period med betydligt kallare väder och risken finns att många av de vattenytor som nu är öppna kommer att frysa. Det kan innebära att svanarna får söka sig till nya områden. Hoppas att sånglärkor och tofsvipor håller sig borta ett bra tag till. Det är redan en hel del noteringar i Skåne och längs med kusterna men flera noteringar även i Östergötland.
Förmiddag och en tur längs med Stångån. Precis som vanligt dyker den bara upp när man minst anar. Uttern som står med sin karaktäristiska siluett mot den vita snön. Den rinner ner i vattnet med sin paddellika bakfötter spretande bakåt. Efter någon minut glider uttern upp igen. 
Detta upprepas några gånger och helt plötsligt har den en fisk i munnen som den genast ger sig i kast med att slita sönder och tugga i sig. När jag sitter och väntar inser jag att det längs med denna åsträcka växer småkaveldun. Den är mer ovanlig än bredkaveldun.
Ett återkommande varningsläte gör att man tittar till lite extra. Två strömstarar är synnerligen irriterade men inte på mig utan det måste vara något annat. Efter en stund ser jag en mink som drar iväg i iskanten och vidare till andra delar av vattendraget. Strömstararna lugnar ner sig lite och rätt som det är börjar en av de mest fantastiska sångerna när hanen börjar med sin högst varierande melodi. De rör sig också mellan en sten och ett närliggande räcke vid en äldre dammkonstruktion och det börjar märkas en början på ett parningsspel med nigningar och utbredda vingar.
Kombinationen av rinnande vatten samtidigt som det är kallt kan ge mängder av fenomen. Mycket kan jämföras med geologiska företeelser där kalkrikt vatten skapar stalaktiter och andra skvätt- och droppformationer. Denna dag är jag på utflykt med min vän Lars där vi befinner oss i norra Kinda vid Klevberget och Hallstadsån.
