Category Archives: Kinda

18 september 2015; Dun på berget och öring i vattnet

humlehog dunmossaLunchrast och jag tar en tur till en fantastisk plats, Humlehögsravinen strax väster om Kisa. Ravinen är till stora delar en kanjon där vattnet forsat fram med stor kraft och vidgat klyftan mellan bergen. Företelelsen har skapats efter isens avsmältning för ca 12000 år sedan eftersom det inte finns några skrapande spår som isen annars hade gjort. Om sprickan hade funnits innan senaste istiden hade det också varit fyllt med både den blandade moränen och mer sorterat material från isälvarna. Längs med bergkanten sipprar det ner vatten från källflöden vilket skapar speciella förutsättningar för många växter. Dunmossa, som vanligen bara växer längs med bäckar och i källor där näringsrikt vatten ständigt trycker fram ur marken. Här växer den upp på bergväggen och strävar uppåt tillsammans med hultbräken och mängder av andra mossor och till och med alger eftersom det är så blött. Solen strålar ner genom lövverket och glittrar i bäcken som har ganska mycket vatten. Stora delar av lövträden är lind som kan ha funnits här sedan mycket länge precis som på många andra platser i Kindas branter.

22 augusti 2015; Klängande vicker och mäktig talus

artvickerEn fredagseftermiddag med varmt väder och dags för att rekognosera lite i intressanta områden som kanske kan bli kommande guideobjekt. Har på det ena stället sett lite på håll att det finns gamla ekar och misstänkte att det kan finnas mer att upptäcka. Ibland har man lite tur och denna gång var det fullträff. På flera platser klänger den väldigt sällsynta växten ärtvicker i enbuskar. Den har sin huvudsakliga svenska utbredning i Kinda, Linköping och Norrköping med ett ganska fåtal platser upp mot Stockholm och vid Östgötska kusten. Några områden även i västsverige och utanför Jönköping. Då är det alltid trevligt när man kan hitta en plats som inte verkar vara upptäckt sedan tidigare och se till att den bli skyddad från alltför stora ingrepp. Hann också med ett besök i en speciell miljö som nästan inte förekommer i södra delen av landet utan mest kan ses i norra Sverige. Det är rasrännor eller talus som det kanske heter där frostsprängningen har delat berget i mindre block som samlats i ett fält som är tämligen svårframkomligt. Ett mycket blockrikt område där det är bitvis livsfarligt att ta sig fram och mitt bland blocken ligger resterna efter ett vildsvin med underkäken och delar av halskotorna. På blocken växer dvärghäxört, springkorn och rikligt med stensöta tillsammans med den väldigt ovanliga stora revmossan.talus hovbyvildsvin skalle

28 juni 2015; Det gröna pyret och den röda sysslan

0060 gronpyrolaMitt i skogen döljer sig både tillbakadragna små örter som inte verkar vilja synas mer än nödvändigt och andra som vill visa upp sig så mycket som möjligt. Grönpyrolans ljusa blomstänglar sträcker sig upp från de tjocka, rundade och djupgröna bladen. Den finns i stort sett bara i skogar där det inte utförts några mer omfattande skogsbruksåtgärder på länge. Det är nästan alltid så att man kan hitta en annan av skogens doldisar, knärot, intill grönpyrolan. Jag letar och letar men hittar inget. Ligger ner och försöker få en lämplig vinkel för att grönpyrolan ska framgå tydligt på bild. När jag sedan sätter mig på knä och bläddrar igenom bilderna i kameran inser jag att jag legat på en bladrosett av knärot. Fortsätter promenaden söderut och märker att det bedrivits skogsbruk i området. Körspår och gallring har skett i hela området. Befarar att min nästa doldis ska vara borta men kan hitta tre blommande plantor och några utan 0067 rodsysslablomstänglar. Ska ta ett snack med både markägare och den entreprenör som varit i farten i området och se till att man är försiktig med ytterligare aktiviteter. Rödsysslan är allt en knepig växt och det är inte alls lätt att förstå varför den finns på den här platsen. En helt vanlig slänt nedanför ett berg. Piprör, lingon, blåbär och örnbräken hittar man ju på ganska många andra ställen men mitt bland detta växer alltså rödsysslan. Det är inte många platser som den finns på Sveriges fastland men är mer vanlig på Gotland. Troligen är den gynnad av skogsbete vilket ju nästan inte existerar nu för tiden men för bara femtio år sedan var det ju en betydligt vanligare företeelse.

16 juni 2015; Är den deprimerad?

ogonpyrola 2ogonpyrola

Där står den, ögonpyrola, med sin böjda nacke. Den ser lite ledsen ut där den tittar ner i marken. Efter en stund inser jag att det är flera hundra blommande exemplar spridda över ett ganska stort område. Den fuktiga marken innehåller även ormbär och vårärt som annars trivs i lövskogmiljöer men här är är det ung granskog. Den skiljer sig från de flesta andra arterna av pyrola med sin ensamma blomma som nog är en av mina favoriter. Jag och dottern fortsätter in i skogen, långt från bebyggelse och kommer så småningom fram till en liten göl och rätt som det är så sveper en stor falk över oss och drar vidare men den har i alla fall med sig kvällsmat i klorna.

6 juni 2015; Gris i blomsteräng

vildsvinMorgon och dags för årets traditionella nationaldagsvandring i Kinda. En trevlig och återkommande möjlighet att under en dag se en bit av Kinda kommun och hinna träffa olika personer som berättar om platser, personer eller andra företeelser. Denna gång från en täkt strax norr om Söderö skola och sedan längs vägar och stigar över getåsryggar via Vena, Ömelsbo fram till Galmsås med mycket spännande geologi och natur. Som vanligt runt Söderö, vid Ämmerns södra strand, finns gott om dovhjortar som flockvis drar runt och blir lite extra rädda när jag stannar bilen för att sätta upp några hänvisningsskyltar. Upptäcker snart att ett par vildsvinsgaltar sakta strosar bland hundkex och smörblommor och bökar stilla i den varma morgonsolen. Dessa grisar är inte alls särskilt bekymrade att jag står och betraktar vad de håller på med utan bökar stillsamt vidare.

20 april 2015; En tidig start för mosippan i år

mosippaHar tittat tillbaka på mina noteringar från de senaste åren och insett att det i år är ovanligt tidig blomning för mosippan. Åtminstone för mitt favoritställe som i år fått en röjning och gallring som mestadels gör gott för plantorna. Mosippan är ju en speciell och väldigt känslig växt som kräver främst sandiga förhållanden men med ett visst mått av störning. En viss skuggning verkar vara en fördel men inte för tätt med ljung eller slutet trädskikt för då tar mossor över och mosippan förlorar i konkurrensen. På vissa platser i Sverige har man gjort försök med bränning vilket väl främst har utförts för att begränsa ljungplantornas utbredning. I Kinda innehåller de flesta växtplatserna med mosippa så få exemplar att bränning inte är möjlig utan att riskera att stora delar av beståndet försvinner. En försiktig störning är då en bättre lösning. Ska tillbaka igen för att försöka se sandödla också. Inväntar en mer varm och solig dag och hoppas att få se en utfärgad hane som skimrar i grönt.

11 mars 2015; Skogen är sprängfylld med murklor

bombmurklaFick tips om en rysk film där ett antal svampplockare är ute i skogen för att leta bombmurklor. Inte så märkligt kanske om det inte vore för hur de sedan använder svamparna. Innehållet i just bombmurkla är en slemmig massa som senare utvecklas till sporer. Filmen visar att denna slemmiga massa används för att smörja in både armar och ansikte. Det var till och med en som drack innehållet med till synes god aptit. I slutet på filmen var det en person som såg mycket viktig ut och som säkert var någon typ av hög tjänsteman och som uttalade sig. Nu är min ryska ganska ringrostig så jag vet inte riktigt vad som sades. Här i Sverige är i alla fall bombmurklan mycket sällsynt och det finns till och med åtgärdsprogram framtagna för att se till att miljöerna där den växer ska bevaras på rätt sätt. I ett skogsområde mellan Kisa och Rimforsa finns i alla fall flera hundra exemplar och området är också naturreservat så här finns goda möjligheter att murklorna finns kvar.

9 mars 2015; Blås-sippor

blasippaVåren har kommit ordentligt med soliga dagar och väldigt få platser där snön fortfarande ligger. Isarna har försvunnit från många sjöar mycket på grund av den ihärdiga blåsten. Känns inte som det brukar blåsa så här mycket. Just vind och kanske främst byig vind är nog det värsta som man kan ha att göra med när man ska fotografera blommor. Riktigt många bilder på blås-sipporna blev i och för sig ganska intressanta men endast ett par stycken där blomstänglarna står hyfsat stilla. De första blommande blåsipporna är i alla fall något speciellt. Inte mycket annat som har kommit upp men nog tycker dessa knoppar att det är dags att slå ut.

6 mars 2015; Staren mot strömmen

Utdrag stromstare

Hela vintern har man kunnat följa strömstarens enträgna arbete med att fiska upp sländor från botten av strömmande vattendrag som just i detta fall är Kisaån i Föllingsö utanför Kisa. Några snabba nigningar, en snabb doppning av huvudet och sedan ett vilt dyk ner i det kraftigt strömmande vattnet. Borta en stund och sedan upp igen ibland med en sländlarv i näbben. Sedan följer något som till en början kan se lite förbryllande ut. Ett snabbt daskande med larven mot något hårt. Möjligen inte för att slå ihjäl larven utan kanske främst för att slå sönder larvboet som kan vara ganska välbyggt av växtmaterial eller småsten.