Kombinationen av rinnande vatten samtidigt som det är kallt kan ge mängder av fenomen. Mycket kan jämföras med geologiska företeelser där kalkrikt vatten skapar stalaktiter och andra skvätt- och droppformationer. Denna dag är jag på utflykt med min vän Lars där vi befinner oss i norra Kinda vid Klevberget och Hallstadsån.
Ja, ett kalkbrott alltså. Mellan Linköping och Motala finns hur mycket spännande geologi som helst. Olika lager med helt olika ursprung varvas och har på sina ställen kommit i dagen genom vägdragning eller som i detta fall genom ett stenbrott där man utvunnit kalksten. Här är kalkstenen mest rödfärgad och vissa lager innehåller fossil. Det som är lättast att hitta är ortoceratiter som är avlånga delar av bläckfiskar men har man riktig tur går det också att hitta trilobiter. Denna gång hittade jag delar av ganska stora exemplar. Här kommer de fram i dagsljuset efter att ha lagrats för kanske femhundra miljoner sedan som en del av den dåvarande havsbotten. På de ganska fuktiga stenterrasserna som bildats vid brytningen växer också kolonibildande alger.
Lunchrast och jag tar en tur till en fantastisk plats, Humlehögsravinen strax väster om Kisa. Ravinen är till stora delar en kanjon där vattnet forsat fram med stor kraft och vidgat klyftan mellan bergen. Företelelsen har skapats efter isens avsmältning för ca 12000 år sedan eftersom det inte finns några skrapande spår som isen annars hade gjort. Om sprickan hade funnits innan senaste istiden hade det också varit fyllt med både den blandade moränen och mer sorterat material från isälvarna. Längs med bergkanten sipprar det ner vatten från källflöden vilket skapar speciella förutsättningar för många växter. Dunmossa, som vanligen bara växer längs med bäckar och i källor där näringsrikt vatten ständigt trycker fram ur marken. Här växer den upp på bergväggen och strävar uppåt tillsammans med hultbräken och mängder av andra mossor och till och med alger eftersom det är så blött. Solen strålar ner genom lövverket och glittrar i bäcken som har ganska mycket vatten. Stora delar av lövträden är lind som kan ha funnits här sedan mycket länge precis som på många andra platser i Kindas branter.
En fredagseftermiddag med varmt väder och dags för att rekognosera lite i intressanta områden som kanske kan bli kommande guideobjekt. Har på det ena stället sett lite på håll att det finns gamla ekar och misstänkte att det kan finnas mer att upptäcka. Ibland har man lite tur och denna gång var det fullträff. På flera platser klänger den väldigt sällsynta växten ärtvicker i enbuskar. Den har sin huvudsakliga svenska utbredning i Kinda, Linköping och Norrköping med ett ganska fåtal platser upp mot Stockholm och vid Östgötska kusten. Några områden även i västsverige och utanför Jönköping. Då är det alltid trevligt när man kan hitta en plats som inte verkar vara upptäckt sedan tidigare och se till att den bli skyddad från alltför stora ingrepp. Hann också med ett besök i en speciell miljö som nästan inte förekommer i södra delen av landet utan mest kan ses i norra Sverige. Det är rasrännor eller talus som det kanske heter där frostsprängningen har delat berget i mindre block som samlats i ett fält som är tämligen svårframkomligt. Ett mycket blockrikt område där det är bitvis livsfarligt att ta sig fram och mitt bland blocken ligger resterna efter ett vildsvin med underkäken och delar av halskotorna. På blocken växer dvärghäxört, springkorn och rikligt med stensöta tillsammans med den väldigt ovanliga stora revmossan.
