Snö och kallare väder gör att många fåglar får svårt att hitta mat. Vi har sedan några veckor haft framme ett fågelbord där det bjuds på olika frön och en del äpplen så att vi får fram trastar också. Vi dukar upp för småfåglarna men även för sparvhöken som ständigt håller till runt fågelbordet. En av våra spektakulära jägare där den mindre och smidiga hanen har en avancerad flygteknik. Ibland har jag sett när den med full fart följer bytet rakt in i syrénbusken så det smattrar när vingarna slår mot kvistar och grenar. Nu har det varit nästan tio minusgrader i natt och koltrasten sitter och kurar i uterummet där det antagligen är några grader varmare. Längs med vägen drar gråsiskor fram och letar frön i kardborrar och tistlar som står i åkerkanten.
Category Archives: Fåglar
16 juni 2015; Är den deprimerad?
Där står den, ögonpyrola, med sin böjda nacke. Den ser lite ledsen ut där den tittar ner i marken. Efter en stund inser jag att det är flera hundra blommande exemplar spridda över ett ganska stort område. Den fuktiga marken innehåller även ormbär och vårärt som annars trivs i lövskogmiljöer men här är är det ung granskog. Den skiljer sig från de flesta andra arterna av pyrola med sin ensamma blomma som nog är en av mina favoriter. Jag och dottern fortsätter in i skogen, långt från bebyggelse och kommer så småningom fram till en liten göl och rätt som det är så sveper en stor falk över oss och drar vidare men den har i alla fall med sig kvällsmat i klorna.
22 maj 2015; Kajskrän i trädtoppen
Vilket oväsen utanför. Starar och kajor skriker och skränar och flyger upp ur trädet där det finns bon med ägg och kanske till och med en och annan unge. Sitter och smuttar på kaffet och undrar lite vad som kan få fåglarna att bete sig på detta sätt. Något måste sitta i trädet och tanken är förstås en mård som både är bra på att klättra och gillar fågelägg och ungar. Nej, den här gången var det en katt som hade lyckats ta sig en bra bit upp i kastanjeträdet. Den verkade förresten inte alls vara så intresserad av att knapra fåglar utan hade nog blivit uppskrämd av en annan katt som tassade runt och sneglade bistert upp i trädet. Efter en stund blev det lugnare och kajor och starar återtog aktiviteter med ruvning och matning. Fick några trevliga bilder på kajorna i alla fall.
15 maj 2015; Snappar det mesta
Det är majmorgon och helt plötsligt sitter den där precis som om den aldrig varit borta. Ändå har den flugit väldigt långt. Sannolikt från någonstans söder om Sahara. Jag pratar om den svartvita flugsnapparhane som nyss anlänt och under någon vecka sett till att det finns ett bo färdigt att börja använda när nu honan också kommer. Flugsnappare är ett bra namn även om det sannolikt är ganska många olika insekter som fångas. Ett till synes lugnt stillasittande på en gren men sedan ett snabbt utfall som ofta kombineras med lite konstflygning för att fånga den flygande insekt som siktats. Sedan tillbaka igen för att efter en stund göra en ny kvick flygmanöver. Hanen är lätt att känna igen med den karaktäristiska vita fläcken i pannan och honan han samma fjäderteckning men är blekbrungrå istället för svart. Den som man kan ta miste på är halsbandsflugsnappare som främst finns på Gotland eller i alla fall utåt kusten.
15 mars 2015; Besvärliga fågelfärger
När man håller på med biologiska saker är färger ofta viktiga för att göra en artbestämning och där kanske lavar är det bästa exemplet där fuktigheten avgör om en lav är vit eller grön. Där avgör den alg som finns i laven hur färgen blir när det är torrt eller fuktigt. Men fåglar då. Ja, där är det väl tydligt vilken färg det handlar om. Ta skata som exempel. Svart och vit säger nog de flesta. Men ta då tid att betrakta skatan en stund så skiftar de svarta fjädrarna i både violett och grönt. När jag nu upptäcker ringduvan i trädet utanför huset inser jag att det inte är alltför lätt att beskriva färgen på fjäderdräkten. Grå men rygg och vingar skiftar med lite blå, rosa och gröna nyanser. Bröstfjädrarna är rosagrå och det tydliga halsbandet lyser vitt i vårsolen.
6 mars 2015; Staren mot strömmen
Hela vintern har man kunnat följa strömstarens enträgna arbete med att fiska upp sländor från botten av strömmande vattendrag som just i detta fall är Kisaån i Föllingsö utanför Kisa. Några snabba nigningar, en snabb doppning av huvudet och sedan ett vilt dyk ner i det kraftigt strömmande vattnet. Borta en stund och sedan upp igen ibland med en sländlarv i näbben. Sedan följer något som till en början kan se lite förbryllande ut. Ett snabbt daskande med larven mot något hårt. Möjligen inte för att slå ihjäl larven utan kanske främst för att slå sönder larvboet som kan vara ganska välbyggt av växtmaterial eller småsten.
5 mars 2015; En alltmer ovanlig drill i skyn
Sånglärka, något som ofta kommer upp som fråga när man är ute och guidar eller håller föredrag. Många är de som helt plötsligt insett att en röst saknas som ju med sitt enträgna drillande och sin hängande sångflykt över åkermarken är en av de mest karaktäristiska vårtecknen. Varför har det blivit så? Det finns nog många anledningar men ändrade brukningsmetoder och tidigare skördar lär nog ligga högt på listan. De platser där det verkar vara minst lärkor kvar stämmer väl överens med åkrar där åkerholmar har tagits bort och brukningsenheterna är gigantiskt stora utan ens en avvikande grästuva att ta skydd i. På vissa håll har man anordnat lärkrutor som undantas från skörd särskilt när den tidigaste vallen slås. Nu tycker ni kanske att jag skäller på bönderna men egentligen är det ju tack vare att markerna brukas som vi fortsatt har en öppen landsbygd och att vi har kvar lärkan alls. Ack så många djur och växter som skulle försvinna om vi slutade att bruka våra marker.
28 februari 2015; En efterlängtad trumpet
Tänk att man alltid blir en smula förvånad. En trumpetstöt som gör att det till och med går en rysning längs med ryggraden. En ensam trana spatserar stolt mitt på en grusväg där de omgivande blöta åkrarna vimlar av gäss, sångsvan och en och annan tofsvipa. Det har ännu inte blivit mars men det är ändå väldigt härliga vårtecken där kanske tranans ankomst är lite extra. Är ju inte riktigt samma kaliber som vid Hornborgarsjön eller Tåkern men ack så skön trumpetstöt som kanske kan locka till sig en partner.
Inom kort kommer det att bli en alltmer vanlig syn på nästintill varje åker att födosökande tranor trampar runt med sin stolta hållning. En mäktig fågel som de senaste tjugo åren har ändrat sitt beteende och häckar i allt högre utsträckning i södra Sverige vid nästan varje mosse med de rätta förutsättningarna för bosättning.
22 februari 2015; Blå men inte någon mes
Längre dagar och ljust långt in på eftermiddagen. Just idag får vi en skymt av solen också. Det märks direkt att många fåglar blir lite extra aktiva nu när man kan ana våren. Trots att det kom mer snö igår kväll så går det framåt med hassel som blommar och snödropparna som sedan flera veckor har slagit ut intill husväggen. Lite fågelmat som täckts av snö tittar fram tillsammans med lite utslängt bröd och några äpplen. Flera talgoxar och en koltrast samsas om maten. En blåmes dyker upp och vill också ha del av smaskigheterna, däremot vill den inte varken samsas eller dela med sig. Finns det någon fågel som är synnerligen bestämd så är det blåmesen som dock inte borde heta mes. Det ända tillfälle som man kan se blåmes maka på sig är när svartvit flugsnappare kommer och vill ta över en redan bebodd holk.