Det finns några fåglar som egentligen använder tre vingar. Ja, det är ju egentligen två vingar men de använder stjärtfjädrarna på ett mycket avancerat sätt. Tornfalken kan med hjälp av ryttlande, att flaxa stillastående i luften samtidigt som man kompenserar med stjärtfjädrarna, få huvudet att hålla sig stilla och därför kunna lokalisera byten väldigt noggrant. En rovfågel som inte ryttlar men som gör ungefär likadant är gladan. Ett knixande med vingarna och vridande och skruvande på den v-formade stjärten gör att de kan spana av fält i jakt på bland annat gnagare. En härlig upplevelse är när man får se denna väldigt stora rovfågel, som är ungefär 170 centimeter mellan vingspetsarna, på väldigt nära håll när de jagar över fälten. Gärna i samband vallslåtter då de gärna hänger i luften över traktorn.

Ett av de mest tydliga vårtecknen är ankomst av tofsvipor. På de fuktiga åkermarkerna går de runt och letar föda men sedan tar de en närmast fantastisk flygtur med skruvande flykt med de breda vingarna och ovanpå detta även ett närmast syntetiskt läte. Helt plötsligt lyfter en flock med kajor och starar och sedan även en större flock med tofsvipor som uppenbart blivit skrämda av något. Såg en falk som jagade över fälten härom dagen så det är kanske det första jag tänker på. Tofsvipans svarta och vita är egentligen ett skimmer av andra färger där fjäderdräkten kan skifta i lila, mycket grönt och kanske lite blått. Tofsen likt Stig-Helmer Olsson är ju också lite speciell.

Ett par veckor sedan de första tranorna började landa på åkrarna runt huset. Innan dess kunde man höra sträckande tranor sedan slutet av februari. Från de stora grupperna har det nu blivit tydligt vilka som hör ihop i par. Två och två nästan överallt men några platser där det står flera och man kan där fundera på om det är ungfåglar som inte bildat par ännu. De olika paren trumpetar och då ofta ett par i taget. Skulle ju vara intressant att få detta översatt. Jag får lite känslan av att liksom meddelar att man är på plats och jublar för att det är dags för häckning och att vi går mot en allt varmare vår och sommar.

Trodde nog att jag skulle missa snösparven i år. Känns nästan lite sent eller i alla fall när snön försvunnit sedan ett tag tillbaka har jag fått för mig att de är längre norrut. Men så kommer ett sms från dottern som tagit en lunchpromenad och fått en bra bild med mobilen vilket ju är ganska typiskt att det går att komma oförskämt nära. Således blir det en promenad så fort som jag kom hem med kameran redo och på samma plats som vanligt sitter det en snösparv och metodiskt snappar små stärkelserika trampörtsfrön från fjolårets vegetation som fortfarande har en del ätbara delar kvar. Hunden blev nyfiken och ville nog fram för att hälsa eller kanske fånga men jag lyckades streta emot och vi vek av så att snösparven i lugn och ro kunde äta vidare. Vi får väl se om den stannar flera dagar nu när det ska bli snö igen. Kanske inte så inbjudande att flyga vidare eller att det kommer flera.