En stilla promenad ut mot en liten göl. Marken är torr och det knastrar i blåbärsriset och ut i strandkanten växer hjortron men inga rester av blommor. Blir nog inte mycket hjortron i år. Den sviktande vitmossan är blöt och när jag står stilla en stund sipprar vattnet in mot mina skor och jag känner att det kyler och blir lite blött där det kommer in och fuktar strumporna. Helt plötsligt ser jag i ögonvrån att något stort lyfter och flaxar längs med de stupande bergen. En häger. Nästa gång som ni har möjlighet att titta på en häger på nära håll, passa då på att studera både utseende och rörelse. Lite som vår egen flamingo men betydligt mindre rosa.

Första gången som jag har den stora äran att ha stenskvätta häckande på tomten. I stenfoten till ladugården har de fått fram okänt antal ungar som måste matas ideligen. Ett snabbt stopp på en stolpe för att se att ingen fara finns i närheten och sedan raskt till boet. Ut igen för att snappa nya insekter, tillbaka till stolpen och sedan boet. Är inte utan att man blir lite stressad av detta “löpande band beteende” men som är så otroligt vanligt just denna tid men som vi kanske inte märker.