Author Archives: Anders

20 juni 2023: Ungar och stressade vuxna överallt

På väg tillbaka i bilen blir vi hindrade igen. En skogssnäppa står på vägen och är orolig. Efter en stund kommer några ungar springande över vägen och gömmer sig i vägkanten. Det blir till att mycket sakta åka fram för att inte riskera att köra på någon av alla de ungar som är igång just nu.

Nej, jag är inte på stranden eller i något köpcentrum där just många barn och stressade vuxna inte brukar vara en ovanlig kombination. Jag är ute i skogen och hade planerat en ganska stilla promenad som vid flera tillfällen avbröts av varnande vuxna fåglar. Först en större hackspett som markerade tydligt att den inte ville ha oss på nära håll och därefter flyger några ungar i ostadig flykt mellan träden. Vi drar oss vidare för att strax därefter skrämmas av en järpe som hastigt flyger iväg men bara en kort bit och sitter sedan och varnar. Allt tyder på fler ungar och sannolikt ganska nära oss. Vi drar iväg åt annat håll och bestämmer oss för att ta oss ut till närmaste grusväg för att inte störa mer. Helt plötsligt dyker en järpe upp mitt på vägen bara meter framför hunden och efter kommer små ullbollar. Jaha, dags att backa och gå åt andra hållet. På håll hör jag en skogssnäppa som också är igång och varnar. Vi går sakta och försiktig förbi den varnande snäppan men helt plötsligt yr det ungar både på marken som drar in och gömmer sig men även svajigt flygande och sätter sig lite här och var i en sälg och andra buskar. De ungar som springer på marken visar sig vara skogsnäppor och de som sätter sig i träd och buskar är järpar.

Den lilla järpkycklingen sitter tillsammans med några syskon, utspridda i träd och buskar medan ungar av skogssnäppa gömmer sig nedanför.

Eftersom det finns järpkycklingar på plats är det inte långt till någon stressad vuxen fågel. Efter en stund skymtar jag något som rör sig i dunklet. Den vattrade fjäderdräkten ger ett bra kamouflage.

Järpe är egentligen inte ovanlig men har en benägenhet att hålla sig undan och även om man skrämmer en järpe drar de ofta iväg på ett sådant sätt att det inte är lätt att hinna se vilken art det är.

Veckans fågel, VECKA 23: Steglits

En specialist på frön från tistel och kardborre men uppenbarligen finns många andra frön som fungerar bra. Här sitter steglitsen och gungar i den ljumma vinden. En grupp ängshaverrot har blommat färdigt och består istället av en mängd frön med varsin hårpensel. Metodiskt tar den tag i hårpenseln och rycker till och sedan nyper av så att endast fröet återstår. När man visar bild på steglits får man många gånger reaktionen att det ser ut som en burfågel och då är det sannolikt zebrafink som man sett i djuraffär eller hemma hos någon. Den ljusa undersidan, det röda huvudet en beige rygg med svarta inslag samt gyllengula fält på vingarna. Här har man använt hela paletten och en flock steglitser är verkligen iögonenfallande. De är också ganska lätta att locka fram till fågelbordet. Jag har vissa vintrar plockat en bukett med vinterståndare av tistel och kardborre och sätter på en stolpe ungefär som en julkärve. Det går ju också att vara lite mer försiktig med att ta bort tistlar och kardborrar, särskilt när de står i utkanten av trädgården. Dessa kan utgöra ett avgörande skafferi om det blir en lång och besvärlig vinter.

En kombination av svajande steglits och en fotograf som inte kan hålla riktigt stilla. Effekten blir nästan som en akrylmålning.

11 juni 2023: Knepig trollslända

Trollsländor är inte alltid lätt att artbestämma. Hos många arter är hona och hane väldigt olika. Det kan gälla både form och framförallt färg. Att koppla ihop en tydligt blå trollslända med en gul är ju inte helt lätt men så är fallet med denna sjötrollslända. Hanen är tydligt ljusblå på bakkroppen men unga hanar och honor har inget blått utan en klart gul färg. Det finns ett flertal olika trollsländor medsamma färgskillnader och flera ängstrollsändor är också färgskillnaden stor.

9 juni 2023: Råget i gräset

Beteenden är alltid roligt att fundera på. En råget som står stilla och är ganska sparsam med att spana åt mitt håll även om hon upptäckt att jag är på plats och även hunden. Att hon också rör sig sakta men inte har några tendenser till att springa undan gör att jag är säker på att det finns ungar som rör sig runt henne i det höga gräset. Ibland agerar hon så jag i alla fall får känsla av att ungarna diar. Jag fortsätter iväg för att inte störa mer och jag ser på håll att hon fortsätter med samma beteende som när jag var i närheten. Hoppas att ungarna följer henne till annan plats när det är dags för skörd av vallen.

6 juni 2023: Ängshaverrotens liv på gränsen

Där i vägkanten står de tämligen tätt, ängshaverrot. Långsträckta med sina gula blomkorgar som efter blomningen får maskroslika frön. Roten har ansetts som användbar och lätt kokta ska de likna sparris. Jag har inte provat men det nämns att det ska ha en sötaktig smak. De växer oftast på gränsen mellan diket där det är tät vegetation och vägen där det är kraftig påverkan av trafik och snöröjning som skapat en lite zon i vägkanten där det är glest med vegetation. Linné skapade ett blomsterur baserat på när olika blommor öppnar sig och sluter sig vilket för ängshaverroten är mellan 3 och 5 på morgonen respektive 9 till 10 på förmiddagen.

Veckans fågel, VECKA 22: Röd glada

Det finns några fåglar som verkligen utvecklat flygtekniken och man kan nästa säga att de har tre vingar som alla samspelar. På mina promenader med hunden har jag förmånen att kunna betrakta dessa mäktiga fåglar på nära håll och se stjärtpennorna vridas för att kompensera och hålla huvudet stilla för att bättre kunna spana och ta byten. Det finns ju flera fåglar som beter sig liknande och då tänker jag bland annat på tärnor och tornfalk som ju också ryttlar där vingar och stjärtpennor ser till att huvudet är helt stilla.

Nyslagna gräsmarker är väldigt inbjudande för gladan. Antagligen visar sig åtskilliga sorkar och möss som helt plötsligt blir av med sitt skydd av tätt gräs. Det har ju de senaste tio åren blivit en väldigt stor ökning av röd glada i trakterna där jag bor och från att ha varit en exklusiv art som man möjligen fick se någon gång per år till att vara en följeslagare i stort sett så fort som man är utomhus. Tidigare brukade jag skämta med att säga att jag har mer glada än mygg där jag bor men detta får jag i år ta tillbaka för det är påtagligt mer myggor än vanligt. Detta beror sannolikt på att det varit gott om småvatten och stillastående vatten i diken och i skogen vilket gjort att det kläckts fram gott om mygg vilket borde gynna många fåglar.

3 juni 2023: Måne över skogen

En kvällspromenad med hunden och ett nära möte med ett par grävlingar. Det händer ju alltid saker när man vistas mycket utomhus och särskilt på kvällen och i gryningen då många djur är ute och aktiva som vi sällan ser på dagen. När jag kommer tillbaka från promenaden ser jag månen. Som ett eldklot visar den sig precis över trädtopparna. Jag slås alltid av att månen stiger så pass fort. Det är inget man märker när den står högt upp på himlen. Men när det finns något att jämföra med så flyttar den sig snabbt. En fascinerande sak är ju den välsynkade rotationen som hela tiden innebär att samma sida visas mot oss och därför får vi aldrig se baksidan från jorden.

1 juni 2023: Lagom är ibland bäst

Finns ju ett begrepp som säger att “lagom är bäst”. Komikern Claes Eriksson hävdade dock att “bäst måste ju vara bäst” och det kan man väl tycka är det korrekta annars faller väl lite begreppet “bäst”. Men ibland kanske just lagom kan vara bäst. Om man tar sig tid att betrakta maskrosen och dess frön. Hur har denna växt blivit så framgångsrik. Nu låter det ju som att det är en art men i själva verket väldigt många arter som man hellre delar in i grupper för att det finns så stor artrikedom och variation. Men om man tittar på hur fröna ser ut och beter sig är det ju så att de är uppbyggda för att just flyga lagom långt. De ska inte bara trilla ner men de ska heller inte ha alltför lätt att sväva iväg och stiga och följa med vinden för att kanske hamna väldigt långt borta. Fröet med det tillhörande parasollet är således inte bildat för att flyga så långt som möjligt och kanske hamna på en annan kontinent. Nej de ska endast sväva en lagom lång sträcka från där moderplantan växte. Om man springer genom ett maskrosfält när det är en stilla blåst svävar fröna iväg men ganska horisontellt vilket innebär att fröets tyngd och parasollets lyftkraft är synkade så att de ska sväva en bit bort men inte alltför långt bort. Så lagom långt bort verkar vara bäst för maskrosen och man kan fundera på varför. Kanske har det visat sig vara den bästa strategin då det möjligen är bra eller kanske bättre förhållanden en bit bort. Har växten vuxit och satt frö på en plats är det sannolikt att det även fungerar en bit bort. Skulle fröna flyga alltför långt bort kanske de hamnar i en väldigt annorlunda miljö som inte alls passar eller ute i en sjö eller havet. Många nära släktingar till maskrosen dyker upp tidigt på brandfält. Här bildas öppna markytor där frön lätt kan gro. På väldigt kort tid flyger det in frön från korsört och dunört som sannolikt finns i närområdet. Kommande år etablerar sig andra arter som behöver hjälp av exempelvis insekter. Så för maskrosfröna är ju lagom bäst, en lagom lång resa till en gräsmatta nära dig.

Veckans fågel, VECKA 21: Brun kärrhök

Lågflygning över gräsmarkerna. En hane av brun kärrhök söker efter gnagare och vips så vinklar den upp en och vrider om nedåt för att anfalla. Om den lyfter direkt brukar det vara tecken på att den missade men om den sitter kvar en stund har det nog blivit träff. De häckar en bit bort i den täta vassen runt sjön Striern där de bygger upp ett bo av främst vass. Hanens bruna vingframkanter och blågrå delar samt svarta vingspetsar gör det lätt att identifiera. Honan som är mest brun men med ljust huvud kan vara lite knepigare att vara säker på om man inte ser dem ordentligt.

Veckans fågel, VECKA 20: Törnsångare

Nästan alltid i toppen av en buske sitter den och drar sin strof, törnsångaren. Många anser att den raspiga sången säger “tycker du det, tycker du”. Det är en fågel som kanske inte är helt lätt att särskilja från flera andra om man bara ser den på lite håll. Ärtsångaren är ganska lik men så fort de sätter igång med sin sång är det ingen tvekan om vilken det rör sig om. Den är knuten till kulturlandskapet med sina öppna gräsmarker men framförallt ska det finnas åkerholmar med buskar och träd. I vissa delar av Östergötland har man varit väldigt flitig med att ta bort allt som hindrar jordbruksredskap och det kan man förstå att det blir krångligt och mindre produktivt men samtidigt tappar man många arter som använder åkerholmarna som skydd, häckningsplats eller för att söka föda.