Strax utanför den lilla orten Ulrika finns ett naturreservat som heter Ycke. En gammal kronopark som varit fredad sedan länge och flera av träden är säkert mer än 300 år. Spår från äldre skogsbrand och orörda sumpskogar där det finns mycket att upptäcka. En dag i juli är jag och min gode vän Lars Frölich på jakt efter korallrot som jag vet att jag hittat tidigare. Både knärot och Jungfru Marie nycklar känner jag till från området sedan tidigare. Efter en stunds klafsande i den blöta sumpskogen där stövlarna sjunker ner i den mjuka björnmossan, konstaterar Lars att det är ju perfekt plats för spindelblomster, en mycket liten och gracil orkidé som säkert många gånger är förbisedd men som också är väldigt ovanlig. Precis när han avslutat meningen inser vi att vi står mitt på en yta där vi kan räkna till säkert ett tiotal plantor av just spindelblomster. Något längre bort hittar vi först en planta av korallrot men snart vänjer sig ögonen och det blir till slut ganska många blomstänglar utspridda på en relativt stor yta. Nu är vi uppe i fyra orkidéarter vilka alla är sådana som man kan förvänta sig i denna miljö. Det som blev dagens överraskning är purpurknipprot som växer i vägkanten och vi kunde räkna till väldigt många blomstänglar även om antalet individer är betydligt färre. Den mest imponerande plantan består av nästan tjugo blomstänglar. Det tyder på att vi har någon form av kalkberggrund norrut som troligen har skrapats av när inlandsisen växte till söderut och la det kalkrika materialet utspritt i terrängen.