Mitt i skogen döljer sig både tillbakadragna små örter som inte verkar vilja synas mer än nödvändigt och andra som vill visa upp sig så mycket som möjligt. Grönpyrolans ljusa blomstänglar sträcker sig upp från de tjocka, rundade och djupgröna bladen. Den finns i stort sett bara i skogar där det inte utförts några mer omfattande skogsbruksåtgärder på länge. Det är nästan alltid så att man kan hitta en annan av skogens doldisar, knärot, intill grönpyrolan. Jag letar och letar men hittar inget. Ligger ner och försöker få en lämplig vinkel för att grönpyrolan ska framgå tydligt på bild. När jag sedan sätter mig på knä och bläddrar igenom bilderna i kameran inser jag att jag legat på en bladrosett av knärot. Fortsätter promenaden söderut och märker att det bedrivits skogsbruk i området. Körspår och gallring har skett i hela området. Befarar att min nästa doldis ska vara borta men kan hitta tre blommande plantor och några utan blomstänglar. Ska ta ett snack med både markägare och den entreprenör som varit i farten i området och se till att man är försiktig med ytterligare aktiviteter. Rödsysslan är allt en knepig växt och det är inte alls lätt att förstå varför den finns på den här platsen. En helt vanlig slänt nedanför ett berg. Piprör, lingon, blåbär och örnbräken hittar man ju på ganska många andra ställen men mitt bland detta växer alltså rödsysslan. Det är inte många platser som den finns på Sveriges fastland men är mer vanlig på Gotland. Troligen är den gynnad av skogsbete vilket ju nästan inte existerar nu för tiden men för bara femtio år sedan var det ju en betydligt vanligare företeelse.