En tämligen påfrestande promenad längs en välanvänd djurstig upp i en svacka mellan höga stup. Jag kommer fram från den torra unga barrskogen ut på en vändplats. Här har inga större åtgärder gjorts på ett tag. Kanterna börjar återtas av en artrik flora och dikenas funktion har blivit begränsad så det ställer sig vatten som påverkar även en bit ut på vändplanen. Här är det genast en växt som sticker ut bland många som redan blommat färdigt och istället har fröställningar i bruna toner. Slåtterblomma växer på några få kvadratmeter men i många exemplar. Jag tycker den är fantastisk med femtaligheten som går igen i kronblad, ståndare och pistill och de välordnade grå linjer på de vita kronbladen som kanske fungerar som körriktningsvisare för pollinerande insekter. Den gynnas av kalk som jag vet att det finns i moränlagren tack vare inlandsisen. Men denna växt behöver egentligen också hävd och helst i form av slåtter. Här får den kanske tillräckligt med påverkan genom enstaka bilar som stör marken sådär lite lagom och någon gång med glesa mellanrum skrapas vägen men ända kan de klara sig kvar i utkanten och trivs där ganska gott tillsammans med ögontröst, ängsskallra och gott om smultron som alla också behöver hävdad eller störd mark.