Förmiddag och en tur längs med Stångån. Precis som vanligt dyker den bara upp när man minst anar. Uttern som står med sin karaktäristiska siluett mot den vita snön. Den rinner ner i vattnet med sin paddellika bakfötter spretande bakåt. Efter någon minut glider uttern upp igen. Detta upprepas några gånger och helt plötsligt har den en fisk i munnen som den genast ger sig i kast med att slita sönder och tugga i sig. När jag sitter och väntar inser jag att det längs med denna åsträcka växer småkaveldun. Den är mer ovanlig än bredkaveldun.