Att krypa på marken i en fantastisk blomsteräng vid Föllingsö utanför Kisa kan ge mycket. Hösnuva är en sak, insåg jag efter en liten stund, men även ett härligt perspektiv på några av de små växter som idogt strävar upp för att få en liten bit av solljuset. Dessa kortväxta som under årens lopp helt och hållet förlitat sig på människans slåtter med lie eller skära och djurens bete och tramp. Här har många hundra, ja kanske till och med tusen år av hävd, format en flora och fauna som är både enormt artrik men också rik på färg, form och strategier för både spridning och annat.