Sista dagen i mars och ingen sädesärla i sikte. Längs med grusvägen strävar en skogstordyvel fram i sakta mak. Kanterna glänser i turkos och lila och när jag lägger mig för att komma nära stannar den och är alldeles stilla. Många djur som just är på jakt efter skalbaggar har det påtagligt svårt att se och identifiera byten när de inte rör sig. Detta kanske är orsaken till att den håller sig stilla eller så är den helt enkelt inte riktigt uppvärmd för att fortsätta just nu. Överallt sitter trastar och sjunger och i en grantopp upprepar taltrasten sina korta strofer två eller tre gånger. På bara ett dygn har det tillkommit sång från både taltrast och rödvingetrast som tillsammans med rödhake, koltrast och dubbeltrast bildar en ljudkuliss som börjar göra det svårt att urskilja de olika arterna. Den fuktiga granskogen börjar också blomma med hundratals blåsippor vittnar om att denna granskog är lite mer näringsrik och kanske finns det kalk inslaget i jorden. Även hasselbuskar dyker upp på samma plats vilket bekräftar mina tankar.